Att alpinister är arga är en myt!
Det är bara E9 som är arg. Men det är för allas bästa. Lite som "arga kocken".
Att alpinister är arga är en myt!
Nja, vid ledklättring finns det ju faktiskt ännu mer som både klättraren och den som säkrar kan göra i sitt handhavande som påverkar säkerheten - utan att för den skulle ta fram borrmaskinen.
Du kan inte inte plocka ut bara ena delen av ett team och påstå att toprrepsklättring är ofarligt. Per definition behövs både klättrare och säkringsman (annars är det bouldering...).
Vet inte hur många gånger som jag fått hjälpa nybörjare som halvvägs upp på väggen (topprep) upptäckt att de inte knutit åttan korrekt, glömt spänna selen eller något annat. Har behövt ledklättra upp och spänna fast sele, knuta in dem ordentligt eller få dem att stilla klättra ner till fast mark.
Det finns en anledning till att det krävs grönt kort och det är just att det inte är ofarligt
Hur ofta i en kamratkontroll kontrollerar du att personen som ska klättra inte har lösa föremål i fickorna? Hur ovanligt/vanligt är det att klättergrepp går sönder och en bit av dem lossnar och åker ner? Vad händer om nyböjaren klättrar långt åt sidan, samt lägger repet bakom armen?
Det är väl ett tecken på att en del av säkerhetstänket gått hem hos de allra flesta klättrarna.
De allra allra flesta har acceptabelt med slack ute och har knutit klart sin åtta och trätt repet genom bromsen vilket kompisen också slängt ett öga på. Dessutom alltid en hand på repet för att bromsa.
Har du handen ordentligt på repet och inte för mycket slack ute så fångar du kompisen även om du inte tittar på henne/honom när fallet sker. Givetvis ska du ändå fokusera på kompisen och inte stå och snacka med andra när du säkrar.
Har för mig att det till och med var vanligare att erfarna klättrare som lättare råkade ut för olyckor. Ofta på grund av slarv och bristande kamratkontroll.
Man måste alltid vara noga med säkerheten. Att erfarna klättrare råkar illa ut tror jag beror både på eventuell nonchalans som du är inne på men också på större exponering.
Säg att Kalle klättrar fem gånger med en mer erfaren kompis. De kan de grundläggande säkerhetsgrejerna och sannolikheten för att Kalle ska råka ut för en olycka är 1:10.000
Berra är en gedigen klätterfanatiker som kört flera gånger i veckan och gjort så i ett tiotal olika länder genom åren. Han har över 1000 klätterpass bakom sig. Med Berras höga kunskapsnivå är sannolikheten att han gör en fatal tabbe 1:100.000
Sannolikheten att Kalle skulle skada sig pga mänskligt misstag är då 5/10.000 = 0.2%
Sannolikheten att Berra skulle skada sig pga mänskligt misstag är då 1000/100.000 = 1%
Risken är här ett medelvärde eftersom den troligen också för Berra var 1:10.000 de första passen han körde. Siffrorna för risken är tagna ur luften men min poäng är att de erfarna klättrarna kan löpa mindre risk vid varje enskilt klättertillfälle men ha hundratals gånger högre exponering än de mindre aktiva klättrarna.
Just tappade saker ser jag lite för ofta för att nonchalera risken och kalla den obefintlig.
Det går alldeles utmärkt att räkna bort den som säkrar. Jag pratade trots allt om klättringsaspektet. Du får väl utgå från att du klättrar med en erfaren och ansvarsfull instruktör i båda lägena.
Det är ju som att påstå att det är ofarligt att köra bil för du räknar inte med andra bilister eller vilt. Du kan inte plocka ut bara klättringen och säga att det bara är den du pratar om för den är ju bara "ofarlig" som du påstår om du är säkrad korrekt eller om du har trätt selen rätt eller knutit åttan rätt eller ...
Sen är risken att något allvarligt händer betydligt större vid ledklätring eller för den del frisolo...