Snorkla i Joniskahavet

20 år sedan Rating:

Plus: Vattnet och djurlivet

Minus:man måste för eller senare gå upp

Kommentar: Starting to Believe

Först ett par korta ord om mig själv för att ge mera substans till kommande text. Jag har alltid gillat och haft något form av fascination och passion för sköldpaddor. I min ägo finns en rysk stäppsköldpadda vid namn Sixten. I och med detta påbörjar jag min berättelse. Jag och min flickvän skulle åka på semester och vårat val av resmål föll slutligen på ön Zakynthos i Grekland. Ett stort resonemang att resa just dit är att denna ö har de stora jättesköldpaddorna Caretta Caretta valt som boplats. Själva resan till ön utelämnar jag här och återupptar berättandet på plats på Grekland och Laganas samt dess bukt där våra vänner fritt simmar.

Jag skall inte tråka ut er genom att beskriva allt det vi gjorde på ön utan håller mig till det väsentliga för min historia nämligen min vilja att få se och simma med jättesköldpaddorna. Andra dagen inträffar det, en sköldpadda dyker upp i min väg. Jag skulle vilja beskriva den som medelstor och den försvinner snart.

Dagen innan avfärd beslutar vi att ta en båtresa som erbjuder turtle spooting. Vi åker fram och tillbaka i bukten men vi ser bara en sköldpadda på håll när den är uppe och hämtar luft. Jag erkänner nu villigt att jag inte är riktigt nöjd med det jag fått se av sköldpaddorna men accepterar det och packar inför hemresan. Jag fick ju trots allt se en sköldpadda även om det var på avstånd.

På kvällen är jag trött men väljer ändå att ta ett sista bad vid våran strand innan hemfärd. Först tänker jag bara springa ner och simma lite men beslutar mig ändå för att ta med min luftmadrass, det kan ju vara trevligt att flyta fram lite med vågorna. Vid dörren till hotellrummet stannar jag upp, okej jag tar med cyklopet. Återigen kan jag inte ta mig utanför dörren. Ska jag ta med mig undervattenskameran också? Något säger mig att det är en bra ide. Slutligen kommer jag ut och ner till stranden. Väl i vattnet kommer ytterligare ett nytt beslut. I normala fall brukade vi simma rakt ut och flyta åt höger. Nu väljer jag att simma åt vänster för att sedan flyta tillbaka till startpunkten. Detta hade jag aldrig gjort om inte madrassen tagits med.

Plötsligt och utan förvarning finns den där. Precis framför mig. Sköldpaddan ligger helt stilla som hon väntade på mig. Jag simmar fram, hon ser att jag är på väg men rör sig inte. Jag fotograferar henne. Snart börjar hon simma och jag följer med. Jag vet inte hur jag på ett korrekt sätt skall kunna beskriva känslan av att simma bredvid en sköldpadda som simmat i dessa vatten i kanske 50 år och vars art funnits här i 180 miljoner år. Detta är något av det mest fantastiska jag varit med om. Jag tar ett par kort på henne i rörelse. Sköldpaddan simmar upp till ytan, tar ett andetag och dyker återigen ner under ytan. Otroligt hur något så tungt säkert hundra kilo kan glida fram så fridfullt. Jag tar ett par djupa andetag och gör en fridykning ner bakom henne, jag sträcker mig och lägger min hand på hennes skal. Hon vrider sitt stora huvud emot mig och vi får ögonkontakt. Jag tar ett sist kort och ser efter henne när hon långsamt simmar iväg i det kristall klara vattnet. Hade jag inte stannat i dörren och beslutat att ta med cyklop och kamera hade detta aldrig inträffat.

Många inklusive jag själv skulle troligtvis välja att det var slumpen som ligger bakom det ni precis läst men utifrån alla ovan beskriva händelser som ledde fram till mitt möte med sköldpaddan så har ett frö planterats någonstans långt bak i mitt huvud att någon eller något ville att jag skulle möta, simma med, vidröra och fotografera denna sköldpadda. Någon eller något såg till att det jag mest av allt ville besannades. I´m starting to Believe…