Artiklar > Tomheten efter turen

Tomheten efter turen

Av: Petri Stenport

Plats: I tältet utanför Storulvåns fjällstation.

Dag: 35

Känsla: Tomhet

Ligger i tältet och tittar upp på taket. En stilla vind tar tag i tältet och påminner mig om dagarna som gått. Känslan av tid har för sedan länge försvunnit. Dagboken börjar den 15 mars. Känns som en evighet sedan, men även som i går. Grövelsjön. Första tältnatten då vinden tjöt, snön ven och jag låg i tältet och tittade upp i tälttaket då som nu. Jag var rädd. Rädd för att vinden skulle blåsa sönder mitt tält. Jag var vaken större delen av natten och tänkte om det skulle bli så här under turen. Ersättningsturen istället för Island. Turen som slutade innan den ens börjat. Skulle även denna tur avslutas första natten. Turen avslutades inte första natten. Vinden avtog under morgonkvisten och jag kunde sova några timmar.

På morgonen, trots trötthet såg jag den stigande solen, vinden hälsade mig med en svag osynlig hand. Om jag klarade av denna natt skulle nog fortsättningen vara fin. Tittar upp på tältduken, tomheten som började kännas för två dagar sedan ökar för varje timme. Den gjorde sig påmind när jag tittade på kartan. Jag hade bara två dagar kvar till slutmålet, mina delmål var avklarade. De punkter som jag för en månad sedan hade satt som mål hade jag besökt. Njutit av. Jag hade upplevt möte med fjällräv, varit uppe på Helags en klar, solig eftermiddag och sett miltals av fjällvidder. En stugvärd hade bjudit mig på röding, stekt potatis och böngroddar, just när jag var som mest sliten. i stunder av långa motlut, hård vind och djup ändlös spårning hade jag ändå tänkt positivt och stärkts minut för minut. Det låg bakom mig nu. Detta hade jag upplevt, och nu saknade jag redan det. I morgon skulle tillbakafärden mot Grövelsjön börja, för att lämna tillbaka pulkan som blivit min vän, min belastning och trogna följeslagare.

Hur hanterar man tomheten? När man gjort något som kommer att finnas där i minnet när ålderdomen kommer? När dagarna har flutit samman, rutinerna etablerats och den totala sinnesfriden landat? Antingen accepterar man den, eller så vägrar man att se den. Personligen så började en annan, kanske två turer utkristalliseras denna kväll. Att försöka ta sig tillbaks till denna värld, fjällen, och åter finna friden. Friden och lugnet som infinner sig efter några dagar på tur. Dagar som känns självklara även om motgångar kommer och livet känns allmänt jävligt. Det jävliga försvinner oftast och de goda stunderna är de som etsar sig fast i minnet. Jag såg spår av järv men har inte sett till den än. Det skulle jag vilja uppleva. Att vara ute i flera månader har jag inte gjort. Det skulle jag vilja prova på. Jag har ännu inte vandrat på ställen där man inte träffar på en själ under en längre tid. Det skulle vara spännande. Så går tankarna denna sista kväll i tältet. Ett äventyr tar slut och ett annat tar vid. Tankar och förhoppningar vävs ihop med erfarenheter som vunnits. Nya utmaningar hittas och läggs till. Det kanske är i denna stund av tomhet som valet görs.

Den tid man haft under turen har levts i stunden, i ständig närvaro. När turen är slut formas en ny framtid. Man funderar aktivt och länge för att se hur framtiden kanske kommer att te sig. Man ser bakåt, analyserar om dåtiden har har stärkt hjärta och själ. Om den har gjort det är valet självklart. Det goda ska man söka sig till. Ibland får man prova sig fram. Går man på en mina så tar man en annan väg nästa gång. Personligen så har år av en mängd tabletter reducerats till hälften tack vare fjällen. Det måste man följa. Det för något gått med sig. Man kan väl då säga att tomheten är av godo. Den ställer framtiden på sin spets. Nästa gång kanske tomheten säger att det är dags att lägga ner vad vissa runt omkring mig kallar en flykt från verkligheten. Att verkligheten denna gång bestod i ett vulkanutbrott som lamslog flyget, prinsessan Madeleines sambos snedsteg och att slutspelet i elitserien är mycket spännande kanske inte är något för mig, vilket gör mitt val ännu enklare. Jag tror nog att jag fortsätter att fly från denna verklighet ett tag till. Kanske nästa stund av tomhet får mig att ändra mig, men just nu har tomheten gett mig nya mål. Jag slutar titta upp i tältduken och öppnar tältet. Det är en klar natt och morgondagen ser ut att bli fin.

Om du upplever tomhet så sätt dig ner och fundera. Vad händer i mitt liv? Vad har hänt fram tills nu? Upplever jag att det är bra för mig i nuet och i framtiden? Var ärlig mot dig själv och tänk efter om det finns något du behöver ändra på för en sund kropp och själ. Om du kommer fram till någon förändring, gör den. Utvärdera sedan. Tomhet är av godo, tro mig.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2010-05-01 08:33   (avslutat medlemskap)
Betygsätt gärna: 3
Kanske dax att piffa upp vardagen så den också har mening....
 
2010-05-11 21:58   ValterL
Alla funderar väl någon gång på varthän och varför. I synnerhet i fjällen med närhet till naturen.
Varför inte läsa Karin Boyes vackra dikt:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar