Singivagge

  • Trådstartare danhi@ikp.liu.se (Daniel Hilding)
  • Start datum

danhi@ikp.liu.se (Daniel Hilding)

Gäst
Hejsan,

Jag har tänkt mig att gå igenom singivagge, från öst till
väst. Målet är att tälta i denna dal (vilket lär vara fint)
och att gå upp på kebnekaise. Någon som gått i denna dal? är
det besvärligt?

Mvh Daniel Hilding
 
Singivagge, fin dal

Jag har varit däör och det finns MYCKET fina tältplatser i västradelen, längst bort mot bortre sjön. Där finns gott om gräsmattor och det är lätttältat. Man ligger även bra för att gå mot toppen efter Durlings led.


Vägen in i dalen förbi silverfallet kan vara lite brant (sidobrant) om man har anlag för svindel.
 

Lästips

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

bert.bodin@swipnet.se (Bert Bodin)

Gäst
Rätt väg till Singivagge!

Hej!


Singivagge är mycket vacker och dramatisk. Jag håller helt med Christian Almgren.


Dessutom har ni valt rätt väg, dvs från öster till väster. Den branta passagen förbi det s.k. Silverfallet i Siellajohka, är verkligen inget att leka med, speciellt inte i blöt väderlek.


Därför är det bättre att gå uppför den, mot dalen, än att komma ner den vägen.


Jag gick med några kamrater den andra vägen en gång. På sina ställen var man tvungen att sätta sig ner på en hylla för att hasa ner på nästa. Ganska lätt att ryggsäcken tog i och nästan knuffade en nerför nästa kant också.


Därför är det lättare att klättra uppför, med ryggen åt dalen.


Nej - jag vill inte skrämmas. Följer man de stenrösen, som trots allt finns, är det ingen större fara. Höjdrädda bör dock kanske tänka till en gång extra.


När man väl kommit upp och passerat blockterrängen, är dalen vidunderligt fin, med många släta gräsytor för tältning. Om jag minns rätt är det mycket fint mellan "stora" och "lilla" sjön. Man upplever en ödslig känsla, eftersom man verkar avskuren från yttervärlden. Man ser inte ut ur dalen åt något håll. Singitjåkkas nordbranter är vackra, med djupa, men tomma glaciärnischer.


En tur genom Singivagge är ett mera spännande alternativ än den vanliga Ladtjovagge, om man vill ta sig västerut från Kebnekaise.


Durlings led är stenig och ganska lång, upp till Kebnekaises topp. Inga större strapatser, men rätt tråkig.


God tur!


//Bert
 

staffan@anasys.se (Staffan Öberg)

Gäst
Fina tältplatser i Singivagge

Jag håller helt med de andra angående farligheten med Silverfallet. Jag gick där (läs Kebnekaise 1991 på www.anasys.se/vandring) i regn och österut d.v.s. neråt, vilket var det sämsta tänkbara för denna vandring. Det var det farligaste jag varit med om på alla vandringar. Annars är det mycket fina gräsytor i Singivagge och troligen enkelt för en toppbestigning.
 

db@kvaser.se (Daniel Berglund)

Gäst
Inte *så* gräsligt

Jag har gått den vägen två gånger, en gång ut och en gång in, och visst krävde det försiktighet och viss eftertanke var man sätter fötterna, men det "kändes" inte livsfarligt. Dagsljus och torrt väglag är nödvändiga förutsättningar.


Det är lättare att klättra uppåt med packning än nedåt, så öster till väster är mindre svårt än omvänt, men å andra sidan tyckte jag att det var lättare att missa "stigen" när man kom från öster.


De bästa tältplatserna i Singivagge vill jag minnas fanns vid respektive sjös utlopp, alltså i västra änden (vid Kaffedalen) och i östra änden, men däremellan var det mest blockmark.


Ena gången, när vi tältade i östra änden, gick vi upp på sydtoppen via klyftan (eller vad man ska kalla det för) mellan Singipakte och Tolpagorni. Där fick man också klänga lite på klipporna (väster om vattenfallet) men det var roligare än att gå Kaffedalen. Utsikten bakåt var imponerande. - Vid nedstigningen använde vi ett mycket bekvämt snöfält som man kommer till om man går i SV riktning från toppen, någon kilometer V om nya toppstugan. Sedan kan man glida 400 höjdmeter med måttlig lutning. (Sedvanlig försiktighet tillrådes naturligtvis.) Man kommer ner precis vid den omtalade klyftan mellan Singipakte och Tolpagorni.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips