Artiklar > Ö till Ö - mitt livs tävling

Ö till Ö - mitt livs tävling

Av: tsaren

När jag var liten så brukade vi åka ut till skärgården till någon ö. Där brukade jag och mina kusiner hoppa från sten till sten. Den som ramlade i förlorade. Vi brukade stå och titta på fiskarna som simmade omkring och fånga små yngel. Igår tackar jag för den värdefulla kunskap jag fick som barn.


Foto: Peder Sundström

14.00 Stavsnäs

Samling och gemensam båttur ut till Sandhamn.

Här står fullt med vältränade idrottsmän, militärer, alla ser laddade ut. Alla har stora väskor fyllda med utrustning. På båten pratar vi med två bröder som ska göra detta för första gången. De får se vår utrustning och förundras av den planering som Sven, min medtävlande har gjort. Man tävlar i lag i denna tävling som nu ska köras för fjärde året. Sven har förberett 5 små kartor på alla öar mellan Sandhamn och Utö och våra passertider. Det kändes så skönt att någon var sämre förberedd än jag själv. Sven berättar att han inte tror att de kommer att komma i mål.

Brandmännen från Kungsholmen kommer också fram och de berättar att de kommer att använda simfenor undersimloppen. De kallar sitt lag för Silverfiskarna. Hälften av alla ombord går omkring och pratar och diskuterar utrustning, hälften sitter lugnt och stilla och ser hur säkra ut som helst på att de valt rätt utrustning.

När vi kommer ihamn i Sandhamn slussas vi bort till ett område runt en simbassäng, och jag tänkte att nu ska vi få göra simprov. Vi får ta fram de obligatoriska sakerna ur vår väska: Kompass, första förband mm.. Sedan får vi lämna vår cykelpåse där det finns lagningsutrustning, pump, massa gel och energibars. Vi lägger ned ett varsitt litet rör med Pringles och en Coca-Cola också. Det kommer vi att vara sååå tacksamma för sen.

Sen kommer chocken. Vi tänkte placera ut gel och bars på de fem stationerna så att vi kunde plocka upp det på vägen. Men så gick det inte till i år berättar de. Aj aj.... Chock 2. GPS dosa stor som 4 cigarettpaket och 150 gram tung ska ner i väskan. Här pratar vi killarna som har strippat våra väskor till minimalvikt genom att klippa bort alla onödiga detaljer. Skit också. Ännu mer att släpa på.

Vi får en racebriefing som är mycket underhållande. Vi går igenom hela banan. Jonas Colting som vunnit racen förra året och är en av världens främsta multisportare och världsmästare i Ultra Triathlon (Dubbel Ironman) berättar om sina erfarenheter. Han är där för att vinna med sin partner Flinta, som vann för två år sedan. Efter Briefingen så blir det middag och jag trycker i mig spagetti och köttfärssås och massa extra salt. Dricker 6 stora glas vatten. Nu gäller det att bunkra tänker jag. Sedan går vi och lägger oss och jag lyssnar på Sverige Ungern i mina hörselskydd med inbyggd radio. Hörselskydd ifall Sven skulle snarka. Vi hade betalat extra för att få bo i eget rum på Sandhamnshotellet. Så värdefullt!


Foto: Peder Sundström

Raceday

04.20 ringer våra klockor samtidig. Sverige hade vunnit matchen igår. Stämningen är god, jag har kissat 6 gånger sen middagen och kommer att kissa 6 gånger till innan startskottet. Nervositetskiss mest.

Vi går till restaurangen och där är 120 förväntansfulla killar och tjejer och alla gamar runt maten som är slut överallt. Jag får tag på fil och fullkornsbrans. 3 knäckemackor med ost. Dricker 4 glas juice. Gröten slut. Trycker i mig 8 mandlar och tänker att jag måste bunkra fett. Går tillbaka till rummet. Klockan är 5.15 - 45 minuter till startskott. Smörjer in hela mig i vasselin, bakom knäna, runt fötterna, nacke, hals, armhålor, kalsongkanterna, handleder, armveck. Rätt kladdig. Packar ihop alla mina vanliga kläder i min väska och helt plötsligt får jag dödsångest. Tänk om jag inte klarar det här. Tänk om jag dör? Jag har ju aldrig gjort någon tävling som varat mer än 2,5 timmar. Och nu ska jag tävla i 14 timmar. Vem ska öppna väskan när jag dött tänker jag och packar den pedantiskt fin. Fryser helt plötsligt mycket. Sätter på mig neoprensockarna, drar på våtdräkten som är lite fuktig. Den har typ inte varit torr på hela sommaren. Den blir snabbt varm. Nu går vi ut säger Sven. Sven är cool. Han gjorde detta race förra året, men fick bryta lite längre än halvvägs. De blev tagna av banan för att det gått för långsamt. Sven, min idol var för långsam.... Hur ska detta gå?

Drar på mig underarmour t-shirten som sitter tajt mot kroppen. Knäpper våtdräkten, hänger simglasögonen runt nacken och vandrar mot starten. Det är rätt mörkt ute fortfarande. Där ute står supporters. En banderoll säger Från "tös-till-gös". En båt har lagt till med ett segel som säger "Kämpa Jeppe och Johan".

Vi får höra att vattentempen är cirka 11 grader och att det kommer att vara snudd på vindstilla. I love it. En kameraman kommer fram och frågar hur det känns. Jag drar på mig killerfacet och ser galet taggad ut. -Jag är tokladdad säger jag. Sen ser jag killen framför. En engelskman som ska simma i linne. En tjej har skrivit "Hej då Colting" på sina vader. Några har en stort flytbräda av frigolit på ryggen. Skönt och springa med i fyra mil tänker jag.


Foto: Peder Sundström

Pistolen höjs, är ni med???? Klick..... klick....ingen springer. PANG! Racen har börjat. Vi kommer att jogga lugnt i början för det är en pace-bil som inte släpper någon förbi har Sven berättat. Så jag tänker att det blir lugnt. Men det blir det inte. Det är tjurrusning och vi hamnar i bakre leden av de 60 lagen. Det går fort genom skogen. Jag känner att jag inte kommer att klara tempot. Ska jag bryta efter 1600m löpning? Ska vi slå av på tempot Sven, frågar jag försiktigt. Ok... Vi kommer ned till vattnet. 20-30 lag är redan i och simmar. Några sätter på sig grodfötter. På med dubbla badmössan och ned med simglasögonen. Ut i vattnet.

Det är kallt. Det är isande kallt. Jag kan inte ha ansiktet under vattnet...Alla simmar sick-sack. Det är stundtals värre kaos än Stockholm Triathlon. Jag tittar åt sidan och ser finska mixparet komma paddlandes på sina frigolitplattor. Det går fort. Grymt fort. Jag förvånas över att vattnet är så grunt. Det är bra sikt och båtar med filmutrustning ligger bredvid oss. Vi kommer till land efter cirka 45 minuters simning. 1600 meter är avklarat. Klipporna är beväxta med grönt sjögräs som är extremt halt. Vi springer upp för ett berg, jag hoppar till en sten och det knäpper/smäller till i höger knäet. Vad hände nu? Knäet visar sig vara ok, men rätt instabilt hela dagen.


Foto: Peder Sundström

Vi springer på stenar, bergskanter och efter någon eller några kilometer är det dags för nästa simning. Så här håller det på tills vi kommer till första matplatsen efter cirka 2 timmar. Det är fortfarande en klunga på 16 pers som håller ihop. Vi får bullar, bananer, sportdryck, vatten. Smakar rätt bra. Sven går på toa. Vi kutar vidare. 8.7 km på Runmarö. Vi får höra att Försvarsmakten (Swedish Armed Forces) leder, en minut före Colting och Flinta. Kul med lite match.

Sedan fortsätter det så här. Upp för berg, ner för berg, halt, granris, rötter, ut i knädjupt vatten i några hundra meter, upp för berghäll. Vädret är bra, ingen sol, lite duggregn. Lång simning igen tar oss till Nämdö. Där väntar långlöpning igen på 7-8 km. Ut och in genom fårhagar. Löpning bredvid kossor och hopp mellan koblajorna.Vi kör första stämplingen här. 5 timmar och 23 minuter har gått. Vi är på 30:e plats totalt.

Efter 7 timmars slit så får jag riktigt ont i magen. Knip. Går ner i en dipp som varar i nästan 2 timmar. Långa simningen på 1400 meter (Grissimningen) tar kolen på mig. Det är så himlans kallt att jag tror att jag ska dö. När jag äntligen kommer till klipporna så försöker jag ställa mig upp. Händerna är domnade, fötterna är domnade. Jag försöker prata, men det funkar inte. Det tar någon minut innan jag kan gå upp till vätskekontrollen. Vi får en Dajm. Mmmmm.... På denna ö har en vänlig dam ställt upp ett bord med dricka och ätbart och det är fantastiskt att människor kan vara så snälla.

 


Foto: Cia Hunhammar

Jag längtar till cykeln. Till våra Pringles och till att få sitta och vila på hojen en stund. När vi simmar över till Ornö får jag ny kraft och därifrån börjar vi plocka lag. Cyklingen är apjobbig. Dagens jobbigaste. Det är lervälling och fruktansvärda vägar som vi tidvis måste leda cykeln på. Det är upp-upp-upp. Sen till slut kommer asfalten. Vi rullar fram. Det är underbart. Vi Cabbar ned för tredje gången idag. (tar av oss överdelen av våtdräkten). Solen skiner lite. Vi möter bilar som vinkar. Chipsen är guld värda. Salt!!! Jag skakar kolsyran ur Coken och dricker sakta. Vi fick också med oss ett paket mariekex upp på våra treväxlade damcyklar. Jag var noga med att få ett par välpumpade däck när jag valde cykel. De rullar snabbt. Vi cyklar 1.6 mil på 58 minuter. Kanske inte så snabbt när man jämför med att jag cyklade 4 mil på 1.09 i stockholm triathlon, men nu är det nya förutsättningar. Vi håller på att missa avtagsväg, men Sven ser den i sista sekund.

Vi lämnar ifrån oss cyklarna och stämplar igen. Vi vet att det är cirka 1.5 timmar kvar. Det har gått 10.5 timmar. Vi börjar se slutet. Vi blir snabba. Här ifrån och till målet är det faktiskt bara 12 lag som slår oss tidsmässigt. Vi får höra att vi är 21:a och ser 20:e lag långt inne i skogen. Vi tar upp jakten. Det flyter. Det är underbart. Jag ser färger igen och skärgården är vacker. Vi vadar enda upp till nacken på något ställe. Små öar, korta löpningar korta simningar. Vi når 20:e lag och går förbi i en lång klättring upp på ett berg. Vi grattar dem och säger att vi kommer att klara det. De är så glada också. Ner till ny simning och jag tittar bakåt. Ser att vi har 50-75 meters försprång i vattnet. Upp på land igen. Tävlingsjävulen i mig tar över. Inte tappa denna åtråvärda 20:e plats. Jag blir paranoid och som en stressad travhäst kastar jag bak huvudet en gång i minuten för att jag tycker att jag hör röster. När vi kommer till sista 50 meters simningen över ett litet sund till Utö så ser jag massa tjejer som sitter och skriker. Jag tror att det är Sofie och Linn som tagit sig dit och i glädje sprintsimmar jag över. Men det var det inte.

Målet hägrar

Nu är vi i land på Utö och jag ryser. 2.7 futtiga kilometer kvar. Det känns långt. Vi springer och Sven säger att om vi ökar kan vi klara 12 timmar. Vi springer genom lilla Utö och folk hejar längs vägarna. Sista uppförsbacken är lång. Mycket lång, men däruppe är målet. Speakern ropar att lag 26 är på ingång och på placering 20. Det är Team B3IT med Sven och Tommy. Sven säger speakern förvånat. Du bröt ju förra året! Vi springer och håller om varandra och sträcker andra armen i skyn. Vi har klarat det! Vi är så jävla bra. Det känns så overkligt.


Foto: Cia Hunhammar

Vi äter allt vi ser. De har dukat upp ett bord med mackor, godis, frukt, dricka, juicer. Går ner till bastun och duschar. Slut på varmvatten, men det iskalla vattnet känns ändå bekant. Sitter och ljuger lite i bastun. Vi träffar på bröderna som förövrigt är mycket trevliga. De berättar att de fick avbryta efter Redbull tältet. Samma ställe som Sven bröt på året innan. Starkt att klara så långt med så minimala förutsättningar och trasigt knä på yngre brorsan.

Jag klär på mig alla mina varma kläder och går upp och sätter mig med en öl i handen och ser ett kustjägarlag gå i mål, kort därefter kommer brandmännen och många andra som vi låg jämnt med länge. Efter två timmar så kommer sista lag. Lag nummer 51 i mål. San Diego Lifeguards. De får en rungande applåd. Det är mörkt nu. Det blir prisutdelning. De lottar ut fina priser. Vi vinner varsin pannlampa med LED ljus.

Öl två slinker ned. Jag börjar se oklart. Vi blir bjudna på en fantastisk buffé. Öl tre, en Mariestad gör att jag somnar med huvudet i händerna vid bordet. Utmattad. Vi går ned och checkar in i stugan. Vi får dela rum med de som kom 10:a i loppet. Starka killar.

Dagen efter klockan 06.00 ser jag cirka 80-100 kämpar försöka ta sig ned för backen. Alla haltar. Jag skrattar, det är sjukt. Hej Då Colting tjejen har inga skor. Hon går i strumporna. Hon har köttsår på fötterna.

Summering

Jag har lärt känna min kropp. Jag trodde aldrig att den skulle vara så stark. Jag har inte tränat mer än 2 timmar i sträck någon gång och med enbart 4 halvmaror i benen och ett tiotal millopp och resten 5 km rundor i våtdräkt så kändes det omöjligt. Men detta är ingen tävling för folk med dåligt psyke. Det är en kamp mot trötthet, kyla, hunger, och skador. Det finns mängder med ställen man kan slå ihjäl sig. Tre gånger gled jag okontrollerat ned för klippor och rakt ut i vattnet. Jag har fått blodad tand för uthållighet. Jag gillade det. Ö-till-Ö var en upplevelse i tolv timmar.

Jag funderade på vad som varar i tolv timmar och kom på vår senaste Thailandsresa. Den då Kenza bröt ihop och skrek hela resan. Vi satt inpackade som sillar i planet. Det var outhärdligt. Det var inte denna tävling. Det var stundvis helt underbar njutning att springa uppe på berg och titta ut över vår vackra skärgård.

Jag känner att jag aldrig kommer att göra om denna tävling. Men om min Ironmanträning ger resultat och jag blir en starkare löpare så kanske jag kommer tillbaka 2011. Men då kommer det att bli för att slåss om medaljerna.

Tack Sven för att du trodde på mig. Tack för stödet i spåret när det kändes jobbigt. Tack för att du inte var snabbare i simning så att jag fick chans att återhämta mig. Tack för att du tog med dig dasspappret, även om det inte kom till användning. Tack Svens fru Cia för att du kom och hejade, tack älskade Sofie som har stått ut med att det legat våtdräkter och illaluktande skor i badrummet i 3 månader. Tack alla funktionärer och medtävlande som peppade oss under loppet - Ni var underbara!

Mål Resultat
Klara loppet Kom på 20:e plats av 60 lag.
Inte kissa i våtdräkten         
10 gånger hände det, minst.
Inte gnälla Gnällde över vrickningar, pungskav,

magsmärtor, nedfrysningimma, sicksacksimmande medtävlare.

 

Utrustning:

Skor: Icebug Pytho med dubbar: 1500:- på www.runnerstore.se
Strumpor: Blue Seventy neoprenstrumpor 250:- på www.lewasport.se
Våtdräkt: ORCA S1 2000:-Kalsonger: Calvin Klein tighta
Vasselin på hela kroppen. Över allt utom fötterna.
T-shirt: Funktionsmaterial från Under Armour 200:- www.underarmour.com
Handskar: Blue Seventy neoprenhandskar med simhud 250:- www.lewasport.se
Badmössa: dubbla vanliga. Skulle ha haft min Ironman mössa - Big mistake!
Simglasögon: Blue Seventy Vision gula. 200:- www.lewasport.se
Ryggsäck: Source Spinner 1.5 från 429:- www.addnature.se (denna väska var kanonbra för detta ändamål. Vi monterade ut vattenbehållaren Som var onödigt stor. Tog bort locket och alla andra onödiga snören. Täckte hålen med segelduk och sydde ihop allt. Blev ultralätt och strömlinjeformad.

Innehåll i ryggsäck: 4 Maxim Gel Strawberry och Citrus, extra simglasögon, GPS-Sändare, visselpipa, Vattentät Samsungtelefon för nödsamtal, kompass, karta. 0,75 liters vätskebehållare fylld med vatten och första förband.

Skavanker efter: Ömma tår, blånaglar, stela ben, inte ett skavsår.

Chock: Det enda levande jag såg på 1 mil simning var 4 maneter. PANTA MERA!

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2009-09-18 11:24   Staffan Andersson
Starkt jobbat!
 
2009-09-18 13:25   Håkan Friberg
Ett av tre mål är väl OK? Men jag hade nog valt att klara mål nummer 2 i första hand...kanske...
 
2009-09-18 17:11   Leech
Grym insats, intressant tävling! Såg att Colting med kompanjon drog det längsta strået till slut. Men nästa gång tar du honom ;)
 
2009-09-19 13:34   Magnus H
Lysande! Vilken grej. Verkligen bra skrivet.
 
2009-09-19 16:18   barfoten
Grattis!, det gick ju kanon! Nu blir man sugen på att satsa. Jag har långt dit men det är alltid kul med lite välskriven inspiration.
 
2009-09-20 20:32   fanat1c
Grattis! Tack för trevlig läsning!
 
2009-09-20 22:30   Ahkká
Grattis!!! Vilken bedrift, och väldigt underhållande läsning dessutom :)
 
2009-09-22 16:18   jens.tinfors
Starkt jobbat och inspirerande läsning!
 
2009-10-10 13:38   kaggen
Verkligen kul att få ta del av tävlandets vedermödor och prestationer. Frågan är om det är vägen fram till målet med illaluktande tingestar i badrummet eller om det är målet i sig som är mödan värd. Bra berättelse!
 
2009-11-04 10:41   tsaren
Tack för alla kommentarer. Det har nu kommit ut en video från tävlingen Ö-till-Ö på Youtube. (Sändningen visades på Viasat sport)
 
2011-01-29 17:13   Anneli Wester
Herreguuuuud!! Bra skrivet med väldigt hög inspirationsfaktor! Har du gjort om det eller skulle du kunna tänka dig att göra om det? För att förstå lite vad som krävs (om det ens är något att tänka på för egen del!) - vad springer du en halvmara på?
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!