Att vandra ensam

[Strykarräven]

Det är förvånansvärt hur lätt man drar upp tempot när man bara har sig själv att plåga. Och olycksrisken ökar dramatiskt. MVH

Kan bara instämma. Men, viktigast med att akta tempot är väl att passa på att njuta av att bara vara helt ensam med naturen, inte måsta anpassa sig efter färdkamraternas hunger, sömnbehov, skavsår, humör etc.

Däremot kan det ge en speciell sorts upplevelse att hålla högt tempo. Man får korta, intensiva ögonblick av total närvaro. Troligen är det syrebristen som skapar de där underbara stunderna, men so what? Om det är värt den ökade skaderisken att uppleva de stunderna ensam tänker jag inte moralisera kring.

Padjelantaleden skulle jag tro är rätta stället att testa att vandra ensam. Ensamvandrandet kan ju ha flera orsaker, en kan vara att träffa och umgås med nya människor. Tror inte den risken är så stor i mitten av aug, men då har du väl desto större chans att få vara sådär härligt ensam.

 

[millimeter]

Ensamvandrandet kan ju ha flera orsaker, en kan vara att träffa och umgås med nya människor. Tror inte den risken är så stor i mitten av aug, men då har du väl desto större chans att få vara sådär härligt ensam.

Att inte se en enda människa på åminstone några dagar är en helt fantastisk känsla! Och säkert nyttigt också.

Går man efter leder så händer det nog inte så ofta dock.

MVH

 

[Strykarräven]

Träffade en kvinna som kryssat mellan toppar och platåer i Vindel-arjeplogsfjällen i 2 månader och träffat totalt 2 personer, förutom de tillfällen då hon besökt bebyggelse för att proviantera. Snacka om ensamvandring.

 

[tbergman]

[Padjelantaleden skulle jag tro är rätta stället att testa att vandra ensam. Ensamvandrandet kan ju ha flera orsaker, en kan vara att träffa och umgås med nya människor. Tror inte den risken är så stor i mitten av aug, men då har du väl desto större chans att få vara sådär härligt ensam.

Om ensamhet är målet med ensamvandringen: undvik då leder. En av fröjderna med att vandra ensam är den totala friheten i vägval som uppstår då man endast behöver ansvara för sig själv och då är en led bara begränsande.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Gå udenom...

...var väl något Peer Gynt gjorde? Ett bra sätt att testa ensamvandring på alla nivåer är att s a s gå bredvid/i närheten av större leder. Man träffar nästan garanterat ingen då. Samtidigt har man närheten till den trafikerade leden med servicestugor om det behövs.

Min första vandring i Lappland var Padjelantaleden till Stalo och sedan en ögla via Varvek och Vaimok tillbaka till leden vid Tarraälvshyddan igen. Vi tältade hela tiden.

Man kan gå över Vallevare och Tjuoltavagge och ha nära till leden. Men det är lättare att göra denna typ av vandring om terrängen är mindre kuperad än vid Tarradalen.

Kanske du kan börja längs leden i Tarradalen och sedan välja egen väg över kalfjället efter Tarraluoppal eller så. Ger det mersmak kan du göra detta till och från upp till Änonjalme.

Jörgen