Ja, det är inget konstigt. Vart vill du komma? Har jag sagt att syntetgummi är bra? Har jag förordat något annat än naturmaterial?
Jag vill inte komma någonstans. Jag påstår inte heller att du har fel i det du säger. Syntetgummi har både fördelar och nackdelar. Liksom naturgummi.
Jag är bara lite ledsen över namngivningen.
Av namnet att döma skulle nog många gissa att syntetgummi är en sorts gummi. Fel. FEL.
Inom biologin rättar man ofta till sådana felaktigheter.
Bisamråtta, ingen råtta, alltså nytt namn Bisam.
Laxöring inte lax, nytt namn Öring.
I Sverige tycks vi ha en hög tolerans för namn som är helt felaktiga.
Före 1950-talet var kaviar i Sverige rommen från fisken stör. (Kolla tex Nordisk Familjebok) Vilket det fortfarande är i resten av världen. Fiskrom var en restprodukt i fiskeindustrin. Konservföretaget ABBA kom på att torskrom blev ganska gott om man socker-saltade den samt rökte den. Man ville ha ett käckt och lite lyxigt namn på produkten. Man lanserade den under namnet Kalles Kaviar. (Efter filmen Anderssonskans Kalle och den superdyra stör-rommen). Svenskarna har nu en kaviar som mycket sällan är just kaviar.
I Finland, som är tvåspråkigt och har lag på svensk och finsk text på alla produkter stod det Kalles Romkräm på tuberna. I Finland gick det inte för sig att antyda att produkten hade något med kaviar att göra.
Jag tror att det numera står bara Kalles på tuben, både i Sverige och Finland. I svenskt vokabulär är tuben förstås en kaviartub.
Sill eller strömming avgörs av vart den landas inte av vart den fångas.
Göteborgsfiskaren kan således tråla strömming i Stockholms skärgård åka hem, och ta iland sill i Göteborg.
Om folk är rädda för miljögifter i strömming kanske den går lättare att sälja som sill?
Den som är intresserad av liknande konstigheter i vad vi svenskar anser vara ett rimligt namn på en produkt, kan googla lite på ansjovis, sardin, sardell, skarpsill och brissling.
/John
I ryssland äts både stör- och laxrom. Men vad bra. Då är vi i alla fall överens om sakernas tillstånd. Fast det känns som om typ ejderns och de andra dyrare kaviarerna är äldre ä 1950-tal, det kanske bara är bra marknadsföring?
