Naturligtvis är det både lätt och samtidigt påfrestande att gå fritt runt en ö som Öland eller Gotland. Vilken årstid man nu väljer är ju beroende på på ens sinnesstämning, men just att båda öarna har avsatta skyddsområden för just fågelreservat gör ju att försommaren faller bort. Att jag valt tidig vår, typ mars och april är också beroende på öarnas boskap, då främst kor som finns i alla strandängar. Öland har mer utsläppta kor än Gotland och strandängarna är mer långsträckta på just Ö. än på G. Antagligen av att lagaskiftet inte på samma sätt slagit samman ängar åkrar och hagar till större enheter. Detta innebär på sina ställen ett evigt hoppande över taggtrådsstängel. Jag vill minnas att jag aldrig klivit över så många taggtrådsstängel som just på Öland.
Nyfikna kor av olika slag är påfrestande. På Öland finns dessutom på ett par ställen sån där skottsk långhornsboskap som är iof säkert snäll på andra sidan stängslet, men när kossorna har kalvar är dom bara super-aggressiva. I vissa hagar finns elaka hästar. Lika påfrestande dom. Bra är att ha en påk och dänga till korna med på mulen!
Fästingar är en annan grej finns just på Allvaret i enorma mängder under högsommaren..
...och sumpig klafsig strandvegetation att gå ner sig i är ett elände.. Det finns dessutom jättediken med obestämbart djup i, som är knepiga att forcera..
Hur man nu väljer att gå beror på ens sinnelag.. På alla stränder finns bulliga och kullriga rullstenar.
Man blir expert på att bedöma sommarstugor och man ser oerhört mycket av folk privata tomter. Jag är glad över att jag inte har sk ‘sommarstuga på någon av dessa öar utan kan fritt slå upp mitt tält på en allvarplätt var jag tycker är vackrast. Kontentan av detta tittande är att sommarstugeboende är otroligt statiskt och trist. Man häpnar över vad mycket fula hus folk fått bygga.
Båda öarnas stränder erbjuder otrolig variation i fråga om natur och olika sevärdheter som man själv kan hitta. Just att man går så långsamt och ideligen har vattnet på sin ena sida gör att man får ett sällskap och en vy över Östersjöns evigt skiftande ansikte.
I fråga om Öland är det mycket riktigts, att en nyutkommen bok ("Natur och kultur på Öland"
tar upp kontentan av vad ön har i fråga om sevärdheter för ‘den intresserade’ men, det finns oerhört mycket annat än det som står skrivet. Gamla rökerier, båthamnar, ruiner, förfallna fiskelägen och hillbilly’s dvs. originella och udda människor som bor i övergivna torp lite här och var.
Vandrandet ger denna totalbild av stranden och dess liv. Frågar man om vatten kan det leda till vad som helst. man blir bjuden på: kaffe, bullar, mat, bilskjuts och samkväm.
Kustvandring kräver kartor och tålamod och ingen stress. Jag tror det är förkastligt att sträckgå sånna här platser man upplever inget då.
Öland är mer svårgånget än Gotand.
Ölands totala kustlängd är enormt svår att uppskatta då vissa partier är oerhört flikiga. Men den totala sträckan längs kusten är säkert drygt fyrtio mil.
En gång på åttiotalet anlades en led: ”Mörbylånga-leden” just på södra Öland. Den är väldigt trist och ointressant att gå enligt min mening. Det är kusten och havet som ger ön dess karaktär.
Tröttnar man kan man åka hem med en buss, ta in på vandrarhem eller hyra sig en bil.
