Jag var ute och gick på Österlenleden, en del av Skåneleden, i den gångna helgen. Man går längs kusten från Ystad upp till Haväng och passerar på vägen Ale stenar, Simrishamn, Skillinge, Kivik mfl små pittoreska fiskeläger och byar. Innan Kivik går man igenom Stenshuvud Nationalpark med bra utsikt över Hanöbukten och kustlinjen.
Innan jag gick i Skåne första gången, förra året, var jag ganska skeptisk. Jag har mest gått i fjällen innan. Jag kan dock klart rekommendera i vart fall Österlenleden. Man går ostört längs kusten för det mesta och slipper bilar och asfalt. Istället har man havet på ena sidan och oftast fin sandstrand att gå på (gå i vattenbrynet där det är hårt, annars är det inte så kul...). Största skillnaden mot att gå i fjällen är förstås att man passerar små byar då och då. Där köper man glass och rökt fisk vilket ju inte försämrar turen.
Största fördelarna med låglandsleder tycker jag är lättillgängligheten, det tar ofta bara någon eller några timmar att komma dit, och att de passerar kulturlandskap. Det är skoj att bryta av vandringarna med att spana in någon liten mysig gård, en domarring i en solig sluttning med utsikt över havet, ett litet fiskeläger med doft av nyrökt år etc. Visst blir det inte samma vildmarkskänsla, men man behöver inte heller trängas med andra om man inte vill. Det är otroligt hur beroende de allra flesta är av närhet till bilväg för att ta sig någonstans. Är man bara någon kilometer bort från en bilväg är det oftast helt folktomt, även i tättbefolkade Skåne. Det bästa med att gå istället för att ta bilen är nog ändå att det förbättrar känslan och upplevelsen när man når fram till en sevärdhet som till exempel Ale stenar. Åker man bil dit blir det lätt lite slit och släng över det hela, medan att vandra några timmar med stenarna vid horisonten och sedan komma dit och känna sig ungefär som de som bör ha rest stenarna gör hela skillnaden.
Klar rekommendation alltså!
Kalle
Innan jag gick i Skåne första gången, förra året, var jag ganska skeptisk. Jag har mest gått i fjällen innan. Jag kan dock klart rekommendera i vart fall Österlenleden. Man går ostört längs kusten för det mesta och slipper bilar och asfalt. Istället har man havet på ena sidan och oftast fin sandstrand att gå på (gå i vattenbrynet där det är hårt, annars är det inte så kul...). Största skillnaden mot att gå i fjällen är förstås att man passerar små byar då och då. Där köper man glass och rökt fisk vilket ju inte försämrar turen.
Största fördelarna med låglandsleder tycker jag är lättillgängligheten, det tar ofta bara någon eller några timmar att komma dit, och att de passerar kulturlandskap. Det är skoj att bryta av vandringarna med att spana in någon liten mysig gård, en domarring i en solig sluttning med utsikt över havet, ett litet fiskeläger med doft av nyrökt år etc. Visst blir det inte samma vildmarkskänsla, men man behöver inte heller trängas med andra om man inte vill. Det är otroligt hur beroende de allra flesta är av närhet till bilväg för att ta sig någonstans. Är man bara någon kilometer bort från en bilväg är det oftast helt folktomt, även i tättbefolkade Skåne. Det bästa med att gå istället för att ta bilen är nog ändå att det förbättrar känslan och upplevelsen när man når fram till en sevärdhet som till exempel Ale stenar. Åker man bil dit blir det lätt lite slit och släng över det hela, medan att vandra några timmar med stenarna vid horisonten och sedan komma dit och känna sig ungefär som de som bör ha rest stenarna gör hela skillnaden.
Klar rekommendation alltså!
Kalle
