Som vägledning och ev. inspiration för majturer återger jag nedan en artikel av Ingegärd Mellgard som publicerats i Svenska fjällklubbens tidning för december 1976. Minns att jag genomförde största delen av turen med stighudar under skidorna, trots avsaknad av större branter. Stighudar fungerade bra i det växlande och ofta dåliga föret. Säkert bättre än snöskor. Vi fick ha fjällen för oss själva: såg inga andra människor under en hel vecka.
MAJTUR in i juni: dagbok från "slötur" i maj-74:
23.5 Ankomst till Riksgränsen 5 tim försenade. Efter middag på Lapplandia beslöt vi oss för avfärd söderut mot Unna Alakats. Starten skedde framför matsalens stora perspektivfönster, och bör ha glatt åskådarna. Ingemars pulka välte nämligen efter c:a 5 m och den omständliga packningen måste göras om. Vi kom iväg i det mulna vädret med alltför många plusgrader för att föret skulle vara angenämt, och kämpade oss fram längs sjön nedanför hotellet och vallade om och hade fått nog av skidåkning och sömnbrist redan någon kilometer ovanför Katterjåkk där vi slog upp tältet.
24.5 Vaknade vid middagstid av hojtanden från dagsturister som drog förbi ett par hundra m. från tältet. Kom så småningom iväg i duggregnet. En matrast i Katterjaurestugan blev av någon anledning 24 timmar lång.
25.5 Startade mitt på dagen i det sämsta föret. (Blött men snön bar.) Orkade fram till vindskyddet vid Jerbele, som vi delade med ett icke helt ungt par från Stockholm som åkt från Riksgränsen samtidigt som vi, varit nere till Unna Alakats och vänt, för att ta morgontåget tillbaka till Stockholm nästa dag. Dom hade med sig en transistorradio, och både väderleksrapporten och vermeldningen lovade regn nästa dag.
26.5 Tack vare våra morgonpigga rumskamrater kom vi igång redan 6.00 (pers. rekord) i strålande sol som sken på oss hela dagen ner till Unna Alakats. Stigningarna var dryga och vi tröstade oss med att nedfarten till Unna Alakats måste ge kompensation. Den blev vi lurade på: i första hand på grund av att hela sluttningen var över- eller underminerad av småjokkar, och vi fick inte utan besvär leta rätt på snöbryggor, som oftast bar. Nere vid stugan trodde vi ett tag att vi skulle få slå upp tältet på andra sidan jokken med stugan inom försmädligt synhåll men kom så småningom över. De snöbryggor som tydligen burit dagen innan hade nu rasat.
27.5 Vi låg stilla i Unna Alakats-stugan (som vi tyckte var nersliten och otrivsam) och väntade på att det skulle sluta regna. Började läsa Varulven (Sandemose). Vattnen började gå upp på allvar och vi var en aning betänksamma vid tanken på att vi skulle tillbringa ytterligare en vecka på fjället och sen ta oss ner till den s.k. civilisationen igen. Fågellivet var det mest intensiva jag upplevt på fjället, med sång dygnet om av bl.a en blåhake alldeles invid stugan.
28.5 Solen kom tillbaka på förmiddagen och vi åkte via Cunojavrre in i Norge. Sjön var öppen här och var men stöpet var inte besvärande. På andra sidan sjön bar inte snön så vi slog upp tältet och sov några timmar för att starta igen på härlig skare vid 21-tiden. Kom upp till Selkajavrre på natten och slog upp tältet på en torr, bar kulle med öppet sjövatten 10 m från tältet.
29-31.5 Vi njöt av solen, ägnade oss åt nattligt rekognoscerande för kommande mer ambitiösa turer och lyckades undvika fysisk ansträngning som klättring, bergsbestigning o dylikt. Läste färdigt Varulven och tittade på fåglar.
1.6 Snöfall, hård vind. Vi startade mot Hunddalen i vanlig stil mitt på dagen. Valde att gå Oallavagge för att komma på rätt sida om Sörelven. Det branta och isiga passet ner mot Sördalen har vi senare sett benämnas Djevlepasset. Bra namn! Slog upp tältet på det första stället vi måste bära skidor och pulkor. Bävade en smula inför morgondagen då vi ännu inte sett hur snötillgången var längre ner i dalen.
2.6 Vackert väder. Åkte ner till Katterat utan problem. Snön var av sommartyp och räckte så att vi bar skidorna endast sista kilometern. Fråga: betyder skylten "Livsfarligt att gå i järnvägstunneln" förbud? Tog tåget till Lapplandia där vi sparade pengar dels genom att missa middagen och dels genom att det inte fanns hotellrum så vi fick tälta. Skakade bartendern genom att fråga efter mjölk till smörgåsarna. Fick öl. Vande oss vid civilisationen i form av disc-jockeys, melodiradio i högtalarna och kriminalmagasinet.
3.6 Åkte INTE helikopter till Nevertind eller topparna i det område vi kom ifrån. Solade på altanen med filt om benen och bok i handen, och tittade på utförsåkarna som höll igång hela dan. Kompenserade till fullo den uteblivna middagen vid lunchbordet. Åkte hem till Stockholm.
