Svalbard 2003

10 dagar ombord på en båt som kryssar runt i farvattnen runt Svalbard, kan det vara något? Ja vi som anmält oss till Vårgårda fotoklubbs Svalbardsresa 2003 tyckte det iallafall.
Vi var 14 glada turister som dök upp på Longyearbyns flygplats i slutet av juni. Efter en kortare taxiresa så var vi framme vid det som skulle bli vårt hem under de närmaste 10 dagarna, M/S Stockholm. Skeppet tar ca 25 man (inklusive besättning) och under sommaren går det runt Svalbard på så kallad expeditionskryss. Skillnaden mellan att åka rutt och expeditionskryss är att det senare innebär att man vet inte var man hamnar. Väder, isar och önskemål från resenärerna styr vart man hamnar, ja framförallt isen. Fördelen är att man ofta hamnar på annorlunda och mer intressanta platser än man gör om man tar en tredagarskryssning.

Svalbard

Svalbard heter ögruppen, Spetsbergen är huvudön. Ögruppen ligger runt 80:e breddgraden. Det vill säga ca 220 mil norr om Stockholm. Det är världens nordligaste civilisation och lyder under Norge. Bakgrunden till detta är att ingen egentligen äger ögruppen, och det finns ingen ursprungsbefolkning. Så alla med intressen i gruppen (däribland Sverige) kom överens om att låta norrmännen förvalta denna. Det gör de och har sin huvudort i Longyearbyen.

Bellsund

Vi hade fått goda israpporter från Storfjorden. Då denna vanligen är ganska isfylld tidigt på säsongen så styrde därför båten söderut från Longyearbyen. Det blåste en del och vi gick under natten in i Bellsund för att slippa gungandet (3 första dagarna på sjön är alltid värst för den sjösjuke). Nästa dag var det dags för turens första landstigning. Denna gång var det bland annat en gammal valfångststation som besöktes, men vi såg även en del blommor, en fjällräv samt den kortbenta svalbardsrenen. Vår kunnige guide visade runt och gav bakgrundsinformation till valfångsten som bedrivits i stor skala i farvattnen.

En jättebamsing till björn

Vi fortsatte söderut utefter kusten och rundade under natten Sörkapp (sydligaste udden på Spetsbergen) och fortsatte under natten upp till Kung Ludvigsöarna. Där fanns det enligt uppgift ett blåvalsskelett, men det kunde vi inte gå iland och bese under förmiddagen då det visade sig att det hade sällskap av en jättebamsing till björn. Så det blev en tur med gummibåtarna och ivrigt fotograferande av det 50-tal brednäbbade simsnäppor som vi hittade. (Så småningom kom vi iland och fick bese valskelettet).

Resten av resan

Under resans gång fick vi sedan vara med om flera höjdpunkter, och jag tänkte nu koncentrera mig på dem och inte ta upp allt som hände. Detta för att ge en känsla för vad en resa till Svalbard kan bjuda på. Vi såg under resan Alkekungar, stormfåglar, ismåsar, fjällrävar, valrossar, sälar och en massa andra djur. En del mer om detta nedan. Vi såg även ett flertal glaciärer (varav en kalvade) och blommor. Vädret var allt från sol och nästan varmt (dvs man klarade sig ute utan fleecetröja), till ett stilla snöfall den eftermiddag vid åt ärtsoppa med punch på akterdäck.

Fågelfjäll

Vi kom till fågelfjället Alkefjell (ligger i sundet Hinlopen) där det häckar ca 200 000 par spetsbergsgrisslor, samt en del annan fågel. Där fick vi också se en stor isbjörn på bara ca 10 meters håll, den var i full färd med att äta fåglar. Fågelfjäll måste ses (och höras), det är svårt att beskriva. Det är helt enkelt en helt otroligt mäktig upplevese att komma fram till ett sådant. En halv miljon fåglar är MÅNGA fåglar, och himlen såg bitvis ut som om den var full med stora myggor. Dessa 'myggor' står sedan i täta rader på de smala klipphyllorna och ruvar sina ägg. privatliv är det inte tala om.

Nordaustlandet

Vi var uppe och nosade på glaciärkanten vid Nordaustlandet (Bråsvallbreen), där vi även hämtade glaciäris till våra drinkar.

Vi var och vände ca 10 km från 80:e breddgraden, väl så långt kommna var isen inte passerbar längre (senare på säsongen är det vanligare att man kan gå runt hela ögruppen). Båten är annars isförstärkt och hade tagit oss genom istäcke och drivis utan problem. Men när den blir flera meter tjock har den problem.

Valrossar

Väl tillbaka på östsidan kom vi vid midnatt en av de sista dagarna fram till Poolepynten där det låg ca 70 valrossar.
Har ni känt hur en valross luktar? Tänk er då 70, de stinker. Men vi kom dem riktigt nära (bara någon meter ifrån) och under 2 timmar togs det många rullar kort.

Sista dagarna såg vi storsäl på någon meters avstånd samt flera glaciärkanter (vi hade tidigare under veckan sett en glaciär som kalvade ner i havet).

Detta är ett axplock av vad vi var med om. Utöver detta så åt vi gott och hade det trevligt. Fördelen med en liten båt är att man lär känna alla och att enskilda önskemål kan tillgodoses.