Vika karta
- Trådstartare Carslöv
- Start datum
Sicksack
Små kartor kan man vika 2x3 eller 3x3. Gör rutan (rutorna) i mitten aningen större. Valfri del av kartan kan då visas framme.
Större kartor kan man vika 2xN, eller 4xN, då får du upp valfri del med en respektive två uppvikningar. Vik först kartan parallellt med långsidan på mitten (kartbilden ut). Vik sedan på andra ledden i lämpligt antal delar (N). Dessa vikningar ska vara i sicksack, varannan åt ena hållet och nästa åt andra hållet (likt ett Z). Är kartan fortfarande för stor, kan man vika en gång till längs första ledden (4xN). Med denna vikning blir det ganska lätt att bläddra i kartan.
(Har kartan proportionerna 2:3 så kan t.ex. 2x4-6 eller 4x8-12 vara lämpliga vikningar)
Små kartor kan man vika 2x3 eller 3x3. Gör rutan (rutorna) i mitten aningen större. Valfri del av kartan kan då visas framme.
Större kartor kan man vika 2xN, eller 4xN, då får du upp valfri del med en respektive två uppvikningar. Vik först kartan parallellt med långsidan på mitten (kartbilden ut). Vik sedan på andra ledden i lämpligt antal delar (N). Dessa vikningar ska vara i sicksack, varannan åt ena hållet och nästa åt andra hållet (likt ett Z). Är kartan fortfarande för stor, kan man vika en gång till längs första ledden (4xN). Med denna vikning blir det ganska lätt att bläddra i kartan.
(Har kartan proportionerna 2:3 så kan t.ex. 2x4-6 eller 4x8-12 vara lämpliga vikningar)
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Kartpärm
I det militära var jag kartansvarig i kompaniet, som hade stora områden att svara för. För min egen del klippte jag en uppsättning av gröna kartan för de olika operationsområdena och hade i pärm.
Så här: Man klipper bladen horisontellt i två delar, alltså 25 cm höjd och klipper bort marginalerna utom i väster. Man börjar från (söder och) väster med en 40 cm-bit. Den viker man lodrätt på mitten så att storleken blir nära A4 och stoppar i en genomskinlig (helst glasklar) hålslagen plastficka märkt t.ex. G1. Överskjutande 10 cm klistrar/tejpar man ihop med nästa blad österut. Så nya 40 cm som blir G2. Överskottet blir nu 20 cm, ena halvan av blad G3. O.s.v. Sista bladet behöver inte vara precis 40 cm långt, om man räknar med att inte behöva titta på t.ex. utskärgård kan man vika in den yttre delen så att den inte syns om man inte tar ut kartbiten. Sedan klipps nästa 25 cm-rad norrut i 40 cm-bitar, som förstås får plastfickorna nr H1, H2, H3 ...
Insatta i en pärm bildar fickorna en kontinuerlig följd av kartor i 12,5-kilometersstråk från väst mot öst (som av en ren händelse var den riktning som förbanden förutsågs rycka fram). Behöver man passa ihop kartan norrut kan man ta ut t.ex. fickan H2 och hålla den över G2. Vill man ha extra noggrannhet kan man ta ut själva kartbitarna och lägga dem intill varandra.
Det beskrivna går förstås lika bra på alla andra kartor om man kan klippa dem i 25 – 29/30 cm höga remsor.
En av fördelarna med systemet är att man kan ta med en enda ficka om man vet att man för dagen skall vara i ett visst område. Det ger ju också kartan ett visst skydd mot regn och nötning.
I det militära var jag kartansvarig i kompaniet, som hade stora områden att svara för. För min egen del klippte jag en uppsättning av gröna kartan för de olika operationsområdena och hade i pärm.
Så här: Man klipper bladen horisontellt i två delar, alltså 25 cm höjd och klipper bort marginalerna utom i väster. Man börjar från (söder och) väster med en 40 cm-bit. Den viker man lodrätt på mitten så att storleken blir nära A4 och stoppar i en genomskinlig (helst glasklar) hålslagen plastficka märkt t.ex. G1. Överskjutande 10 cm klistrar/tejpar man ihop med nästa blad österut. Så nya 40 cm som blir G2. Överskottet blir nu 20 cm, ena halvan av blad G3. O.s.v. Sista bladet behöver inte vara precis 40 cm långt, om man räknar med att inte behöva titta på t.ex. utskärgård kan man vika in den yttre delen så att den inte syns om man inte tar ut kartbiten. Sedan klipps nästa 25 cm-rad norrut i 40 cm-bitar, som förstås får plastfickorna nr H1, H2, H3 ...
Insatta i en pärm bildar fickorna en kontinuerlig följd av kartor i 12,5-kilometersstråk från väst mot öst (som av en ren händelse var den riktning som förbanden förutsågs rycka fram). Behöver man passa ihop kartan norrut kan man ta ut t.ex. fickan H2 och hålla den över G2. Vill man ha extra noggrannhet kan man ta ut själva kartbitarna och lägga dem intill varandra.
Det beskrivna går förstås lika bra på alla andra kartor om man kan klippa dem i 25 – 29/30 cm höga remsor.
En av fördelarna med systemet är att man kan ta med en enda ficka om man vet att man för dagen skall vara i ett visst område. Det ger ju också kartan ett visst skydd mot regn och nötning.
Varför vika när man kan klippa;-)
Jag har börjat med att scanna kartor som jag sedan laminerar in i plast, så stora att dom passar i benfickan! Typ A5 (eller A4 som man viker en gång).
Har man roliga waypoints är det lätt att lägga in dem hemma.
Helt oslagbart, man slipper vika ut en jättekarta på det blåsiga fjället. Man har ett par A5 kartor istället...
Sen kan man ha orginalkartan hemma och i oskadat skick.
En nackdel om man vill se vilket fjäll som syns i fjärran! Så ofta har jag den vanliga kartan med oxå, men väl skyddad i ryggsäcken!
Nu har jag säkert brutit mot Läntmäteriets regler genom att göra ern karta som kan användas fler än en fjällvandring;-)
Jag har börjat med att scanna kartor som jag sedan laminerar in i plast, så stora att dom passar i benfickan! Typ A5 (eller A4 som man viker en gång).
Har man roliga waypoints är det lätt att lägga in dem hemma.
Helt oslagbart, man slipper vika ut en jättekarta på det blåsiga fjället. Man har ett par A5 kartor istället...
Sen kan man ha orginalkartan hemma och i oskadat skick.
En nackdel om man vill se vilket fjäll som syns i fjärran! Så ofta har jag den vanliga kartan med oxå, men väl skyddad i ryggsäcken!
Nu har jag säkert brutit mot Läntmäteriets regler genom att göra ern karta som kan användas fler än en fjällvandring;-)
Enkelt svar på invecklad fråga
Ett förslag som påminner om pbys:
Ta grönsakskartan som exempel. Efter att ha klippt bort allt onödigt (dvs bara behållit ca 1 cm info runt omkring) börjar jag med att vika två gånger i "östvästlig" riktning. Jag viker så att jag får 8 + 9 + 8 rutor i höjdled, och naturligtvis med kartbilden utåt.
Sedan viker jag i "nordsydlig" riktning och i sicksack. Hur många gånger bestäms av hur stor ficka jag har att lägga kartan i. Med nuvarande jacka är fyra vikningar perfekt.
Med denna vikstrategi kan man få fram vilken del av kartan som helst utan att behöva "vika om" kartan. Detta är viktigt när man har plastade kartor, för om man viker dem åt fel håll ökar risken att plasten släpper i och kring vecket.
När man klipper bort information är det listigt att skriva av en del uppgifter på baksidan eller längs kanterna. Framför allt är det bra att anteckna rekogniseringsår, tillverkningsår och ev revideringsår. Det är också fyndigt att anteckna kartans beteckning och namn.
Anders
Ett förslag som påminner om pbys:
Ta grönsakskartan som exempel. Efter att ha klippt bort allt onödigt (dvs bara behållit ca 1 cm info runt omkring) börjar jag med att vika två gånger i "östvästlig" riktning. Jag viker så att jag får 8 + 9 + 8 rutor i höjdled, och naturligtvis med kartbilden utåt.
Sedan viker jag i "nordsydlig" riktning och i sicksack. Hur många gånger bestäms av hur stor ficka jag har att lägga kartan i. Med nuvarande jacka är fyra vikningar perfekt.
Med denna vikstrategi kan man få fram vilken del av kartan som helst utan att behöva "vika om" kartan. Detta är viktigt när man har plastade kartor, för om man viker dem åt fel håll ökar risken att plasten släpper i och kring vecket.
När man klipper bort information är det listigt att skriva av en del uppgifter på baksidan eller längs kanterna. Framför allt är det bra att anteckna rekogniseringsår, tillverkningsår och ev revideringsår. Det är också fyndigt att anteckna kartans beteckning och namn.
Anders
