Vad är det som lockar just dig till ett äventyr i naturen?
- Trådstartare Ankan79
- Start datum
Betalt samarbete
Månadens produkt: Trangia Nest
De nya tallrikarna, skålarna och muggarna packas smidigt och kompakt ihop med Trangias klassiska kök. Ta chansen att vinna och testa serien!
Närvaro.Stillhet.Olika nyanser.Årstider.Lukt.Maten smakar bättre ,sover bättre,etc.
Bra fråga där.
De flesta jag har träffat som är ute i naturen är just intresserade av naturen. De åker alltså till något. Jag för min del åker ifrån något. I och med att mitt jobb inkluderar mängder av människor, elektronik såsom mobiltelefoner, datorer, sociala medier, och mycket annat behöver jag komma ifrån detta. Lägg dessutom till att jag är småbarnsföräldrer och därmed heller inte får sova sammanhängande någonsin när jag är hemma.
Så. Det som lockar mig (om jag åker själv vill säga) är att helt enkelt komma ifrån allt. Att plugga ur allt som har med datorer, telefoner, krav, stress och allt annat som hör vardagen till.
Det brukar ta mig några timmar till skogs innan jag varvar ner ordentligt. Men sen infinner sig något slags lugn, sinnet stabiliserar sig, och jag slappar av. Inte så där som man gör på kvällen efter jobbet utan på ett annat plan. Jag har heller inga som helst restriktioner. Godis, chips, rökning, alkohol, vad som helst är helt okej.
När jag sitter där under en bar himmel,framför en skön varm brasa, mätt mage och fylld med förnöjsamhet händer det något i mig. Jag kommer i kontakt med mig själv på ett sätt jag bara kan just i min ensamhet helt avskild från civilisationen.
Jag har försökt skapa de mest sköna sovmöjligheter som bara är möjligt, och ligger gärna och drar mig så länge som går. Min utrustning är anpassad till att kunna åka till skogs vilken årstid som helst, och i vilket väder som helst.
Det är en skön känsla det där. Att veta att man när som helst kan bara lämna allt ett dygn, bara vara i sin ensamhet och göra ingenting.
Senast ändrad:
Bra skrivet.Det är nog så att vi har blivit så avskärmade ifrån våran ursprung
i det samhället vi har skapat.Det är ju inte lätt att ro allt i hamn i dagens samhälle
många som råkar ut för svårigheter.
Jag har bekanta som har svårt för naturen,dom är rädda för det mesta där ute och
deras inställning får man ju också acceptera när dom är så väl assilimerade i stadsmiljön.
Men för min egen del så är det slags terapi eller vad man nu vill det kalla.
Sällan en utmaning för att hävda sig själv
