• Vi har ju bytt forum och det finns säkert en del att förbättra. Har du problem? Titta först i forumet Felrapporter om felet redan är känt. Om inte så kan du starta en ny tråd där. Har du förslag på förbättringar eller andra synpunkter så passar ett inlägg i Funktionsförslag bättre.

Firning i okänd terräng

Palavar-les-flots i Ailefroide har utrustats med en extra firningspist, för att undvika köer. När vi var där för ett litet tag sedan så valde vi den nya pisten (R2) trots att vi var ensamma, eftersom R1 kräver en extra firning. Färre firningar = säkrare, resonerade vi. Då man inte kan se någon av pisterna vare sig från leden eller uppifrån firar man i blindo på båda två.

Medan R1 visade sig gå i relativt behaglig lutning och terräng, visade sig R2 gå igenom ett område med lös klippa och ganska stora överhäng.

På andra firningen (tror jag) behövde man fira över ett rejält överhäng (ca 10 m firning utan klippkontakt), med en påtagligt vass kant. Efter mycket tvekan firade jag försiktigt ner mig. Lite längre ned märkte jag att jag behövde göra en travers på ca. 10m för att komma till nästa ankare. Vetskapen att repet löpte över en vass kant halvvägs upp var tämligen psykande och jag var därför väldigt försiktigt.

När min fru sedan firade av kunde jag nedifrån dirigera henne till en betydligt behagligare passage i överhänget, vilken jag inte såg när jag firade själv trots att jag försökte hitta alternativa vägar ned. Det visade sig dock att den vassa kanten hade skadat repen ganska allvarligt under min firning, vilket ledde till en improviserad och stundtals ganska nervös fortsättning nedför berget.

På det ena repet var manteln kapad och kärnan rejält fransad. Det andra klarade sig bättre, men hade fortfarande fått stryk (se bild). Det rep som skadades värst kapade jag tyvärr innan jag kom på att man borde fota det.

Med det här vill jag visa på ett konkret exempel hur rep kan skadas allvarligt vid firning över vassa kanter, och uppmana till försiktighet med att fira i överhängande och/eller okänd terräng.

Jag vill dessutom fråga följande:

1. Har fler råkat ut för liknande incidenter?
2. Hur resonerar ni om ni måste fira av i okänd terräng? Ni kanske inte tycker att det spelar någon roll alls? Ni kanske försöker få fram information om firningen innan ni bestämmer er för att göra turen? Eller kanske ni väljer bort turen helt och hållet?
 

Bilagor

Obehagligt! Jag försöker undvika firningar där jag inte känner till terrängen. Har lett till långa promenader för min del. Dock har jag tvingats till firningar jag inte känner till många gånger, för att kunna göra en viss tur, eller pga offroute eller bail.

En annan risk är rep som fastnar där en inte kan klättra upp, eller att en står och firar från halvtaskiga punkter.
 
Otrevligt!

Ja, skada repet har hänt mig också, senast för några år sedan i Stockholm när firningsrepet gled i sidled ( = det är inte bara stora berg som är farliga!). Då var jag rätt arg på mig själv...

Hur nedfärden ser ut är förstås en mycket viktig del i valet av led, numera oftast en avgörande faktor. Är man osäker är det bättre att komma igen när man kan terrängen närmare.

Råkar man som ni ut för att "bara" det ena repet skadas kan man alltid knyta bort det dåliga stället, och ändå få ner repet. Det gjorde ni kanske också.

Då måste man dock kunna fira förbi en knut vilket är rätt ok på sva men svårare om man hänger fritt. Dock definitivt något att lära sig.

(Det lär f ö ha hänt ett antal gånger att folk firat fel på Palavar (för långt till höger) och behövt räddas.)
 
Otäck upplevelse! Tur att det gick så bra!

Att vassa kanter kapar rep är ju allmänt känt och det händer ju till och med ganska så lätt. Med 70-80 kg i repet så behövs faktiskt inte så mkt gnuggande mot en kant innan det händer.

Om det är så att man firar i okänd terräng och vill vara extra säker så går det ju att använda sig av båda repen som en dubbel säkerhet. Istället för att låta repet löpa genom ankare så kan man fixera repet istället. Finns massor av olika metoder för detta, en knut till exempel. Då när första personen firar och, så att säga, scoutar terrängen så sker det alltså på två separata rep. Pajar ena så finns andra som backup. Pajar ena utan att det är fixerat så fallerar hela systemet, så här finns redundans, dock utsatt sådant eftersom båda repet befinner sig i identisk situation.

Försöker hitta en bild på en fiffig knut som jag sett tidigare som är busenkel för den andra firaren att knyta upp för att påbörja sin firning. Postar den om jag hittar den.

Den andra som firar har ju dock inte samma redundanta system men kanske kan, precis som i berättelsen ovan, fira i en redan scoutad terräng och få fördelarna det innebär. Annars gäller det att skapa backup genom att fästa repändarna i ankaret nedanför och hoppas att prussiken håller för faktor-2-fallet..... usch...

Om ni hittar exempel på bra knut så posta gärna!

Intressant tråd!
 
Klart intressant tråd. Har också sabbat ett rep genom traversering.
Sysslar inte med samma aktiviteter men firar ofta(st) i okänd terräng. Använder nästan alltid repskydd för även om kanten är mjuk kan repet kana som för TS. Dessutom alltid ett extra skydd i fickan ifall man kommer till en ny kant.

Om jag förstått rätt om situationen borde man väl kunna knyta samman två rep (dubbelfiskars eller dyl) fast genom ankaret och sen knyta ihop dem igen strax under med en krabba som på bilden. Skärs ett rep av hänger man kvar. Detta förutsatt att man litar på ankaret, det var väl kanten som var faran här? Efter försteman kommer ner plockar andreman bort karbinen, firar ner över då känd terräng på båda repen och kan sen dra ner repen genom ankaret. För ökad säkerhet kan man slå en 8:a istället på samma sätt och kosta på med låskarbin.
 

Bilagor

Intressant att flera andra har råkat ut för liknande incidenter. Robin kanske har koll på hur ofta det leder till allvarliga olyckor? Själv är det något som jag alltid har varit skraj för, men som aldrig ens varit nära. Har känslan av att många tänker "det händer inte mig" - men det kanske är vanligare än man tror.

Om ett rep är såpass skadat så att man inte vågar fira vidare på det kan man, som Surbjörn skriver, knyta av skadan och fira förbi det. Ett annat alternativ är att trä igenom repen som vanligt, slå en ögla på den sidan där det skadade repet går och sätta en karbin genom öglan och runt det andra repet, så att man kan fira på en repända. Ett alternativ är att göra som ovanstående men fira på båda repen. Då avlastar man det hela repet och kan enkelt ta sig förbi knuten vid skadan. I vårt fall var vi dock inte sugna på någon sådan lösning eftersom båda repen var såpass skadade, terrängen fortsatt oviss med flertalet firningar kvar, och teknikerna inte helt indrillade hos båda i replaget (istället lyckades vi på något sätt traversera in i den andra firningspisten som bjuder på snällare, kortare, men fler, firningar. Där kunde vi undvika att fira förbi den stora skadan och bara fira ett par meter förbi den mindre skadan).

Bengiz knut med karbin ser smidig ut. Var det en sådan du tänkte på Robin? För att bättra på redundansen ytterligare skulle man kunna se till att fira på endast ett av repen och hålla lite slack på det andra. Om man då gör en travers som i vårt fall, skulle man kunna snärta till det slacka repet så att det lägger sig lite längre fram och således inte riskerar glida över kanten, successivt flytta över vikten på det repet, snärta vidare det andra, etc. Känns rimligt i teorin, om än ganska omständligt.
 
Ja den knuten är det! Men jag såg den i utförandet med låskarbin som är inkopplad i ena eller båda repen ovanför vill jag minnas. Om karbinen skulle dras igenom knuten så fallerar på så vis inte hela systemet.

Kan kolla i mina böcker efter lite statistik på kapade rep.

Ja, med slack på ena repet blir ju rimligtvis redundansen än starkare!
 
Ser smidigt ut!

1.
Ibland kan det också vara trevligt att ha en kil, kam eller annat som backup till firningsankaret. Principen är FFF, d.v.s. "fettot firar först" eller - i vår värld - att den som pumpat mest muskler får ta ryggsäcken och testa ankaret och den magerlagde långdistansaren till kompis får fira sist utan backup.

2.
Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att ha med sig extra repsnöre. Man måste kunna göra tillräckligt långa slingor för

- att repet ska löpa fritt från kanter o stenar vid ankaret och vara lätt att dra ner
- att man vid behov kan knyta ihop olika punkter som gamla pitonger, andras slingor etc.

En cordelette fungerar bra när repsnöret tar slut och kostar inte extra som sydda slingor.

(I Alperna såg jag en gång någon som lämnat ett helt rep, dubbelvikt direkt genom en borrbult i en nisch, och förstås helt omöjligt att dra ner. I det läget hade det t o m varit bättre att ta en bit av repet som slinga.)

Man behöver förstås en lätt kniv för att kapa snören och rensa bort gamla slingor som kan blockera ankaret. Det finns dyra specialknivar men det effektivaste (och lättaste) är en liten sågtandad kökskniv som man köper på loppis för en tia. (Själv gjorde jag ett fodral av elrör som kan formas när man doppat det i kokhett vatten.)

Det är inte kul med mikroskopiska fällknivar när händerna är kalla...
 
Mindre risk med statiskt rep. Men inte troligt att man har det med sig i ailefroide. Har också skadat många mantlar vid firning. Ibland oundvikligt, ibland på grund av idioti. ..
 
Kan kolla i mina böcker efter lite statistik på kapade rep.
Tyvärr har jag inte hittat något mer än anekdoter. Det finns lite att läsa om kapade rep men det är inte alltid man gör skillnad på klättringsmomenten klättring och firning så det är svårt att hitta bra data.

Här är lite statistik på orsaker till firningsolyckor.

Det finns ingen kategori som heter pajade rep men det är inte omöjligt att de hamnar under Inadequate anchor system som betyder fallerande ankare. Jag kan skicka ett mail till AAC och fråga.
 

Bilagor

Liknande trådar

Logga in

Tips!