Tändsticksberget är ett stadsnära och välbesökt område med mycket höga naturvärden och även högt värde för allmänhetens friluftsliv. Bakgrunden till att avsätta området som naturreservat är att man vill bevara området från exploatering, tillgängliggöra det för besökare och att tydliggöra hur området ska skötas och utvecklas för att områdets värden ska bibehållas och stärkas ytterligare. Dessutom ligger Kulbacken alldeles intill, där naturum Västervik och Västerviks museum arbetar med att sprida information och anordna aktiviteter kopplade till natur och kultur. Tändsticksberget används för naturvägledning, pedagogik, guidningar m.m.


Naturreservatet består framför allt av moränkullar med stort inslag av berg i dagen, en stor kulle centralt och en mindre i reservatets västra del. Allra längst i väster finns också isälvssediment (fortsättningen på den ås som går genom centrala Västervik), samt en liten våtmark med kärrtorv. I reservatets nordöstra del ligger den s.k. Grantorpsängen som är gammal ängsmark och åkermark (men numera övergiven sedan länge) och där finns postglacial silt och sand samt gyttjelera närmast Grantorpsviken. De högsta områdena utgörs av kala hällmarker med gles hällmarkstallskog. Nedanför de högsta hällarna växer en blandskog som domineras av ek och tall, och som har inslag av framför allt rönn, oxel, hassel, asp, björk och en. Utspritt i hela reservatet finns gamla, grova, vidkroniga ekar och tallar som är ca 200¿400 år gamla och som har mycket höga naturvärden. Mellan de gamla träden växer yngre ekar och tallar på ca 50¿100 år och bitvis är skogen också tät och slyig med unga plantor av framför allt ek. Marken är frisk-torr, stenig och mager och fältskiktet karaktäriseras av en ganska artfattig och för regionen typisk skogsflora med blåbär, liljekonvalj, ängs- och skogskovall, stensöta och örnbräken. Det är framför allt hos de gamla träden och den döende och döda veden som de höga naturvärdena finns. Områdets främsta naturvärden utgörs av de gamla ekarna med grov bark, håligheter, mulm och döende och död ved. Dessa strukturer hyser en mycket hög biologisk mångfald, särskilt för insekter, lavar och svampar. Många sällsynta och hotade arter knutna till gamla ekar förekommer i området, såsom läderbagge, ekoxe, ekticka, blekticka, oxtungsvamp, korallticka, gammelekslav, hjälmbrosklav, skuggorangelav, rosa skärelav, gul dropplav och parknål. Dessa
arter vittnar om en stor tillgång på och lång kontinuitet av gamla ekar. I området finns inte bara gamla, ihåliga ekar (över 200 år) utan även god tillgång på lite yngre ekar (cirka 50¿100 år), vilket behövs för att områdets naturvärden ska bestå långsiktigt.
Det finns även många gamla tallar, med förekomst av rödlistade arter knutna till tall såsom tallticka och reliktbock.Läderbagge förekommer rikligt på Tändsticksberget och den är en av få insektsarter som är prioriterade för skydd enligt EU:s art- och habitatdirektiv, vilket innebär att Natura 2000-områden ska inrättas för skydd av dess livsmiljöer och den skyddas av 4 § artskyddsförordningen. Sverige har troligen Europas största population av gamla jätteekar vilket innebär att vi har ett särskilt ansvar för bevarandet av naturtypen. Eklandskapet är mycket artrikt och läderbaggen är en bra indikator för ett artrikt och värdefullt eklandskap.
Apollofjärilen, som är rödlistad och skyddad enligt 4 § artskyddsförordningen, är knuten till hällmarker och har observerats på Kulbacken och i koloniträdgårdarna. Det är visserligen strax utanför naturreservatet, men det är sannolikt att arten finns på naturreservatets hällmarker också. Bland fåglarna kan nämnas spillkråka och mindre hackspett som har observerats på flera håll i reservatet, och stare och rörsångare som observerats i skogen vid Grantorpsviken. I väster finns en liten våtmark med kaveldun, omgärdad av videsnår, och på Grantorpsängen i nordost finns en öppen gräsmark.

Västerviks kommun

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

11,08

0,07

14,98

15,04