Får du ont i knäna lägger du kanske för mycket framvikt. Gjorde det förr för att få marginaler ifall jag halkar. Lägger hellre bakvikt och sträcker på mig. Om man halkar kan man vara med på att landa på ryggan.
För långsamt utför.
- Trådstartare camoscio
- Start datum
visst det är inte så mycket löst sten och sånt men det är en riktigt fin led som också är utmanande. Den är 4km Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Vandring utför
Jag konstaterar också att det går något långsammare i bergen med stigande ålder. Är själv + 65 men utför känns det fortfarande ok. Jag har vandringsstavar, typ teleskop modell, och förlänger dem när det är dags att gå utför. Sätter i dem, ofta parallellt, och håller emot med underarmarna och försöker "rinna" ner utan att spjärna emot för mycket. Jag har dock stor nytta av all min skid- och rullskidträning som ger en stark överkropp. Kan rekommendera Ski Erg (stakmaskin) som nu finns på många gym.
Har i sommar, tillsammans med frun, vandrat 10 dagar på GR 5 i Franska Alperna från Modane och söderut. Bild och text från den vandringen finns snart på www.bergtagna.se
Jag konstaterar också att det går något långsammare i bergen med stigande ålder. Är själv + 65 men utför känns det fortfarande ok. Jag har vandringsstavar, typ teleskop modell, och förlänger dem när det är dags att gå utför. Sätter i dem, ofta parallellt, och håller emot med underarmarna och försöker "rinna" ner utan att spjärna emot för mycket. Jag har dock stor nytta av all min skid- och rullskidträning som ger en stark överkropp. Kan rekommendera Ski Erg (stakmaskin) som nu finns på många gym.
Har i sommar, tillsammans med frun, vandrat 10 dagar på GR 5 i Franska Alperna från Modane och söderut. Bild och text från den vandringen finns snart på www.bergtagna.se
Ändrad teknik kan kanske hjälpa, det låter som en god ide, men Legolas-glidande på rullande stenar tror jag är ganska uteslutet för de flesta, även för den som är i 20-30 åren.
Speciellt för den som går solo.
Som sagt, min styrka tar slut nånstans i brösthöjd; jag kör ju armhävningar och dips men det verkar som att den onda axeln motverkar framsteg. Sen, då, 1991, tränade jag ju inte alls. Jag sprang sådär 5-6 mil i veckan, och cyklade en del, men styrketräning har jag egentligen bara kört sen jag blev påkörd av en bil på en cykelöverfart i februari 2008 och bl a tappade avsevärt i ben- och rumpstyrka på vänster sida. Så vad jag hade 1991 måste vara mer en fråga om koordination och teknik (min balans har alltid varit dålig). Jag tränar förresten inte på gym, bara hemma, men träffar min PT på hans arbetsplats, förstås.
Nu är ju just iår min rörlighet nedsatt en del p g a hopparknä, vilket kan ha spelat in. PT:n har föreslagit en del rörlighetsövningar som komplement till rehaben (excentriska övningar).
