Sydamerika är fantastiskt
Och Kurt har rätt att förhållandena varierar mycket. Lite allmänna råd skall jag dock ge.
För det första - lär er lite spanska! Inte ens i en stor stad som Mexico City är det säkert att ens folk inom resebranschen kan engelska. Därmed inte sagt att ni måste tala flytande spanska. Men kan ni visa lite språkkunskaper är folk inte så blyga för att tala med er. Sedan gäller det bara att förstå tillräckligt för att ni (tillsammans med teckenspråk) skall kunna klara det mesta. Eller åtminstonde länge nog för att någon som kan lite engelska skall hinna dyka upp. Folk vill gärna ha reda på hur det är där ni kommer ifrån och letar gärna upp någon i närheten som kan hjälpa till med språkförbistringen, bara ni kan göra er lite förstådda.
Magsjukan; Tja, har ni varit ute förr ser ni ganska snart vilka ställen som är mest giftiga. Skulle ni ändå åka på den är ju receptet enkelt. Sluta ät, ta några imodium och drick mycket vatten i ett dygn. Saken är biff och din mage har nu vant sig vid bakteriefloran. Med andra ord - tro inte på all smörja som Miljö- och Hälsoskyddsnämnden tror är livsnödvändigt här hemma i kylan. MHN skulle anses muy muy loco en America del sud.
Trekkinglederna; Kan ni karta och kompass klarar ni er bra, men glöm inte höjdens påverkan. En guide som fixar bärare är alltså bekvämt men inte nödvändigt. Eventuellt undantag finns sedan ett år tillbaka på Inkaleden. På tal om Inka-leden, i media här hemma läser man då och då om hemska mord på den. Det är rent skitsnack. Den fåtaliga lokalbefolkning som finns utefter den tjänar sitt uppehälle på turismen, så att skada den är det sista de vill. Ni har mer att frukta av andra västerlänningar i det fallet.
Säkerhet i övrigt: Varierar högst avsevärt som sagt. I Colombia är det inte ens tillrådligt för lokalbefolkningen, så där är det nyttigt med en bra tumme med Han ovan molnen (som om det nu skulle hjälpa). Andra områden är det hur lugnt som helst. En sammanfattning är väl att det inte är lika hemskt som man kan tro av massmedia, men inte f-n är det mammas gata heller. Vissa ställen vill man inte ens röra sig mitt på ljusa dagen med något som kan anses värdefullt för någon som lever i en papplåda. Andra ställen är det lugnt så länge som man inte raglar hem full mitt i natten. Ficktjuvar behöver ni dock hålla ett öga på, och områden som känns skumma skall ni undvika. Dagtid och med folk i närheten, så är det sällan speciellt farligt. Försök helt enkelt att ha säkerhetstänkandet i bakhuvudet och börja inte bråka om ett fåtal dollar. En "rånarplånbok" med ett tiotal dollar, lite lokal valuta och några gamla ogiltiga plastkort är ju en trevlig ge-bort gåva!
Men trafiken är ett kapitel för sig som ni inte får glömma. Det är med största säkerhet det allra farligaste ni kommer att möta. Olycksrisken är minst 10 gånger högre än här hemma. Och tycker ni italienska förare är galna, så får ni ändra uppfattning. Här kan ni hitta bussförare som är machisimo och därför kör chickenrace med fullsatt buss, ni kan åka buss på taket osv. Men det allra viktigaste; GLÖM DET DÄR IDIOTISKA med att bilförare skall stanna för att släppa över fotgängare. I Brasilien är det helt klart fotgängarens eget ansvar om han vill bli överkörd eller ej. Så börja träna hemma på det, så att det sitter i ryggmärgen.
Men kom ihåg överskriften - Sydamerika är fantastiskt. Åk!