Två lästips till båten/hängmattan

Bokrecension: Lite flyt ska man ha

(http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9189564553)

"Lite flyt måste man ha! : brev från en liten segelbåt" är en bok som sällar sig till de romantiska skildringarna av livet ombord på en segling över världshaven. Det finns en viss gloria kring dessa människor, en sorts beundran inför dem som tagit sin dröm hela vägen ut och som en dag tog klivet ur ramen som andra älskar att drömma om. En sorts patina, med all rätt. Några av dem har av olika skäl också velat förmedla sina berättelser från haven. Peter Lindblom är en av dem. Som kapten på sin Malö 40 vid namn Bottin får vi följa Peter som efter pensionen från sin rektorstjänst tar med sig sin fru Monica runt haven.

Bokens berättelseform är brev skrivna till fastlandet, till nära och kära. Denna form av berättande innebär såklart vissa begränsningar men även i viss mån fördelar. Helt klart är att långa resonemang, tankegångar och upplevelser har fått ge vika för korta och koncisa berättelser som väl valda utdrag ur skepparens allsmäktiga loggbok.

Peter är en ordentlig herre med välvårdat och akademiskt tonfall som ger alla detaljer rättvisa i skildrandet av de små och stora händelserna ombord. Det bjuds på upplysande stickspår om det ena efter det andra, intressant men ibland kanske av en aning högtravande karaktär. Förutom att vara en detaljrik skildring av en långsegling med ett obetvivlat läsvärde för dig med intresset så saknas ändå någonting. Det existerar nämligen inga känslor, upplevelser, tankegångar, filosoferingar eller personliga reflektioner. I kontakten med andra människor i land och i möten med andra kulturer och seder rör sig berättelsen endast vid ytan. Och den har ett par svenska glasögon på sig lite lätt nerskjutna på näsan. Otaliga priser presenteras sakligt och ofta är det både ineffektivt och byråkratiskt. Här hade man kunnat göra si eller så istället. Sällan en förståelse eller bakomliggande resonemang.
Seglandet som resform borde öppna för otaliga reflektioner och tankar, inte bara om människor och miljöer utan även i större och vidare mening. Att våga bjuda på egna tankar och känslor, och förmågan att förmedla upplevelsen av exempelvis en magisk stjärnklar natt över atlanten är en viktig del av en berättelse som ska fånga och inspirera läsaren.

Således blir man lämnad utan några större intryck efter sista sidan, förvisso med en hel del intressant kunskap och lärdomar om både sjömanskapet och de olika platser Bottin med besättning kommer att besöka.

Betyget blir 2 av 5.

Bokrecension: Alla sa vi skulle dö

(http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9189564588)

Vare sig du är en inbiten havsräv med oceaner innanför rocken eller en hängiven bryggseglare så har du behållning av boken "Alla sa vi skulle dö: En segling tills världen tog slut". Det här är en bok som helt klart sticker ut i en annars ganska traditionell genre av äventyr till havs. Orsaken är enkel. Den är skriven av ett gäng unga människor med extremt mycket vilja och extremt lite erfarenheter inom segling. Vid avfärd vill säga. 680 dagar och 38 000 sjömil senare kan besättningen på Sally Blue sälla sig till den den lilla och stolta skaran av svenska långseglare.

Danjel Henriksson, Kajsa Björn och Jonatan Bonthron lämnar av lite olika anledningar landbacken för att sjösätta en gemensam dröm. Det enda de egentligen har från början är det enda du egentligen behöver för att åstadkomma något stort, den starka viljan.

Ända från starten, med den impulsköpta Albin Vega -68, fram till den sista sjömilen upp till Umeå slås man av den outsinliga entusiasmen, viljestyrkan och upptäckarlusten som gjort att de kunnat överbevisa alla som sa att de skulle dö. Alla "världsmästare" som de själva kallar dem, som skeptiskt muttrat på kajen i hemmahamnen och kommenterat deras och båtens tillkortakommanden. Alla motorhaverier, stormar och konflikter till trots så finns ändå den smått naivt positiva inställningen som alltid tar dem igenom. Boken är skriven av alla besättningsmedlemmar om vartannat vilket ger en djupare inblick i alla dimensioner av livet ombord. Det höjer läsvärdet och det lyfter boken från den stora skaran av kronologiskt uppstyltade reseberättelser man är van vid.

Allt sammantaget är detta en reseskildring att bli inspirerad av, och vad är väl viktigare än just det för alla oss som går och bär på drömmen?

Betyget blir 4 av 5