Rutt från padjelantaleden (Darreluoppal) till Álggavágge

[jdavi]

Hej och glad sommar!

Jag planerar en rutt som börjar i Kvikkjokk och Padjelantaleden upp till ungefär Darreluoppal där jag tänkte fortsätta in i Sarek till Àlggavágge och därifrån österut in i parken. Jag är dock lite osäker på hur terrängen är på denna sträcka då jag ett tidigare år gick på något som ser liknande ut på kartan (nordväst om Àlggajàvrre) och bestod mest av sumpmarker. Jag har 3 olika förslag i prioriteringsordning och vill gärna höra om någon har erfarenheter eller tips att dela med sig av denna/dessa sträckor.

Mvh Johan

 

[Anders_sthlm]

Hej och jag hoppas du får en fin vandring.

Kanske du borde istället göra så, att du kanske går till en plats bara, tältar där och gör lite dagsturer. Ett par toppbestigningar till några lätta toppar som ju finns runtom. Oftast är en sådan idé lite bättre, än att hasta runt. Du skriver om ’sumpmarker’(!!) tja’ vad säga ..om du ser sådant är det väl bara bäst att undvika det...(?)

I din rundtur har du några knepiga vad, eller knepiga branter. Den vid Tsähkok ner i Njåtjosvagge skulle jag direkt avråda ifrån (- vet inte om du ska upp eller ner här men vilket som funkar nog inte.) Jag har markerat dom här ’trasselplatserna’ med inritade blåa markeringar.

Tyvärr är det väl så, att det är ganska oförutsett vad du kan råka utför under en vandring och du får räkna med att framför allt vädret kan ändras.

Jag har gått i Sarek en hel del vill jag påstå, och jag har även jobbat med fjällräddning när jag tjänstgjorde som polis i Kiruna på åttiotalet. Så jag ser det som, är det verkligen på plats att det just idag, inför fjällsäsongen drar igång- då här på Utsidan- finns en rådig och bra läsvärd guide som artikel, om just hur Fjällräddningen ger råd & tips.

Med det sagt, så bör du dock inte oroa dig för mycket. Under säsongen träffar du ju säkert på andra vandrare som du kan få råd och tips om exempelvis vad eller hur terrängen ser ut framöver på din planerade vandring.

Både Nietarieppevagge och Jeknavagge är spännande dalgångar.

Lycka till och njut.

 

[vadior]

Tur nr 3 mellan Darreluoppal och Àlggavágge är fin, man hinner se mycket av Sarek. Däremot gå längst med Àlggajávrre är ganska tråkig och jobbig tur, slutningen är full av tvärraviner, buskar och vatten. Dit går jag i alla fall aldrig mer.
Ingång till Njoatsosvagge bäst att göra norrifrån vid de små sjöarna. Dit ritade linje 2 är nog inte så bra val pga terrängen.
Men om du vill se bästa av Padjelanta då kan du börja i Akka i stället och sedan svänga in till Sarek från Staloluokta. Den södra delen är bara skog och våtmarker.

 

[undvall]

Hejsan.

Jag har gått 1:an på sommaren och det är en fin och till stora delar lättvandrad tur. Helt klart den jag hade valt i normalfallet.

2:an är ju en mycket mer utmanande tur, men är benen starka och vädret fint är det helt klart ett spännande alternativ. Har själv inte gått den vägen upp till Jiegnavagge, men det ska vara görbart. Du bör dock räkna med att den turen medför 4-5 timmar extra vandring.

3:an hade jag inte valt.

/ Stefan

 

[Celeste_26]

Min första Sarektur gick jag 2+1. Vägen via övre Njoatsosvagge är förstås jobbigare men värd ett besök. Kan bekräfta det som Diana skriver om vägvalet från Tarralouppal. Vi hade dålig sikt och detta år var det mycket snö kvar så vi valde att inte gå söder om Skiejakvarasju, utan gjorde en större lov längs de två småsjöarna. Tur det, för på morgonen från lägerplatsen såg vi en stor hängdriva precis där ditt streck går. Passet upp till Jiegnavagge är brant, men även mitt 55-åriga jag med nästan full packning tog mig upp. Utsikten över dalen blev en fin belöning.

Är det sämre väder skulle jag välja alt 3. Ser inga större svårigheter med det- ta roddbåtarna över sjön och missa inte Alkavare kapell (eller dasset!). Rissajåhkå behöver vadas och skulle kunna bli knepigt om det är högvatten. De första tre kilometrarna längs sjön efter kapellet är det snårigt men ändå inte så blodigt med Sarekmått mätt.

 

[dallan]

Har gått alla dom vägarna.

1 eller 2.

2 är helt klart coolast men mest krävande i höjdmeter.

Har gått ner från jiegnavagge till njoatsas. Det är brant men går definitivt. Lär va en tung stigning dock, men det är också dramatiska vyer i gengäld.

3 är lättgånget men rätt tråkigt förutom när man ser in i sarvesvagge och alga.

 

[Anders_sthlm]

Jag ska reformera mitt inlägg jag skrev i början en smula här. Jag uppfattade frågeställarens fråga och bilden på kartan som ett ’nystan av vandring’, dvs. att han skulle gå alla dessa inritade turer som en slags ’rundtur’. fram och tillbaks/upp och ner, till Tarraluoppal. Så var inte fallet, det missuppfattade jag. Svaret jag gav var oklart och missriktat.

Nu i efterhand (efter ett glas vin på sena fredagskvällen) ser jag ju att det ju var fråga om att välja en starttur till en vandring in i Sarek.

Då blir det nog snarare fråga om en smaksak vilket av alternativen som ska väljas, då ju alla alternativen är möjliga och har sina fördelar. Sarekvandringar kan pusslas ihop till det oändliga och alltid kännas nya, hur man än går. Sarek blir som sagt aldrig tråkigt.

Om du även vill gå emellan Pulkas och Tjågnårisktjåkkås’ östtopp: alltså upp/ned till Jeknavagge- så går det, även om det är mycket brant. Det kanske finns folk här på Utsidan som gått där?

Möjligen är kanske Sarvesvagge-alternativet det mitt tycke det bästa, då du ju både kan nå Jeknavagge och även komma in i Neitarieppvagge ifrån en ’lägre lutning’. Går du Jeknavagge kommer du ju även om du vill det, in och ut på Luottolako.

I Sarvesvagge har du dessutom lätt att nå en mängd spännande toppar, förslagsvis Kalme, eller Ritatjåkkå, båda enkla bestigningar.

Ett råd jag brukar ge är faktiskt att satsa på ett par toppbestigningar när vädret är bra. Det är ifrån en topp man får den bästa upplevelsen av sin vandring. Att bara harva runt i dalarna gör inte området rättvisa. Dessutom känns toppbestigningar mycket befriande. Det är först när man kommer upp på en topp som man fattar hur fantastiskt området är.