Perspektivet kanske?
Ja, vad är det som gör kajakpaddling så speciellt?
Jag tror att det är en fråga om perspektiv. Man ser allt från en annan vinkel när man sitter i kajaken. Tång, undervattensstenar, små vikar, djurliv allt ser annorlunda ut från kajaken.
Jag har tillbringat större delen av mitt liv på eller i havet men jag har kommit fram till att transporter över stora öppna havsytor är inte speciellt upphetsande. Däremot att tyst glida runt på grunt vatten nära skär och öar är väldigt speciellt. Kanotens kontakt med vattnet gör att man känner havets rörelser och sitter snarare i än på vattnet.
Dessutom är förflyttningssättet precis så energikrävande som man önskar. Paddlar man i 3-4 knop kan man hålla på hur länge som hels och dessutom prata med sina kompisar. Varje halvknop över det ökar ansträngningen tills man närmar sig idrott. Den friluftsaktivitet som mest liknar paddling tycker jag är långfärdsskridkoåkning på svartis. Skillnaden är att på vintern är det inte lika skönt att bada.
Kajakpaddling har också den fördelen att det är precis så lugnt eller farligt och spännande som man vill. Vill man ha spänning gäller det bara att välja tillräckligt hög sjö och livlig kajak.
Jag tar mig friheten att förklara nackdelar som jag upplevt med andra havsbaserade aktiviteter så kanske det framgår varför jag föredrar kajak.
Motorbåt: Brummar och känns väldigt energislukande. Dessutom så är det för mycket meck och reparationer.
Segling: Tystare men man sitter mest still och det är svårt att komma till dom optimala ställena eftersom det är så många andra där. Fortfarande mycket meck.
Dykning: Alldeles för mycket prylar att släpa på. Dessutom kan man inte förflytta sig utan måste transportera sig till en plats för att göra ett punktdyk.
Fridykning: Rätt ok. Jag har ofta ett cyklop i kanoten.
Simning: Svårt över långa sträckor, tungt och inte ser man så mycket.
Rodd: I en nordlandsbåt är det faktiskt inte så dumt energimässigt och havsnära men man sitter med ansiktet åt fel håll.
Surfing: Samma naturkick som kajak med ett rejält adrenalintillskott. Passar bäst på ställen typ Hawaii, Californien och så. I Sverige blir det lätt lite tillkämpat.
Andra vattenbaserade aktiviteter är lite perifera men något som liknar paddling är offpiståkning när man hittat en lagom repa långt från lämmeltågen av andra åkare.
Jag håller också med alla andra som sagt att förhållandet mellan underhåll och aktivitet är klart optimalt med kajak.
Jag tror dessutom att kajakens möjlighet att lasta alla nyttigheter som man behöver gör att man känner sig lite som en snigel. Dvs. trygg med huset inom räckhåll hela tiden.
En annan fråga som nog kräver ännu mer utrymme än vad jag redan tillskansat mig här är: Varför denna strävan att vara på, i eller nära vatten hela tiden?
Ola (vikarierande Marinpsykolog)
Ja, vad är det som gör kajakpaddling så speciellt?
Jag tror att det är en fråga om perspektiv. Man ser allt från en annan vinkel när man sitter i kajaken. Tång, undervattensstenar, små vikar, djurliv allt ser annorlunda ut från kajaken.
Jag har tillbringat större delen av mitt liv på eller i havet men jag har kommit fram till att transporter över stora öppna havsytor är inte speciellt upphetsande. Däremot att tyst glida runt på grunt vatten nära skär och öar är väldigt speciellt. Kanotens kontakt med vattnet gör att man känner havets rörelser och sitter snarare i än på vattnet.
Dessutom är förflyttningssättet precis så energikrävande som man önskar. Paddlar man i 3-4 knop kan man hålla på hur länge som hels och dessutom prata med sina kompisar. Varje halvknop över det ökar ansträngningen tills man närmar sig idrott. Den friluftsaktivitet som mest liknar paddling tycker jag är långfärdsskridkoåkning på svartis. Skillnaden är att på vintern är det inte lika skönt att bada.
Kajakpaddling har också den fördelen att det är precis så lugnt eller farligt och spännande som man vill. Vill man ha spänning gäller det bara att välja tillräckligt hög sjö och livlig kajak.
Jag tar mig friheten att förklara nackdelar som jag upplevt med andra havsbaserade aktiviteter så kanske det framgår varför jag föredrar kajak.
Motorbåt: Brummar och känns väldigt energislukande. Dessutom så är det för mycket meck och reparationer.
Segling: Tystare men man sitter mest still och det är svårt att komma till dom optimala ställena eftersom det är så många andra där. Fortfarande mycket meck.
Dykning: Alldeles för mycket prylar att släpa på. Dessutom kan man inte förflytta sig utan måste transportera sig till en plats för att göra ett punktdyk.
Fridykning: Rätt ok. Jag har ofta ett cyklop i kanoten.
Simning: Svårt över långa sträckor, tungt och inte ser man så mycket.
Rodd: I en nordlandsbåt är det faktiskt inte så dumt energimässigt och havsnära men man sitter med ansiktet åt fel håll.
Surfing: Samma naturkick som kajak med ett rejält adrenalintillskott. Passar bäst på ställen typ Hawaii, Californien och så. I Sverige blir det lätt lite tillkämpat.
Andra vattenbaserade aktiviteter är lite perifera men något som liknar paddling är offpiståkning när man hittat en lagom repa långt från lämmeltågen av andra åkare.
Jag håller också med alla andra som sagt att förhållandet mellan underhåll och aktivitet är klart optimalt med kajak.
Jag tror dessutom att kajakens möjlighet att lasta alla nyttigheter som man behöver gör att man känner sig lite som en snigel. Dvs. trygg med huset inom räckhåll hela tiden.
En annan fråga som nog kräver ännu mer utrymme än vad jag redan tillskansat mig här är: Varför denna strävan att vara på, i eller nära vatten hela tiden?
Ola (vikarierande Marinpsykolog)
