Karl-Gustaf Bark död

[Vandrare]

Karl-Gustaf Bark dog under en isklättring i Njupeskär.

Han var mitt befäl i lumpen (94-95). Det överlägset bästa befälet. Kanske för att han var såpass ung och inte hade hunnit bli så påverkad av militärlivet. Hur många har hafte en fänrik som bjuder hem hela plutonen på fest i sin egen lägenhet? En bra ledare som fick oss att göra saker och gilla honom på samma gång.

Jag minns att han alltid ville vara värst. En gång var det någon som hittade ett hopp och gjorde frammåtvolter på vitablixten-skidorna. Givetvis kunde inte Bark vara sämre. Ett fint foto blev det också som alltid gjorde mig glad. Inte längre.

Det känns konstigt att han är död. Såg ju en rescension han gjorde här på utsidan för bara några veckor sedan (Tretton toppar). Fan vad ledsen jag blir!

 

[bjornw]

Ja det ar riktigt trakigt nar sadana har saker intraffar. Vi har val alla mer eller mindre farska minnen fran liknande handelser som drabbat vara nara och de aktualiseras verkligen nar man tanker sig in i andras situation. Jag kande inte KG Bark men tanker anda pa hans anhoriga och bekanta. Lat oss lara av dessa olyckor och vardera livet och dess hojdpunkter hogre an vad vi gor idag. Vi har mycket att vara tacksamma for!

/Bjorn

 

[Hubben]

Jag var förlovad med Peppe. Vi förlovade oss i London men träffades i min hemstad Umeå där han pluggade till officer. Jag var med på kadettbalen och sedan flyttade vi ihop i hans hemstad Falun. Han var alltid en spjuver, otroligt snäll och generös. Men också en kvinnotjusare och otrogen. Så det tog slut. Vi hittade tillbaka till varandra men jag ångrade mig. Sedan flyttade han efter mig och tog kontakt även fast han hade ny relation. Hälsade på mig i England när jag bodde där. Jag förstod att jag nog var hans stora kärlek. Men ingen att lita på. Jag förstod rätt tidigt att han nog inte skulle leva ett långt liv då han utmanade ödet mer än en gång. Han var en person som hade många talanger och kunde måla och skissa fantastiskt. Han var väldigt speciell på många sätt. Hans mamma kontaktade mig under alla år. Och efter hans bortgång var jag nog en länk till honom, trots att han hade flera andra relationer och sambos efter mig. Tänker på honom sällan men med glädje. Han var unik.

 

[seobserver]

Alla är unika, men få inser det.

 

[Speedgoat]

Märkligt och intressant att stöta på denna gamla tråd här på Utsidan.
Karl Gustav Bark var våran idrottsofficer under värnplikten. Minns att han brann för extrem- och multisport. Minns också att han pressade våra gränser genom ett nästan 25 mil långt lopp på Kompanibefälsskolan.
Han var olikt de flesta officerare mer intresserad av prestation och måluppfyllnad än disciplin och attityd. På många sätt var han nog långt före sin tid inom Försvarsmakten.
Långt senare fick jag höra av en gammal lumparkompis att han dött under en isklättringsolycka.
Och nu hittar jag denna tråd av en slump.