Bästa standplats-rigg vid traditionell äventyrsklättring?

[wallyvirginia]

Hej alla glada!!

Våren närmar sig med stormsteg nu, jag går omkring hemma i lägenheten, klämmer och känner på racket och bara längtar ut. Snart är det dags. Äventyrsklättring, det som livet kretsar kring. Blir Wales och Norge i sommar. Att återvända till Yosemite vore såklart drömmen men har varken riktigt råd eller tid den här säsongen. Shit, vad långt bort semestern känns. Får bli en tur till Hyk om ett par-tre veckor.

Kommer hem efter ännu ett monsterpass på inneväggarna. Kollar klätterfilmer, läser klätterböcker och tidningar, andas, svettas, äter klättring. Snart är det dags.

Men så länge kan vi ju ägna oss åt att diskutera och planera. Är nyfiken på vilken slags standplats rigg just DU kör med på multipitch turen?

Är såklart medveten om att det finns lika många riggningar som det finns ankare men tänker att man ändå har en slags standard som man strävar efter i varje standplats.

Tidigare brukade jag bara sätta repet i ett par-tre-fyra dubbla halvslag i lika många placeringar, rigga reverson i ankaret och börja dra upp andremannen. Detta om vi bytte lead efter pitchen vill säga, annars blev det ett virrvarr av slingor.

Men sen jag läste FalconGuide boken Climbing Anchors av John Long för några år sen fick jag upp ögonen för jämviktning och har sen dess kört med Equalette. I mitt fall en 240 slinga med stoppknutar och två låskarbiner som powerpoint. Jag länkar de olika placeringarna med dubbla halvslag på slingan och jämviktar höger mot vänster del av ankaret kan man säga. Det händer att jag slänger in en kortare slinga med ett glidande x för att ytterliggare jämvikta individuella placeringar och sen koppla det till Equaletten. Väl van vid det här har jag svårt att tänka mig nåt annat.

Hur gör ni?

 

[Mezzner]

Har verkligen inget bra svar på nån lösning som jag "alltid" gör...

Skulle gärna ha det, så att det skulle gå snabbare - men dessvärre är det ju så att det ser olika ut på alla stand, och då känns det som att varje standplats har sin egen bästa lösning.

Jag använder sällan repet, men viss är ju det ett snabbt sätt om man ändå ska byta försteman. Att jämvikta med repet funkar ju bra, men behöver inte plocka fram slingor och längdet är alltid rätt.

Nackdelen är väl att det kräver en bit av repet, och ligger standen på ganska precis de avstånd som motsvarar repets längd så funkar det ju inte.

En annan "konflikt" är att jag snabbast möjligt vill lägga en säkring som jag t ex gör ett dubbelt halvslag i och allmänt så fort som möjligt vill ropa "lägg av" för att anderman ska kunna förbereda sig så snabbt som möjligt. Gör man på det sättet finns alltid risken att man inte får till den "optimala" riggen eftersom man då kanske skulle vilja ha alla kilarna lagda innan man väl använder sin cordelette, webolette eller equalette... Ibland kan det ju går bra att först lägga två fina kilar, sätta fast sig med rep (eller sin Metolius PAS, eller chaos cord) och sedan göra ett jämviktat ankare som man klipper sig i på ett slutgiltigt sätt när andremannen river sitt stand.

Hm... ja, på nåt sätt tror jag den svåra avvägningen är just den - att antingen bygga en tjusig lösning som också är bra när man ska växla plats på standen - och att så fort som möjligt se till att man just själv sitter fast så bra att man kan ropa lägg av.
Jag vet inte hur jag gör faktiskt - men samtidigt brukar det liksom lösa sig själv i praktiken. genom åren har nog riggen blivit lite "cleanare" så att man inte behöver ägna alltför mycket tid åt att virka sig loss när man ska vidare.

 

[wallyvirginia]

Ja precis! Problemet med equaletten är precis som du säger att man gärna vill klippa sig i nåt som inte sitter tre meter under fötterna innan man riggar matrixen. Då blir det lätt att man klipper repet i första säkra placeringen man får till, slår dubbelt halvslag där och sen när man riggat hela ankaret och vill klippa sig i powerpoint karbinerna sitter man ofta lite fel till.

Tänker att ett sätt att lösa det kunde vara;

Jag kommer upp till platsen där jag vill göra standplats, man står inte så bra till men lyckas fippla upp en bomberkamsäkring eller stor kil. Klipper repet i den karbinen som finns på placeringen, drar tillbaka det tillbaka till midjan och slår ett dubbelt halvslag på en skruvlåskarbin som man sätter i säkringsöglan på selen.

Sen sätter man fler placeringar, länkar och jämviktar med equaletten. Sänker ner sig till lagom höjd. Gör en dubbelåtta på repet som går från halvslaget vid midjan och klipper det i equalettens två karbiner. Där ropar man att andremannen ska lägga av. Lite segt kanske men säkert åtminstone. Sen drar man upp slacket i repet, klipper reverson (i reverso mode) i powerpunkten på equaletten och börjar säkra upp andremannen. Är det så att man vill fortsätta och leda nästa pitch också är det ju bara att sätta sig med en kortslinga i ankaret istället för en bit av repet. Koppla av det dubbla halvslaget på karbinen i selen och börja klättra uppåt.

 

[helmutlotti]

Det pågår en mycket intressant diskussion om detta på Will Gadd's blog. Det finns tydligen en studie där de dragtestat olika standplatskonstruktioner med och utan jämviktning.

http://gravsports.blogspot.com/2010/03/maybe-better-to-limit-anchor-extension.html

http://gravsports.blogspot.com/2010/03/equalizationextension-in-anchors-post-2.html

http://gravsports.blogspot.com/2010/03/belay-forces-and-look-at-equallette.html

 

[lobo2me]

bara på min första säsong så har jag lärt mig att det ALDRIG funkar med en färdigknuten rigg, utom möjligen där det sitter ett bultpar.

det leder mig att tro att man alltsomoftast kommer att upptäcka att knutarna på equaletten skulle behöva justeras för att inkopplingspunkten i ankaret ska hamna rätt, och då har man inte så mycket för att man förberedde sig.

en annan iakttagelse är att cordeletten ALLTID är för kort.

har ofta använt repet, men det funkar ju mindre bra om det är ett firningsankare man bygger.

racket har vuxit; 3m-cordeletten har kompletterats med en 4m dito, 6m repsnöre och en rejäl längd tubband. funderar på att släpa med mig ett 15m stat rep också, bara för att det där jävla trädet står så långt bort..

har jag redan hunnit bli cynisk?

 

[Mezzner]

Jag har inte ens haft nåt färdigknutet med mig - men det kanske beror på att jag undivkit en del avancerade förslag på "riggar".

Jag har en 240-slinga som jag ibland använder som cordelette - för två punkter, eller möjligen att det någon gång räckt till tre. Sen har jag en lång cordelette från WC (4 m), men den har inte fått äran särskilt många gånger.
Det vanliga är nog att jag klarar mig med en liten uppsättning 60- och 120-slingor, samt den där 240-slingan. Det vanliga är nog också att jag självsäkrar mig så snabbt som möjligt i t ex två bombers, ev med repet, ropar lägg-av, sätter ihop ett ankare med slingorna för att få en bra centralpunkt, klipper in i den och städar undan det jag först satt i - vilket troligen är samma kilar - men andra karbiner/slingor/repet. Förhoppningsvis har jag gjort detta och hinner få upp repet tills andremannen är klar att klättra - men troligen får han vänta lite.
Sen brukar det ju hända att det hela kompliceras av att just den där slingan som passar så bra, och inte sitter i förra ankaret, ändå hänger runt kroppen på andremannen - och det är då det tar ytterligare en stund att få till det hela vettigt... inte helt ovanligt tyvärr.
Kan ju bero på att man inte är ihopklättrade helt enkelt, och framföraltt - för lite långa leder...

Får erkänna att jag inte minns exakt vad det är som kallas equalette, men misstänker att det är en webolettehistoria som satts i nån lagom avknuten/sliding-variant med tre punkter... Kanske är det en jättebra idé, men det känns lite som att standplatserna då måste vara ganska lika trots allt?
På ett stand vet jag inte hur viktigt det egentligen är med sliding-funktionen - frånsett att den gör att jämviktningen funkar utan omknytningar (kanske?), så känns det ju inte som att behovet är så stort av just möjligheten till rörlighet. Man står ju hyfsat stilla på en standplats utom kanske när man byter plats.

 

[Mike C]

Jag använder web-o-lette lösningen så gott som altid. I regel går det faktist ganska bra att se dragriktningen som andremannen skulle falla. Det viktigaste av allt är att säkringarna är bra. Sen om de är en bit i från varandra eller om man använder sig av statiskta eller sliding ankare kommer i andra hand.

Jag skulle dock behöva hjälp med en sak som jag undrat över... Sliding X eller andra jämnviktigslösningar har ofta förespråkats med bl a argumentet att om en säkring skulle rippa/paja så är chockbelastingen på de övriga säkringarna försumbar. Om nu så är fallet, vad är då hela vitsen med att ha en sliding funktion? Om en säkringspunkt i en statisk rigg (web-o-lette eller cordelette) skulle rippa, varför skulle chockbelastningen på de övriga säkringarna vara ett problem nu? Jag är med på att i en statisk rigg så kommer en utav de kvarvaranda säkringarna att belastas mycket mer än den andra, kanske till och med ta allt, men vad spelar det för roll om man säger att chockbelastningen i sig är försumbar?

 

[spacemonkey]

Är nyfiken på vilken slags standplats rigg just DU kör med på multipitch turen?

Är såklart medveten om att det finns lika många riggningar som det finns ankare men tänker att man ändå har en slags standard som man strävar efter i varje standplats.

Hur gör ni?

När det kommer till långturer (och även då till viss del beroende på hur "svår" klättringen är - dvs hur stor risken för ett fall kommer att vara för andreman) så konstruerar jag mitt ankare så här:

Vid icke hängande stand (dvs en hylla)
1. Placera en bombersäkring (tex. en camalot, kraftig wirekil eller liknande)
2. Koppla in repet med ett dubbelthalvslag i säkringens karbin.
3. Koppla in andreman i bromsen (oftast en GriGri)
4. Säkring Klar!

Vid hängande stand
1. Placera två bra säkringar, jämvikta med en 120 slinga.
2. Koppla in repet med ett dubbelthalvslag i jämviktspunkten med skruvkarbin.
3. Koppla in andreman i bromsen.
4. Säkring Klar!

När andreman sedan kommer upp och gör sig redo för nästa lead så lägger han en bombersäkring direkt efter standplatsen (inom två tre meter ofta) och kopplar in repet i denna.

- - -

När vi pratar om bigwallklättring så blir mina stand/hissplatser en hel del mer komplexa naturligtvis!

Ex. Under en klättring av en obskyr aidled i Fischer Towers så bestod mitt ankare av 4st kassa pinstacks, 2 otrevliga beaks, och några värdelösa kilar - totalt nio punkter som jämviktades till en punkt medelst screamers och slingor (60 + 120) och web-o-lets och det höll för hissäck + partner på repklämma, phuuu...

Nu minns jag även en standplats på Trollväggen under min och Tomas klättring av Svenskeruta 2002, precis vid rasområdets "ground zero" - jag var nog lite off route, det var sand och söndersprängda stenar överallt, förstås, eftersom vi var de första att klättra genom rasområdet.

Jag klättrade tills jag hade slut på mitt 60meters rep - fick bara in en eller två säkringar på den repan (6+/7-), tvingades göra stand på en liten hylla, knappt två dm bred, allt löst runtomkring.

Placerade två tre microkammar i en spricka, sprickan flexade så mycket att jag inte vågade hänga i dem, Tomas gick på repklämma i repet som jag hade inknutet i selen, fick hålla honom med ren benstyrka hela vägen - belastade aldrig säkringarna.

peace

 

[achtminus]

Jag gör som Spacemonkey, men slänger in två säkringar även om jag sitter på en hylla. Oftast "jämviktar" jag dem direkt med en karbin eller en kortslinga. På *stora* hyllor behöver man inte bygga något stand alls utan det räcker att man sätter sig stadigt långt från kanten.

 

[spacemonkey]

När det kommer till "speedklättring" så blir standplatserna ännu mer förfinade - i följande tråd pratade vi om hur vår teknik såg ut under en tur i norge för några år sedan:

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=40030&highlight=speedkl%E4ttring+romsdalen

 

[Mezzner]

Utan att i övrigt kommentera ambitionsnivån på standplatsbyggena i de senaste inläggen så kan jag ju bekräfta att jag aldrig belastat säkringarna när andremannen halkat av och jag stått/suttit på nån form av hylla. Har man bara nån form av spjärn för fötterna så brukar fallet inte bli värre än att man tar det med benmusklerna.

Å andra sidan brukar det vara så trevligt att se andremannen under klättringen att man i och för sig placerar sig lite mer hängande även om hyllan är stor - om det nu behövs för att man ska få bra visuell kontakt.

Sen är det väl kansker huvudsaken att man är överens med sin andreman om vilka standplatsbyggen som anses som fullgoda, så att man inte får stryk när tvåan kommer upp och ser hur man gjort...

 

[GustavOh]

Utan att i övrigt kommentera ambitionsnivån på standplatsbyggena i de senaste inläggen så kan jag ju bekräfta att jag aldrig belastat säkringarna när andremannen halkat av och jag stått/suttit på nån form av hylla. Har man bara nån form av spjärn för fötterna så brukar fallet inte bli värre än att man tar det med benmusklerna.

Jo så är det ju oftast, men jag har fått några överraskningar när jag klättrat med någon i min egen viktklass...