Nja, nog kan jag komma på andra mer värdedulla aspekter på sällskap än de rent säkerhetsmässiga. Men det kanske beror på sällskapet? Eller på att jag inte vandrat tillräckligt många dagar för att få uttala mig? Ärligt talat håller jag inte ens räkningen, och bara det kanske inte ger mig särskilt mycket cred i sammanhanget?
Säkerhet ensamvandring
- Trådstartare anjeda
- Start datum
Ordet äventyr har en väldigt positiv klang för mej.Vad är farligt med att ge sej ut på äventyr?Det är ju stimulerande på alla vis.
Obetänksam dumdristighet och klantighet bör väl undvikas.
Ofta har jag gått stenskravel,nån gång vad med relativt stor vattenmängd och strömmande vatten,gått i branter där jag nästan får klättra,paddla i vågor,ensam på skridskotur etc,både i sällskap och ensam:hade jag dessa gånger förolyckats eller skadat mej skulle det ju betecknas som det senare alternativet(=dumt).
Men innan jag gett mej ut där har jag ju ändå gjort en beräkning på att jag klarar det.Och hur jag ska klara det,även om det inte skulle gå klockrent.
Obetänksam dumdristighet och klantighet bör väl undvikas.
Ofta har jag gått stenskravel,nån gång vad med relativt stor vattenmängd och strömmande vatten,gått i branter där jag nästan får klättra,paddla i vågor,ensam på skridskotur etc,både i sällskap och ensam:hade jag dessa gånger förolyckats eller skadat mej skulle det ju betecknas som det senare alternativet(=dumt).
Men innan jag gett mej ut där har jag ju ändå gjort en beräkning på att jag klarar det.Och hur jag ska klara det,även om det inte skulle gå klockrent.
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Diskussionen gäller säkerhet och således höll jag mig till den frågan.
Ett bra sätt att vinna "cred" är att kommentera det som sägs och inte egna godtyckliga till- eller vantolkningar.
Mja, men ett betydligt vanligare är att låta påskina att man är nån sorts auktoritet eftersom man varit ute en massa. Som du gjorde. Eller hade det med ämnet att göra hur många dagar du varit ute?
Och för att förtydliga: Jag tror definitivt det kan vara säkert att ha sällskap. Inte bara när olyckan är framme, utan för att man kan hindra varandra i att begå dumheter. Det tror jag inte är ditt problem (eller mitt, jag har ffa varit ute ensam och hittills har det gått bra), men en del människor verkar behöva någon som håller reda på dem. Eller åtminstone nån att resonera med, innan de kastar sig huvudlöst och huvudstupa in i nån galenskap.
Sen kan sällskap förstås gå åt andra hållet, man kan tubba varandra till idioti. Så, man får väl välja sina vänner.
