Storstaden - en prylgenerator?

Finns det ett samband mellan hur mycket man är ute i naturen och hur mycket prylar man har? Självklart borde det finnas det på så sätt att den som är ute ofta också har mycket och fina prylar. Men tänk om det istället är så att den som är ute ofta har färre och mindre avancerade prylar än den som inte har möjlighet att komma ut så ofta?

Jag undrar om det inte säljs mer avancerade prylar och kläder i storstäderna än i mindre mer naturnära städer och samhällen. När jag träffar någon i fjällen (och det gäller även de som träffar mig) som har senaste jackan och ryggsäcken pratar de oftast stockholmska eller göteborgska, snarare än norrländska. Träffar man däremot någon som tillbringar väldigt mycket tid ute har de ofta väldigt spartansk och helt hopplöst föråldrad utrustning. Gammal sliten fjällrävenjacka från sextiotalet, en helt fel ryggsäck och fula stövlar från en bensinmack. Kanske till och med bomullsunderkläder. Som inte ens är köpta i en friluftsbutik! Går man in i friluftsbutiken i Jokkmokk som ju servar befolkningen som bor närmast Sarek, är den långt efter vilken butik som helst i Götebrog eller Stockholm. Det finns bara få prylar, de är uråldiga och personalen har ingen aning om det senaste inom frilufts-high-tech. Märkena som finns är präktiga svenska och inga av de avancerade (dyrare) som vi medvetna bara måste ha. (Ok, viss överdrift, men ni håller säkert ändå med om tendensen.)

Kan det vara så att vi som bor i storstaden och därmed har sämre tillgång till naturen skulle vilja vara ute oftare än vi kan. För att få utlopp för denna frustration söker vi oss till sådant som påminner oss om att vara ute; prylar och friluftsbutikerna. Att köpa prylar blir för oss ett sätt att kanalisera vår frustration över att inte få vara ute så ofta som vi skulle vilja.

Kalle
 
Prylbögsorgier

Det är faktiskt sant som amen i kyrkan.
Jag försöker vara ute så mycket som möjligt, och för det mesta sätter jag stolthet i att vara uppfinningsrik och spara tusenlappar på onödig utrustning.

Tyvärr vill tillverkarna av diverse high-tech friluftsprylar få oss skåningar att tro att man dör i fjällen utan Gore-tex och att man blir uppäten av björnar eller begravd i en lavin om man inte har det senaste GTC-GLX.GT super-extra allt tältet som är testat av NASA på mars.

Det finns en annan sida av det hela, du är lite grann inne på den tråden. Vi stressade storstadsmänniskor som tillbringar det mesta av vår vakna tid framför datorn, kan istället för att gå ut i naturen, köpa grejer som får det att se ut som om vi är ärrade alpinister.

Det handlar helt enkelt om att köpa sig en livsstil, utan att behöva anstränga sig...

Fast å andra sidan, det är rätt skönt med bra grejer i fjällen :)
 
Kalle.
Jo, jag tror att "bristfrustrationen" gör att vi stadsbor shoppar friluftsupplevelser i högre grad än vad vi kanske egentligen bör eller vill. Men jag anar också att det kan ha med tre andra små parametrar att göra. 1) Dels att vi verkligen inte vill få vår stackars lilla fritidstid mindre möjlig eller behaglig då vi äntligen får den. Vi försöker försäkra oss om att det verkligen blir bra. 2) Vi är mer utsatta för shoppingens essens: påverkan av reklam och andra inspiratörer (vi kanske också har mer pengar i stan - rent generellt är det väl så...). 3) Vi kan inte lika bra. De gamla fjällrävar jag har möt VET att det funkar i de gamla bootsen och bomullsbrallorna även i skitväder. De käner sin utrustning och sig själva. Men för att vi asfaltsbarn skall "våga" ge oss ut så vill vi känna oss så säkra som möjligt där ute i äventyret. Och detta oavsett om det är bättre eller inte med våra Gore-Tex grejer. Vi känner att vi riskerar nåt om vi går ut med vår gamla anorak. Sånna problem har inte "de gamle". De vet.

Sen kan det ju också ha att göra med att "de gamle" kör enligt devisen "Det var bättre förr", trots att det faktiskt inte var det och trots att de med ringa pengar kan få en säkrare och behagligare tur. De kan/vill/orkar inte bli påverkade av den nya sanningen, de vill leva med det de lärde sig i vår ålder...

Vad vet väl jag, men det är ju rätt kul att fundera lite kring sånt här...
Tjenahej!
 
Prylar & aktiviteter

Det blir nästan lite filosofiskt det här. Jag tror i alla fall att vi som inte bor ute i vildmarken har andra förväntningar och krav, både på aktiviteter och utrustning, när vi är ute. Om jag åker på vinterfjälltur en vecka per år så vill jag ha STORA upplevelser, jag vill bestiga alla berg, klättra alla kammar, åka utför alla snösluttningar, se alla utsikter. Har man den ambitionen så krävs det en del prylar.

De fjällbor som sysslar med liknande aktiviteter har också liknande utrustning. Kanske något mer sliten eftersom de använder den mer än en vecka per år. Mitt intryck är emellertid att de som bor i eller nära fjällen inte har samma (överspända?) krav på aktiviteter. De gör lite andra saker. Ofta har de också ett mer utilistiskt perspektiv på naturen, d v s man skall "använda" naturen till något. Jakt och fiske är typiska exempel. Skall man ut och jaga ripor en dag på fjället kan man väl gå med sin gamla träskidor och trasiga anorak. Har man däremot ambitionen att göra stora Sarektraversen så tar man nog med sig annan utrustning, oavsett om man är fjällbo eller ej.

Peter
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.