Erfarenheter av Linnés väg(vallevagge)?
- Trådstartare plp
- Start datum
Linne´s väg
Jag gick vad som kallas Linne´s väg för några år sedan. I alla fall var det väl i stora drag samma väg som Linne´ gick. Jag kom från andra hållet, dvs Tarraluoppalstugorna och avslutade i Kvikkjokk. Jag gick upp väster om Karranis-jåkåtj, (använder stavningen från den gamla sarekkartan), sedan öster om sjöarna Pajep-Puoites och Puoites. Ungefär här rullade dimman in och det blev kompassgång och räkna steg för att hålla orienteringen. Hur som helst passerade jag sadeln väster om Ruonas och slog läger vid en liten sjö på Habres (980m). Här hade jag egentligen tänkt ha kvar lägret och göra lite dagsturer. Men när jag vaknade nästa morgon låg dimman kvar lika tät som dagen innan. Det var så att tältet blev fuktigt genom ventilatons öppningarna. Sikten var stundtals bara några tiotals meter och detta var en solovandring i mitten av september. Så det kändes osäkert att gå för långt från tältet, därför bröt jag upp och gick ner via Vallevagge. I början var det lättgånget bredvid bäcken, men sen blev det besvärligare att gå nere vid bäckfåran, då valet stod mellan hal skrågång en bit upp i branten eller att gå på de regnhala stenarna nere vid bäcken, vilket är oklokt då man solovandrar. Lättare och säkrare hade antagligen varit att gå längs med den långsträckta toppen av Vallespiken även om det innebär att man måste ta några höjdmeter "i onödan". Vid fint väder får man nog fin utsikt över Tjuoltavagge härifrån. Så småningom kom jag fram till Prinskullen varifrån jag följde stigen mot Kvikkjokk. Startar du din vandring därifrån får du en ansträngande stigning men det framgår ju av kartan. Denna passage tog mig alltså två dagar, men jag hade gärna stannat ett par dagar till uppe i massivet om vädret varit bättre. Jag tog också ganska långa dagsmarscher, något jag ibland gärna gör när jag går själv.
Jag gick vad som kallas Linne´s väg för några år sedan. I alla fall var det väl i stora drag samma väg som Linne´ gick. Jag kom från andra hållet, dvs Tarraluoppalstugorna och avslutade i Kvikkjokk. Jag gick upp väster om Karranis-jåkåtj, (använder stavningen från den gamla sarekkartan), sedan öster om sjöarna Pajep-Puoites och Puoites. Ungefär här rullade dimman in och det blev kompassgång och räkna steg för att hålla orienteringen. Hur som helst passerade jag sadeln väster om Ruonas och slog läger vid en liten sjö på Habres (980m). Här hade jag egentligen tänkt ha kvar lägret och göra lite dagsturer. Men när jag vaknade nästa morgon låg dimman kvar lika tät som dagen innan. Det var så att tältet blev fuktigt genom ventilatons öppningarna. Sikten var stundtals bara några tiotals meter och detta var en solovandring i mitten av september. Så det kändes osäkert att gå för långt från tältet, därför bröt jag upp och gick ner via Vallevagge. I början var det lättgånget bredvid bäcken, men sen blev det besvärligare att gå nere vid bäckfåran, då valet stod mellan hal skrågång en bit upp i branten eller att gå på de regnhala stenarna nere vid bäcken, vilket är oklokt då man solovandrar. Lättare och säkrare hade antagligen varit att gå längs med den långsträckta toppen av Vallespiken även om det innebär att man måste ta några höjdmeter "i onödan". Vid fint väder får man nog fin utsikt över Tjuoltavagge härifrån. Så småningom kom jag fram till Prinskullen varifrån jag följde stigen mot Kvikkjokk. Startar du din vandring därifrån får du en ansträngande stigning men det framgår ju av kartan. Denna passage tog mig alltså två dagar, men jag hade gärna stannat ett par dagar till uppe i massivet om vädret varit bättre. Jag tog också ganska långa dagsmarscher, något jag ibland gärna gör när jag går själv.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Högre upp i Vallevagge finns inga särskilt bra tältplatser, såvitt jag minns. Därför tältar man förslagsvis uppe på Vallevarre innan ingången i dalen (t.ex vid jokken v. punkt 863. Dit är det ca 1/2 dag från Kvikkjokk (lämpligt om man kommer med bussen), glöm inte rasta uppe på Prinskullen och beundra utsikten...
Nästa lagom dagsetapp går genom den bitvis ganska steniga Vallevagge till Ruonasvagge där det också finns bra tältplatser vid några grusåsar. Sen förbi de fina Buojdes-sjöarna mot Tarraluoppal, ca en dag.
Nästa lagom dagsetapp går genom den bitvis ganska steniga Vallevagge till Ruonasvagge där det också finns bra tältplatser vid några grusåsar. Sen förbi de fina Buojdes-sjöarna mot Tarraluoppal, ca en dag.
Linnès väg 2006
Har gått från Stalo till Kvikkjokk via Vallevagge nu.
Första dagen gick det snabbt att komma till Toddar,skönt sommarväder så man kunde gå i shorts.Tältade vid en fin liten sjö inom synhåll från stugorna.Sen börjde det regna och blåsa kraftigt till nästa förmiddag då det blev uppehåll och torrt bra vandrarväder;så höll det i sej hela färden.
Gick vidare till Tarreluobbal där vår granne är stugvärd.Åt mjukkakor och pratade.
Sen upp i dalen vid Garranisjåkken och tältade ovan en sjö under Garranistjåkkå.Blåsigt men helt OK.
Vidare till Poitessjörana där det var kraftiga bränningar.Tjuvfisket kom helt av sej.
Fann dock lä i en blomstergrop där vi kunde äta middag i lugn och ro.
Vidare upp mot Ruonasvagge i sällskap av en renflock som nyfiket kollade in oss.
Tältade på andra sidan bäcken.
Kollade ner i Ruonaskorso i kallblåsten innan läggdags.
Nysnö på bergen runtomkring.
Sen över sten och blockterrängen förbi Habres till Vallevagge.
Detta var den stenigaste delen på turen,mycket block,kanske beroende på icke helt optimalt vägval.
Var på väg ner mot Tjuoltadalen innan jag såg var Vallevagge började.
Faktiskt relativt lätt att gå denna dal om man håller sej på renstigen och någorlunda följer rösningen och sen kommer upp på gräsmarken under Vallespiken.
Att gå i själva bäckfåran är också ett alternativ,det gjorde ett par vi mötte.
Sov en sista natt vid en av de små sjöarna där det rinner en bäck uppe på slätten under Vallespiken innan vi gick ned till Kvikkjokk.
Tog nog en dag längre än jag räknat med,mycket pga att det regnade så mycket under natten och förmiddagen förutom sista dgen.
Det är mer omväxlande och vackert i Tarradalen,men Vallevagge är myggfritt.
Iskall juli-tur,den mest "osvettiga" sommartur jag gått.
Har gått från Stalo till Kvikkjokk via Vallevagge nu.
Första dagen gick det snabbt att komma till Toddar,skönt sommarväder så man kunde gå i shorts.Tältade vid en fin liten sjö inom synhåll från stugorna.Sen börjde det regna och blåsa kraftigt till nästa förmiddag då det blev uppehåll och torrt bra vandrarväder;så höll det i sej hela färden.
Gick vidare till Tarreluobbal där vår granne är stugvärd.Åt mjukkakor och pratade.
Sen upp i dalen vid Garranisjåkken och tältade ovan en sjö under Garranistjåkkå.Blåsigt men helt OK.
Vidare till Poitessjörana där det var kraftiga bränningar.Tjuvfisket kom helt av sej.
Fann dock lä i en blomstergrop där vi kunde äta middag i lugn och ro.
Vidare upp mot Ruonasvagge i sällskap av en renflock som nyfiket kollade in oss.
Tältade på andra sidan bäcken.
Kollade ner i Ruonaskorso i kallblåsten innan läggdags.
Nysnö på bergen runtomkring.
Sen över sten och blockterrängen förbi Habres till Vallevagge.
Detta var den stenigaste delen på turen,mycket block,kanske beroende på icke helt optimalt vägval.
Var på väg ner mot Tjuoltadalen innan jag såg var Vallevagge började.
Faktiskt relativt lätt att gå denna dal om man håller sej på renstigen och någorlunda följer rösningen och sen kommer upp på gräsmarken under Vallespiken.
Att gå i själva bäckfåran är också ett alternativ,det gjorde ett par vi mötte.
Sov en sista natt vid en av de små sjöarna där det rinner en bäck uppe på slätten under Vallespiken innan vi gick ned till Kvikkjokk.
Tog nog en dag längre än jag räknat med,mycket pga att det regnade så mycket under natten och förmiddagen förutom sista dgen.
Det är mer omväxlande och vackert i Tarradalen,men Vallevagge är myggfritt.
Iskall juli-tur,den mest "osvettiga" sommartur jag gått.
