Mikael Strandberg mottog fint pris

Fredagen den 28 oktober tilldelades Mikael Strandberg från Särna, tillsammans med två andra mottagare,
det prestigefyllda "Determination in the Face of Adversity Award"-medaljen av presidenten i
Explorers Club (www.explorers.org), Dr Richard Wiese, på de anrika lokalerna vid TravellersClub i London.

Neville Shulman CBE (Polar explorer, mountaineer, writer and philanthropist)
Mikael Strandberg (Swedish epic long distance explorer)
Rosie Stancer (solo and unsupported to the South Pole)

Övriga svenskar som fått priset är Dr Otto Nordenskiöld och Dr Sven Hedin.

"För det första känns allt osannolikt, men självklart hedrande. Halva medaljen är ju naturligtvis Tittis, eftersom det är ett jobb vi gjort, och gör, tillsammans. Ett bevis på ett långvarigt arbete med att bygga broar kulturer emellan och
försöka skapa förståelse och kunskap. Med tanke på vilka som fått priset förut, och de som fick nu, är det naturligtvis svårt att förstå att två bondläppar från Särna uppmärksammas på det här viset. Men det visar att det fortfarande räcker med att vara sig själv, och att det är inne igen att vara glesbygdsbo.

Föreläsningen vid the Royal Geographical Society.

Måndagen den 31 oktober föreläste Mikael Strandberg vid de anrika The Royal Geographical Society i London.
Ondaatje Theatre var fylld till bristningsgränsen, folk stod mot väggarna och många kom inte in.

"Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Jag kände mig alldeles för liten och värdelös när jag steg in i de anrika lokalerna.
Tack och lov att Titti var med och höll handen! Trots allt har Sir edmund Hillary, Scott och Amundsen, Neil Armstrong, Knud Rasmussen,
Reinhold Messner, Charles John Anderson och andra legender stått på samma plats. Lyckligtvis gick det vägen och när publiken fortfarande stod och applåderade efter tio minuter, så ville jag bara sticka av skam. Det är inte lätt att vara dalmas.

Efter föreläsningen, som framfördes i kostym (!), har vi tagit emot 100-tals mail och är bokade på turné i USA och England om ett år. Helt osannolikt!

Varför blev det så lyckat? Jo, helt enkelt för att vi är oss själva, två glesbygdsbor som har bägge fötterna på jorden. Och naturligtvis för att vi kan berätta!