Mina erfarenheter
fnöskticko; sa:
Ni som har erfarenhet av att ha med barn i kanadensare, hur ser dessa erfarenheter ut allmänt? Vi är två vuxna med två barn. I sommar då det torde bli aktuellt med paddling, kommer det äldsta barnet vara 2,5 år och det minsta 10 månader. Den äldste var med oss någon enstaka gång förra året, så att säga att han har kanotvana är kanske att ta i. Vi kommer paddla i "lugna vatten" ska jag kanske tillägga.
Mina erfarenheter är som natt och dag

. Den ena har ända sen han var liten tyckt om att paddla, att bara sitta i och mysa och åka med och drömma sig bort, bara det inte har varit för långa sträckor. Den andra var en vilde som liten och blev inte "paddelvänlig" förrän i fyraårsåldern. Han hade ingen ro alls att sitta still utan skulle stå upp, bada fötterna, fånga maskrosor, tappa i saker i vattnet, luta sig lååångt över kanten och ville bara iland hela tiden. Mycket spring i benen.
Vi har ändå paddlat på, men satsat på korta sträckor och saker med att göra. Pinnar med snören fungerar bra att "meta" med. Kikare att kika med, och något att "paddla" med som inte vägt så mycket. Kanske en bok att bläddra i (varför inte en fågelbok...)
Nuförtiden är de snart sju och tio och vi paddlar fortfarande, även om vi lämnat kanadensarna i den allmänna kajakyran, och båda barnen paddlar med riktiga paddlar och tycker jättemycket om det. Men fortfarande blir de uttråkade om det är för långa paddelsträckor, de vill i land för att elda, tälja, leka. Själva "lägerlivet" lockar nog mer än paddlandet.
Så korta sträckor och något att göra, är väl kontentan av mina erfarenheter.
Lycka till!
/Irja