Med start den 20 juli i år har jag gått från Kilpisjärvi via Pältsa, Råsto och Kattuvuoma till Pålnoviken och Björkliden. Ett för mig helt nytt område.
Ricke - jag gissar att din fundering gäller färdvägen mellan sjön Torne träsk och riksgränsen norr därom.
Väl framme i Vuoskojaure (med telefonkiosken!) hade jag tänkt gå västerut en bit söder om riksgränsen. Klantig orientering gjorde dock att jag snart var på väg mot Kattuvuoma. I detta område går många fyrhjulingvägar, och de gör att man måste vara uppmärksam eftersom gamla leder blir svårare att hitta. Vägen kanske följer en urgammal stig, som sedan viker av bakom en björk utan att man noterar det.
Från Kattuvuoma gick jag bilvägen till Laimoluokta, tog bron över Ribasjohka och stigen upp till Ribasnjunni. I regn och dimma gick jag sedan genom björkskogen på nordsidan av Ribasvárri, jobbigt men inga direkta svårigheter. Genomblöt både inifrån och utifrån fortsatte jag sedan västerut genom lågfjällsterrängen till sjön Duoptejávri. Terrängen är tämligen lättvandrad, även om man måste ta sig igenom en del vide. Längs vägen har man oftast fin utsikt mot träsket.
Efter att ha passerat Vávváncohkka på sydsidan mötte jag Henning i det som på kartan markerats som svår vegetation. Missvisande, eftersom här mestadels är lättgånget i lågvuxen dvärgbjörk. Jag vadade Salmmejohka i den markanta kröken, inga svårigheter, och fortsatte mot nordväst. Jag passerade sjön Guollejávri på östra sidan och gick sedan norr om Goaivojávri för att slippa vada Snuvrejohka.
Jag hittade bron över Riksojohka utan problem, släntrade in på norska sidan och nådde sedan Lappjordhytta. Hela sträckan hit får betecknas som lättvandrad. Här finns en del lättvittrade skiffrar med rik flora. Vattendrag försvinner ibland i underjorden (grotta på kartan).
Från Lappjordhytta till Pålnoviken och vidare till riksvägen är man glad att kunna följa Nordkalottleden. Terrängen är brant uppför och nedför och jag upplevde sträckan som jobbig.
Sammantaget tycker jag att remsan mellan träsket och riksgränsen är lättvandrad och bitvis med fin utsikt mot sjön. Fjällvärlden här skiljer sig markant mot det flacka tundralandskapet norrut mot Råsto, men även detta är fantastiskt genom sina vida horisonter och ödsliga karaktär. Det kan nämnas att jag förutom Henning inte såg en enda vandrare mellan Pältsa och Lappjordhytta, däremot några fiskare som föredrog helikopter!
Jag hoppas att kunna återvända till dessa trakter men kommer då att välja en nordligare rutt mellan Vávváncohkka via Cearrogeahci och Gaivárri till Vuoskojaure.
Hälsn Pelle
