Lite av samma sak igen.
Hej.
Ryggraden är utsidan av klingans böjning vid (det mest) stabila viloläget.
Stabila viloläget ger "kastplanet" spöt helst vill arbeta i (utan vridningar eller sidovibrationer) vid kastning.
Stabila viloläget finner man i den böjning klingan vill stanna kvar i (dynamisk jämnvikt) och ej hoppa över, med t.ex den vanligt beskrivna metoden att samtidigt böja och rulla klingan mot ett bord.
Finner man flera stabila vilolägen har man flera ryggrader och försöker då hitta och använda det stabilaste läget till kastplan och ryggrad.
Denna metod att ta ut ryggraden kan liknas vid att fråga klingan: När du böjs vid kastning, hur (i vilket plan) vill du då helst böjas?
Ringarna sätts antingen på eller mittemot ryggraden.
Om man t.ex strävar efter högsta kastprecision sätter man ringarna på ryggraden. Tänk hur spöt böjer sig vid framkastet och överför denna tankebild till klingans böjning när ni tar ut ryggraden.
Vissa tejpar ihop klingan med ringar och provkastar spöt för att se vilken ringplacering som känns bäst. (Man bör även tejpa holkarna)
Det finns "spinefinders" för att ta ut ryggraden men man klarar sig utan dessa. Dock kan förståelsen hur de fungerar hjälpa till med förståelsen av ryggrad.
Den horisontella spinefindern har jag gett en snabb förklaring till i tidigare nänmda inlägg.
Den vertikala spinefindern fungerar så att klingans nederdel sätts mot en kullagrad kona. Klingan hålls sedan vertikalt uppåt och högst upp på toppen av klingan vänds ett snapsglas (eller dyl.) över. Sedan trycker man det påträdda glaset nedåt varvid klingan kan rotera och slå ut i en båge med ryggraden utåt.
/ Erik
