Fanöns naturreservat
Beskrivning
Fanön är en mycket värdefull brandpräglad och solöppen hällmarkstallskog. Reservatet ligger i Höga Kusten, på en udde som sticker ut i Ullångerfjärden i nord-sydlig riktning. Bergrunden består av granit.
De högsta naturvärdena finns i de mellersta och södra delarna. Här finns många gamla tallar och bitvis är det rikligt med död ved. Särskilt i anslutning till klapperfälten i de centrala delarna finns solbelyst död tallved. Här och var finns även inslag av en del gran, björk och rönn. Den dominerande beståndsåldern i hällmarkstallskogen i de mellersta och södra delarna är uppskattningsvis 150-200 år men det finns äldre tallar i området som är upp mot 400 år gamla. I en studie som mittuniversitetet gjorde i området 2014 hittades bland annat en tall som grodde år 1580, dog år 2002 och alltså blev 422 år gammal.
På Fanön förekommer även den starkt hotade skalbaggen jättepraktbagge (Chalcophora mariana). Arten trivs i torra varma äldre tallskogar och Höga Kusten-området är en av få lokaler där arten konstaterats förekomma regelbundet. På Fanön finns många fynd av både äldre och nya kläckhål samt fynd av vuxna skalbaggar mellan åren 2008-2020.
Det finns många spår av tidigare bränder inom området. Några av träden har varit med om så många som 4 bränder. Totalt har det sannolikt brunnit minst 18 gånger från 1500-talet till slutet av 1800-talet. Särskilt många brandspår finns i de centrala delarna, söder om toppen.
I de nordligaste delarna av hällmarkstallskogen är trädåldern ganska låg och det finns endast sparsamt med död ved. I söder finns ett mindre parti med mer produktiv granskog med inslag av en del björk. Skogen är inte så gammal (50-70 år) och det finns sparsamt med död ved. I öppnare delar av granskogen växer bland annat nattviol, getrams, blåsippa och ormbär. I anslutning till granskogen finns också en del gallrad tallskog. I sydväst finns en del aspar med bland annat stor aspticka.
Inom området finns flera fornlämningar i form av rösen, stensättningar och boplatsgropar delvis från bronsåldern. I norra delen strax utanför området ligger den så kallade Dansbanan, en rund och platt stensättning som är 22 meter i diameter.
Rödlistade arter som påträffats inom området är dvärgbägarlav (NT*), granticka (NT*), lunglav (NT*), liten aspgelélav (VU*), stiftgelélav (NT*) ullticka (NT*), violettgrå tagellav (NT*), violmussling (NT*), jättepraktbagge (EN*), barrpraktbagge (NT*) och gropig brunbagge (NT*).
Sammantaget är Fanön ett regionalt sett mycket värdefullt hällmarksområde där de högsta naturvärdena finns i de centrala och östra delarna i form av rikligt med gamla träd och måttligt-rikligt med död ved. De värdefulla delarna är också förhållandevis stora och sammanhängande. Förekomsten av jättepraktbagge är mycket värdefull i både ett regionalt och nationellt perspektiv.
*) Kategorier enligt 2020 års rödlista: NT=nära hotad, VU=sårbar, EN=starkt hotad.
De högsta naturvärdena finns i de mellersta och södra delarna. Här finns många gamla tallar och bitvis är det rikligt med död ved. Särskilt i anslutning till klapperfälten i de centrala delarna finns solbelyst död tallved. Här och var finns även inslag av en del gran, björk och rönn. Den dominerande beståndsåldern i hällmarkstallskogen i de mellersta och södra delarna är uppskattningsvis 150-200 år men det finns äldre tallar i området som är upp mot 400 år gamla. I en studie som mittuniversitetet gjorde i området 2014 hittades bland annat en tall som grodde år 1580, dog år 2002 och alltså blev 422 år gammal.
På Fanön förekommer även den starkt hotade skalbaggen jättepraktbagge (Chalcophora mariana). Arten trivs i torra varma äldre tallskogar och Höga Kusten-området är en av få lokaler där arten konstaterats förekomma regelbundet. På Fanön finns många fynd av både äldre och nya kläckhål samt fynd av vuxna skalbaggar mellan åren 2008-2020.
Det finns många spår av tidigare bränder inom området. Några av träden har varit med om så många som 4 bränder. Totalt har det sannolikt brunnit minst 18 gånger från 1500-talet till slutet av 1800-talet. Särskilt många brandspår finns i de centrala delarna, söder om toppen.
I de nordligaste delarna av hällmarkstallskogen är trädåldern ganska låg och det finns endast sparsamt med död ved. I söder finns ett mindre parti med mer produktiv granskog med inslag av en del björk. Skogen är inte så gammal (50-70 år) och det finns sparsamt med död ved. I öppnare delar av granskogen växer bland annat nattviol, getrams, blåsippa och ormbär. I anslutning till granskogen finns också en del gallrad tallskog. I sydväst finns en del aspar med bland annat stor aspticka.
Inom området finns flera fornlämningar i form av rösen, stensättningar och boplatsgropar delvis från bronsåldern. I norra delen strax utanför området ligger den så kallade Dansbanan, en rund och platt stensättning som är 22 meter i diameter.
Rödlistade arter som påträffats inom området är dvärgbägarlav (NT*), granticka (NT*), lunglav (NT*), liten aspgelélav (VU*), stiftgelélav (NT*) ullticka (NT*), violettgrå tagellav (NT*), violmussling (NT*), jättepraktbagge (EN*), barrpraktbagge (NT*) och gropig brunbagge (NT*).
Sammantaget är Fanön ett regionalt sett mycket värdefullt hällmarksområde där de högsta naturvärdena finns i de centrala och östra delarna i form av rikligt med gamla träd och måttligt-rikligt med död ved. De värdefulla delarna är också förhållandevis stora och sammanhängande. Förekomsten av jättepraktbagge är mycket värdefull i både ett regionalt och nationellt perspektiv.
*) Kategorier enligt 2020 års rödlista: NT=nära hotad, VU=sårbar, EN=starkt hotad.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
15,62
Areal vatten (ha)
0,15
Areal land (ha)
83,56
Areal totalt (hektar)
83,61
(Logga in för att skriva en kommentar)
