Rätt balans i stövelbindning

[Toblerone]

Ska montera kabel/stövel-bindningar på ett par skogsskidor. På andra skidor jag har är skidans balanspunkt några centimeter framför tåremmen eller de små vinkeljärnen som håller nere stöveln/pjäxan mot skidan. Och det verkar vettigt. En sålunda framtung skida trycks ju upp mot hälen och blir då mer styrbar i skogsterrängen.

Ja, ju längre bak man sätter bindningen, desto bättre kontroll antar jag?

Å andra sidan blir det väl en ökad belastning för musklerna på skenbenets framsida när man lyfter skidan, vilket kanske kan bli tröttsamt. Och om kroppsvikten hamnar alltför långt bak på skidan så kommer den väl att få en "klättrande" uppåtvinkel? Å tredje sidan kanske denna klättrande vinkel gör det lättare att ta sig fram i lössnö?

Finns det något vedertaget optimalt avstånd mellan skidans balanspunkt och tåremmens placering? Hur långt törs man göra det?

 

[Trucken]

Har hört lite olika uppfattningar om detta ämne, men jag instämmer med att en placering långt bak ger en "klättrande vinkel", vilket innebär att när snön inte riktigt bär sjunker i första hand bakänden och det blir lite av en konstant uppförsbacke. Detta var väldigt tydligt med mina 250 cm tegsnäsare med bindningar monterade på balanspunkten. Jag tror att problemet blir mindre om det är fråga om mjukare skidor än Tegsnäs.

I Finland har dom en formel för skogsskidor som säger att mitten av sulan på pjäxa/stövel ska placeras på skidans längd x 0,455, mätt från bakänden. Det innebär en placering betydligt längre fram jämfört med balanspunkten. Jag har läst en kommentar från en finne som sa att ifall det är fråga om lite styvare skidor (i detta fall Peltonen Metsä istället för den mjukare Järvinen Lapponia) så föredrar en del att flytta bak monteringen 2 centimeter jämfört med formeln för att få skidspetsarna lite högre.

 

[Gulddoktorn]

Jag har praktisk erfarenhet av skidor med bindningar alltför långt bak. Köpte begagnade turskidor som Bussgods knäckte bakänden på i en lastpall (jag fick ersättning).
Jag sågade av de knäckta ändarna (10cm) förseglade och använde skidorna som de är (således påtagligt framtunga, 180cm långa Madshus Glittertind, 68-55-62mm bredd). De var reservskidor på vita bandet förra vintern och fick tjänstgöra i ungefär femtio mil;
1)inga problem med framtunget och skenbenen.
2)i nysnö (och vissa skarfören) uppför går skidan ner sig bakom hälen lååångt innan främre delen. Skitjobbigt att saxa i nysnö alltså.
3)i övriga fören (packad snö, skoterspår, tjock skare, planåkning) fungerade de som mina rätt balanserade skidor.

Hoppas det kan vara till hjälp i dina funderingar (en bred skogsskida tror jag absolut du kan göra den en smula framtung just för manövreringen, men ingen vinst med ökat avstånd)