sarek runt

[Petri Niemelä]

hallå
var och knatade i fjällen och fick en fundering när jag vandrade förbi sarek. varför inte gå runt hela sarek, från akka, padjelantaleden till kvikkjokk och sedan följa kungsleden till saltoluokta. är det någon som har gjort denna rundtur?

 

[Nordbjörn]

Varför..?

Men.. då missar man ju hela Sarek trots att man i princip redan är där..! Nä, jag skulle nog inte kunna hålla mej utanför


//Björn

 

[Petri Niemelä]

folk säger att padjelanta is da shit, har respekt för sarek för att jag gillar att vandra ensam. när jag var i aktse förra veckan saknades det fem personer i sarek. inspirerades av annapurna circuit trek som går runt annapurnaområdet.

 

[sachsaren]

Det är en bra idé, åtminstone känner jag igen den: Jag gjorde nämligen exakt det.

För några år sedan var jag relativt ny i branschen och i trakterna och jag ville utveckla en känsla för både min prestationsförmåga/uthållighet och terrängen. Att gå runt först -- för mig var det det logiska första steget som jag skulle ta innan jag skulle in i Sarek. Det var lika logiskt för mig att jag absolut skulle in i Sarek. Senare, när jag kände mig tillräckligt erfaren och mogen.

Jag vandrade först från Salto till Kvikkjock (gjorde en avstickare upp på Skierfe, rekommenderas), åkte in till Jokkmokk för att vila lite och proviantera, återvände och gjorde Kvikkjock-Akka.

Men det hade inte bara att göra med min erfarenhetsgrad.
Det är kanske en typfråga hur man går till väga. Jag är en sådan som lusläser förpackningen innan jag öppnar den. Det finns folk som aldrig någonsin skulle förstå det. CWOT (complete waste of time), skulle de säga, riv upp den och titta på innehållet. Nej, tycker jag, att titta på förpackningen tillhör helhetsupplevelsen.
Nej, det här blir en allt konstigare jämförelse, Padjelanta är ju ingen förpackning. Men i alla fall, jag ville gå runt först. Det skulle ha känts ofullständigt för mig, att gå runt utan att gå in och att gå in utan att gå runt.
Jag kommer nog inte at gå runt hela vägen en gång till, men jag kommer att gå in om och om igen. Varje gång kommer jag in och ut på ett annat ställe och känner ändå igen mig. Det är kul.

Egentligen finns ju inget inne och ute, allt hänger ju ihop.

Det är vackert att gå runt.

 

[tbergman]

... Det är vackert att gå runt.

Jag har inte gått sträckan i en sväng, men har i princip vandrat längs alla delar under olika tillfällen. Och även om det är som Nordbjörn säger att man missar själva Sarek, så har de omkringliggande lederna definitivt sin tjusning. Längs Padjelanta-leden är det kontrasten mellan Padjelantas vidder och de mörka bergsiluetterna i Sarek som skapar dramatik. Dessutom får du tillfälle att se de stora sjöarna Vastenjaure och Virihaure; sträckan mellan Staloluokta och Arasluokta är hänförande.

Padjelantaleden inbegriper även Tarradalen, som jag tycker är en pärla. Bergsidorna i öster ligger påträngande nära och Tarraälven i väster är en trevlig kumpan där den flyter med.

Kungsleden mellan Kvikkjokk och Staloluokta erbjuder allt från tallurskog till Ultevistuottars fria landskap. Och däremellan ligger Aktse och Skierffe som en försmak på vad det inre av Sarek kan erbjuda.

Jag kan inte annat än att hålla med Georg: det är vackert att gå runt. Sannerligen.