Hinder för friluftsliv

[goldy_a]

Jag bor i Mälardalen, alltså mellansverige och här finns inte många björnar, nej. Vildsvin finns det däremot gott om och dom kan sprätta upp en människa med sina betar och stora är dom också. Jag har en flock som rör sig här i närheten och en jättegalt som brukar stå i trädgården och käka äpplen på hösten och kommer när jag ropar, han gillar att bli kliad under hakan och runt öronen. Att vildsvin blir farliga beror på tre saker, antingen känner dom sig trängda eller ska skydda kultingarna eller också är dom skadade vid jakt.

Jag är van vid grisar, jag har jobbat med såna och en sur avelssugga går man inte gärna i närheten av heller då även dom kan gå till attack och bitas rejält.

Inga djur är väl ofarliga, knotten kan utlösa allergischock, färtingarna kan ta död på en människa genom diverse virus dom bär på och badar man kan man bli biten av gäddor men lik förb. badar folk hela somrarna i alla upptänkliga sjöar utan att bli hysteriska över faran att bli biten och dö av stelkramp eller blodförgiftning. Barfota går vi också, och riskerar att trampa på nåt vasst och få blodförgiftning.

- Här var mycket ny information för mig...
Nu förstår ni äntligen vad jag menade

 

[Teknikern]

Och vi som året runt är ute i spenaten orkar helt enkelt inte bry oss utan löser problemen OM dom uppstår. Inte ens på havet i kajaken är det ofarligt, man kan gå runt och hamna i vattnet eller gå på isen och gå igenom den och då jäklar,,,,,,,,,,,,,,,,,,det är då sälgenerna ger sig till känna och man börjar simma och ev. dyka. Farliga saker det där.

 

[m9b1f]

Det som begränsat mej mest är nog att ingen av mina sambo/partner har sett tjusningen med
vandring, tälta eller fiska.
Sen har väl nåt slags kulturarv påverkat, att de kännt sej tvugna att följa med. Inte sällan med följden gnäll om ryggont, mygg och skoskav...

På nåt sätt så blir ofta män griniga på skitsaker, De ställer så höga krav på att veta och kunna allt, som har med skogsliv eller teknik att göra. Blir de osäkra så blir de vrånga eller griniga, att ha å göra med.

En annan faktor har vart dubbelarbete, dotterns uppväxt, skolgång och skjutsar.

Nu finns inga hinder längre...ingen tid att förlora. Skaffade ett haspelspö och ett dugligt tält...nu är det bara att bygga upp kroppen, som inte är purung längre - Ge sig ut, i lagom doser åt gången, som passar mej ! Äntligen / anette

Hittade följande undersökning på SVDs maratonblogg. Hittade tyvärr ingen länk till originalet.

De största hindren för friluftsliv i mängd och utformning är tydligen tid, pengar och avsaknad av friluftspartner.

Tiden kan jag tänka mig beror på att man sätter för höga mål och de kan man endast nå på längre ledigheter. Och då ska allt annat också göras såsom husrenovering, träffa släkten och trädgården. Att se helgturen som fullgott friluftsliv ökar möjligheterna.

Män begränsas mest av pengar. Skoter, jakt, dykning och fiske är ju dyra lekar. Kvinnor verkar begränsas mer av brist på friluftskamrat/partner.

Är det verkligen svårare för kvinnor att hitta någon att frilufsa med eller är fler män nöjda med att utöva friluftsliv ensamma? Själv uppskattar jag att både vara med andra och stundom vara helt ensam. Båda har sin tjusning. Är det månne typiskt manligt?

Att yngre ägnar sig mer åt "actionaktiviteter" och äldre föredrar turåkning, fågelskådning mm är kanske inte så kontroversiellt.

Vad säger ni andra friluftsglada om undersökningen?