Fjällvandring som gravid

[cycnia]

Några veckor innan jag fick reda på att jag var gravid planerade jag och min partner in en stugtur på cirka 10 dagar med en vilodag i svenska fjällen i sommar. Jag har räknat ut att jag kommer att vara i vecka 18 när vi ger oss av och tror själv att min kropp kommer klara av det. Detta är min femte fjällvandring och jag har kollat dagsetapperna och tycker att det verkar inte speciellt arbetsamt.

Det enda som oroat mig är att vi kommer befinna oss i radioskugga under dagsturerna och jag vet att leden inte kommer vara så vältrafikerad. Därför har vi hyrt en sändare så att vi kan skicka nödmeddelande utifall att något skulle kunna hända när vi är mitt på leden.

Nå väl, jag kände mig trygg i mitt beslut att vandra tills idag när mina föräldrar ringde och tyckte att detta var ett väldigt dumt beslut av mig.

Så nu känner jag mig osäker. Är det dumt av mig att ge mig ut och vandra? Finns det några risker som jag inte tänkt på? Finns det någon mer där ute som har fjällvandrat som gravid?

 

[thureb]

Borde du fråga mödravården om.

Den delen av graviditeten är det ofta något mindre komplikationsrisker men händer det något akut så är förstås riskerna större en bit från väg.

Jag är tveksam.

Thure

 

[thalia]

Alla graviditeter är unika, en del mår hur bra som helst, andra betydligt sämre. Tänkt på att hormoner påverkar kroppen på många vis, att bära en tung ryggsäck kan innebära påfrestningar på fogar, bäcken mm. Har du otur kan du drabbas av foglossning innan ni beger er iväg och det är inte roligt alls.
Under min första graviditet var jag känslig för vissa konsistenser på mat. Det mesta som man brukar äta ute på vandring skulle varit rent motbjudande...
Det går inte att säga var som är rätt för dig, men tänk på att ork, humör, kroppsfunktioner (även tarmfunktioner) påverkas av hormonerna. Svullna, ömma bröst som kläms av ryggsäcksremmarna är inte heller kul.
Prata med din barnmorska och lyssna på kroppen. Utsätt dig inte för onödigt tuffa påfrestningar. En graviditet är en ganska stor omställning för kroppen.

Och grattis, så klart!

 

[kurono]

Kan ni inte bo vid fjällstation och göra dagsturer istället?

 

[Sitiensis]

Jag har inte fått barn och jag är inte barnmorska eller sjuksköterska eller något, men vad jag vet så uppmuntras man till att vara aktiv under graviditeten så länge det känns bekvämt för en. Dvs, har du komplikationer ska du vara försiktig, och extremt ansträngande aktiviteter bör nog uteslutas även om du mår toppen, men annars är det fritt fram. Fjällvandringen ni planerar beror nog på hur långt ni tänkt gå varje dag och vilken typ av terräng det är just där ni går. Väl upptrampad vandringsled är inte samma sak som tuff blockterräng, för att ta ett exempel.

Som de andra säger, kolla med din barnmorska. Det borde funka, men ta inga onödiga risker utan få råd från en sakkunnig innan ni drar ut.

 

[oldtimer]

Alla graviditeter är unika, en del mår hur bra som helst, andra betydligt sämre. Tänkt på att hormoner påverkar kroppen på många vis, att bära en tung ryggsäck kan innebära påfrestningar på fogar, bäcken mm. Har du otur kan du drabbas av foglossning innan ni beger er iväg och det är inte roligt alls.
Under min första graviditet var jag känslig för vissa konsistenser på mat. Det mesta som man brukar äta ute på vandring skulle varit rent motbjudande...
Det går inte att säga var som är rätt för dig, men tänk på att ork, humör, kroppsfunktioner (även tarmfunktioner) påverkas av hormonerna. Svullna, ömma bröst som kläms av ryggsäcksremmarna är inte heller kul.
Prata med din barnmorska och lyssna på kroppen. Utsätt dig inte för onödigt tuffa påfrestningar. En graviditet är en ganska stor omställning för kroppen.

Och grattis, så klart!

Jag håller med om detta, samt merparten av vad andra har skrivit.
Kontentan är väl: Gå gärna ut på fjällvandring, men ta det lite lugnt och håll er nära civilisationen så att ni snabbt kan avbryta och få hjälp om det behövs.

 

[cycnia]

Tack för alla svar. Jag uppskattar verkligen er input. Har pratat med barnmorskan och hon såg inga problem med vandringen. Tyvärr tror jag inte riktigt att hon vet vad det innebär att fjällvandra i Sverige. Eller, jag fick den den känslan när vi pratade. Så bäst hade väl varit att snacka med fjällvan BM var man nu hittar en sådan.
Graviditeten hittills har varit väldigt komplikationsfri, foglossning är en risk men inget som brukar drabba min släkt så där känner jag mig lugn.

Dagsetapperna verkar enkla med bra stigar och endast en av dagarna innebär lite blockterräng. Har läst guideböcker och bloggar för att få en uppfattning.

Det som återstår är att vi inte direkt kommer befinna oss i civilisationen om något händer. Och vad räknas som att hålla sig nära civilisationen? Under dagsetapperna är vi ju ute på fjällen. Dock kommer vi övernatta i STFs stugor och skulle det värsta hända och jag behöver sjukvård så finns nödtelefoner. Plus att vi har med nödsändare. Jag vet att leden trafikeras av fiskehelikoptrar dagligen vilka ska gå att beställa till stugorna.


Jag längtar verkligen ut och få göra en stugtur just fär att möjligheten att få göra det efter att barnet kommit kommer att vara extremt begränsat. Fjällstationen med dagsturer känns inte alls lika roligt.

 

[Flanders.ols]

Liknande för mig och min sambo

Min sambo och jag är i liknande situation. Vi ska också vandra om någon vecka från Abisko till Vakkotavare, via bla Nallo med en vilodag
Min sambo kommer att vara i vecka 17 när vi börjar vandringen.

Vi kommer stugvandra, och verkligen anpassa tempot efter vad hon orkar. Självklart finns oron kring saker som t ex åtsittande och tung rygga, hur rent vattnet är, hur orken är osv.

Vi räknar med att allt ska gå bra, men är beredda på att ta det mycket lugnare än tänkt.

 

[undvall]

Man kan omfördela vikten.

Låter mer eller mindre exakt som upplägget jag och min fru hade under hennes första graviditet. Vill minnas att hon var i vecka 20 när vi vandrade genom Sarek i något som blev den regnigaste turen vi någonsin gjort ...hade sammanlagt 4 timmar med sol på 8 dagar.

Hur som helst gick det hur bra som helst. Av naturliga skäl omfördelade vi vikten ganska rejält så jag startade med typ 30-35 kg och hon med runt 10. Och så var vi hela tiden inställda på att vända om det skulle behövas. Och jo även vi hade en nödsändare med oss.

Så visst kan ni bege er upp till fjällen. Tar man det bara lugnt och känner efter så lär ju du ganska snart bli varse om det funkar eller inte. Livskamraten hade lite ont i bäckenet dag 2, vilket medförde tidigt läger den dagen och beslut att om det inte kändes bättre nästa dag så skulle vi vända. Som tur var kändes det bättre och sen gick det hur bra som helst.

Och grattis för övrigt

/ Stefan

 

[Elvah]

Gjorde en 3-dagarsvandring ensam i v 12, med tält. Kände inte av mer än att jag var väldigt trött i den perioden samt bara kunde käka nudlar på vandringen. Tog många, långa, sköna pauser och njöt av att vara här och nu på fjället och att inte behöva jäkta. Jag hade INTE fixat behöva nå fram till fjällstationer med fastställda 20 km per dag i det läget.

Gjorde en tvådagars tälttur i sällskap som bar det mesta, i v 18. Då kände jag av att något var annorlunda i kroppen rätt rejält, blev mycket andfådd samt behövde fylla på energi och vätska i princip konstant. Syftet var åter igen att komma ut, vara på fjället och spendera en natt på fjället, inte att ta mig från en punkt till en annan med långa dagsetapper. Det hade jag inte vare sig fixat eller vågat pressa kroppen till att göra.

Skickat från min SM-G930F via Tapatalk

 

[ViktoriaR]

Hej! Jag skulle tro att den största risken är att överanstränga bäckenet så du får ont då, eller i efterhand. Så låt partern bära i princip allt.
Lycka till!
Viktoria

 

[utesälen]

Graviditeter upplevs ju olika. Min fru klagade på att det dagen efter stramade lite i ena höften när hon i 9:e månaden åkt 11 km skidor (vi körde vilse-ish utan mobiltäckning på Hallandsåsen...) under sin första graviditet. Andra har hoppat på kryckor nästan hela tiden och blivit sängliggande på slutet. Men detta fattar ju du också.

Jag läser in att du är motiverad, ser fram emot detta, känner att du klarar av det hela. Din tveksamhet gäller om "någonting händer". Här tänker jag en incident som resulterar i att du behöver sjukhusvård, i princip för att överleva. Fostret klarar sig ändå inte då. Här har du ju i min värld förberett dig så långt det bara går. Du är nog inte den första som ger dig iväg på en dylik vandring i det tillståndet.