Stockholm - Vimmerby på cykel

18 år sedan Rating:

Plus: sträckan är mer personlig nu även när man kör den med bil.

Minus:punkteringar

Kommentar: Tidigare säsonger har vi koncentrerat oss på vandring och nu kände min bror, Peder och jag att det var dags att prova något nytt. Valet föll på cykling. Sträckan vi skulle avverka föll sig naturligt då jag bor i Stockholm där Sverigeleden passerar och Peder bor i Vimmerby samma led fast 55 mil senare också passerar. Våran grundtanke var att färdas alla dessa 55 milen. Men det visade sig att vi inte var i så bra form som vi ville tro och under första dagen planerade vi om. Vi tog nu Sverigeleden till efter Trosa och sedan istället för att sticka iväg emot Katrineholm och så småningom Vättern svängde vi nu av emot Nyköping för att sedan ta sträckan till Norrköping, Linköping och där åter Sverigeleden till Vimmerby. I och med detta kortade vi sträckan ca 17 mil. Vilket passade oss bättre. Efter detta långa intro undrar ni säkert hur det gick.

Söndag morgon. Efter någon mil trampade vi förbi Lida friskvårdsanläggning som verkade vara ett fräscht ställe. Har redan nu planerat in ett besök dit i sommar men då tar jag troligen bilen. Men vem vet. Efter ca fyra mil på dag ett fick jag punktering. Vi byte slang och fortsatte, efter detta blev det lite problem både med orken och motivationen. Problem redan men det kanske är lika bra att avverka dem direkt så går resten av resan felfritt. Det var en tung sträcka fram till Sandvikssund. Vid sundet fick vi åka färja för att ta oss vidare. Färjan hette Karin precis som våran mamma. Hej mamma. På andra sidan tog vi en fika Cola och Delikato boll. Vi stannade och käkade i en fin glänta efter världens längsta raksträcka med grym motvind, snart fortsatte vi emot Trosa. Våra medel till skitdåliga fysiker började nu göra sig påminda och det gick mycket tungt till Trosa. Det var nu vi beslutade att kropparna aldrig skulle hålla hela vägen. Väl i Trosa var blodsockret nere i kängorna och Krilles gatukök blev räddningen. Trosa verkar vara ett idylliskt litet samhälle med en liten flod som rinner igenom. Mängder av båtar står förtöjda längst stränderna. Efter mat och omlagd rutt återvände gnistan och orken. Stumheten i benen försvann och sträckan efter trosa var lättrampad och bestod av mycket av åkermark med härliga vyer. Några mil från staden slog vi läger för natten, drack varma koppen, stretcha och sov.

Måndag morgon. Vi går upp klockan sju, solen lyckades inte tränga undan disen i luften. Efter morgontoalett och frukost bär det iväg igen. Vi börjar med att gå någon kilometer för att få upp temperaturen i kroppen och framför allt benen innan vi hoppar upp och börjar trampa. Vi har beslutat att ta det ganska lugnt idag och ta lite fler pauser. Vi håller oss bra till denna planering vilket leder till en skön, stressfri cykling som vi njuter av. På vägen till Nyköping möter vi, jag räknar till tio ryssar på cykel. Efter dem kommer en Cheva van som följebil full av ryggsäckar och packning. Lite fusk. Men man kanske inte skall vara så snabb att döma, vem vet vart de startade? Allt går fridfullt in till Nyköping där jag får min andra punktering. Vi äter och tar oss sedan till en Statoilmack och reparerar. Jag passar även på att köpa ett par slangar till, de kommer att gå åt om det fortsätter så här. Min teori angående punkteringarna är att jag har all min packning vid bakhjulet samt hela min vikt, ingen packning sitter på framhjulen. Påfrestningen gör att stenar och dylikt lättare tränger in och förstör. Nästa resa packar jag annorlunda. I Nyköping bygger de även om inne i centrum så vi måste leda cyklarna. Detta sinkar oss ungefär en timma. Väl ute ur Nyköping är de lättrampat och det går fort. Vi trampar på till middags dags och slår oss ner bredvid ett gravfält. Precis när vi ska iväg stannar en tjej till vid oss, hon hoppar ur sin bil och varnar oss för regn, hagel och storm framöver. I Norrköping vill inte kunderna kliva ut ur butikerna för stormens skull. Vi tar henne på orden och regnskyddar utrustningen. Sedan fortsätter vi rakt emot stormen. Den kommer aldrig och solen skiner fram till lägerplatsen. Dag två avklarad.

Dag tre börjar med en grym nedförsbacke, vi rullar flera kilometer. Idag ska vi in i och igenom Norrköping. Vi har dock ingen bra karta som täcker denna del av resan då vi egentligen inte skulle denna väg. Vi har karta fram till norrköping men inte över staden. Vi får väl fråga oss fram. Vägen in till staden är väldigt fin med vatten på vår vänstra sida och otroliga vyer. Tänk om naturen hade hunnit blomstra ut i sin fulla prakt också. Precis i stadsgränsen kommer en kille i fatt oss, Martin. Hans cykel ser precis ut som våra, fullpackad med väskor och utrustning. Martin visade det sig började sin färd i Eskilstuna för att ta sig igenom Sverige, vidare till Tyskland och slutligen Frankrike. Våran tripp ter sig rätt liten i jämförelse. Martin äter med oss och vi fyller på våra vattenflaskor i Norrköping. Han har förståligt nog lite mer bråttom än oss så han ger sig iväg. Vi önskar honom lycka till på hans färd och skall med spänning följa den på hans hemsida. Vi letar oss via småvägar och bakgator ut ur Norrköping. Vi börjar trampa längst väg 215 emot Linköping. Snart kommer vi till Norsholm där vi äter. Vägen efter Norsholm har en stor bred väggren där det känns säkert arr cykla, vissa vägar har lastbilarna mer eller mindre snuddat jackärmen. Det är otroligt lättrampat Städerna och milen flyger förbi, knappt jag tror det själv. Vi kommer fram Till Linköping tidigare än beräknat. Vi vänder nu rakt söderut och två bonus mil hinner vi med innan vi tar kväller på en fin vitsippeäng med utsikt över sjön St. rängen strax innan Bestorp. Vi räknar lite på milen och inser att kör vi på som idag kan vi faktiskt komma hem imorgon kväll. Vi får se hur vägarna ser ut och vad kropparna tål. Jag sov lite dåligt föregående natt, hoppas det blir bättre inatt. Just det, första punkteringsfria dagen.

Skriver dessa sista rader i min mors och fars soffa. Om sanningen skall fram så ligger jag i den. Skönt. Jag tänker dock inte snuva er på slutet av resan. Onsdag morgon kom och jag sov mycket bättre denna natt. Regnet föll på tältet. Detta medförde en övning i att packa ihop all utrustning, klä om osv. inne i tältet. När allt var klart slutade det regna. Himlen var väldigt grå så regnskydden plockades fram. Dagens första delmål är Rimforsa och vägen dit visar sig vara en liten skogsväg med mycket backar. Hastigheten sjunker därav drastiskt men naturen är storslagen. Solen letar sig fram och strax innan rimforsa blir det åter asfalt och hastigheten ökar. Km efter km susar förbi genom ett otroligt fint landskap med mycket vatten och sommarstugeidyller. Det står plötsligt klart att vi kommer att komma hem idag. Kroppens åkommor verkar släppa ju närmare målet vi kommer. Det känns lite i knäna. Vid en strand vid Åsunden äter vi lunch. En anekdot är att exakt här för ett par år sedan seglade vi vikingabåt byggd av Storebro båtbyggarskola. Där vi nu sitter går en bro över sjön och vi tvingades att plocka ner masten för att ta oss fram. Nu cyklar vi över bron och har 13km till nästa delmål, Horn som även var målet med vikingabåten. Fyllda av energi avverkar vi sträckan innan vi tar rast, vi köper glass i Horns Ica butik. En kanotfärd vi genomförde förra året avlutades här i Horn och Östgöta leden går rakt igenom byn. Alla vägar bär till Horn. Med tre mil kvar på resan ger vi oss in på det jag tror är dagens jobbigaste etapp. Vi färdas över ett öppet åkerlandskap med vind från alla håll, mest framifrån. Det går knappt framåt hur mycket vi än trampar. Snart är vi inne i skog igen och det går lättare. Efter Djursdala stöter vi på en lång och seg uppförsbacke. Vi tvingas att gå. Vi tar oss till Södra vi och ser den första Vimmerby skylten. Tio kilometer. Denna väg har vi färdats många gånger och varje krök är välkänd. För varje trampsteg ökar leendet på läpparna och ett litet glädjetjut kommer vid stadsgränsen. Nu återstår Lundagatan upp, en som vi trodde grym backe men vi flyger upp för den och nu måste jag låna ett citat från Frodo hämtat ur filmen konungens återkomst. ”and then we looked upon a familier sight, we where home again. ” Mamma och pappas hus. Vi cyklar upp på garageinfarten och välmående rysningar sprids genom kroppen. Mamma hälsar oss varmt välkomna hem. Pappa är på gymmet då vi kom tidigare än beräknat. Champangens plockas fram och en välförtjänt skål utbringas. Vi ses efter nästa tripp.