Artiklar > Funäsfjällens 60 toppar - 41-50

Funäsfjällens 60 toppar - 41-50

Av: Minna Kinnunen

Här kommer topparna 41-50 av mitt projekt att bestiga Funäsfjällens 60 toppar. Kolla gärna mina tidigare inlägg i serien, länkarna finns längst ner.

41/60 - Storvigeln 1561 möh (2018-06-09)

Storvigeln är ett mäktigt fjäll och jag har velat göra toppturen i många år, men jag kände mig lite osäker att göra den ensam. Nu hade jag äntligen hittat sällskap, så upp dit skulle vi! Ironin är stor att det var på grund av sällskapet att jag gjorde nånting som jag aldrig gjort förr. Absolut inte sällskapets fel, det måste jag betona, utan det var helt och hållet jag själv som var så glad (och därmed distraherad) att ha sällskap att jag glömde vissa saker. Som att ta med kameran efter fikapausen. Sådär 100 höjdmeter innan toppen, i stenöken där vi gick sicksack. Jag upptäckte det på toppen när jag skulle ta fram kameran för att föreviga ögonblicket. Panik! Jag det sög ju glädjen ut från prestationen. Vi försökte att gå ner samma väg, men det var helt hopplöst, det finns ju inga fotspår på stenar och kameran hade jag lagt mellan stenar. Den skulle inte synas om man inte råkar kliva på den, ungefär.

Jag kontaktade försäkringsbolaget och fick höra till min glädje att de ersätter hela kameran - inte ens självrisk behövde jag betala, för detta var första gången jag använde min försäkring. Sex dagar efter jag tappade kameran, hade jag en ny i handen. Fantastiskt!

42/40 - Dagvola 1095 möh (2018-06-27)

Den varma sommaren bara fortsatte. Här i fjällen är varma dagar ingenting man tar för givet, så man borde bara njuta. Men när man ska göra en topptur och svetten bara rinner samtidigt som myggen gör varje sekund en plåga i skogen, ja då är ordet njutning inte det första jag skulle använda för att beskriva upplevelsen. Dagvola skulle kanske ha varit intressant under andra omständigheter, men nu ville jag bara ha det gjort och åka hem och ta en kall dusch!

43/40 - Tvärvigeln 1486 möh (2018-07-08)

Tvärvigeln är en nära granne till Storvigeln, så jag gjorde en liten omväg för att försöka hitta min borttappade kamera. Jag hade kollat min GPS-logg noga, men på långa turer använder jag ett sparläge, så loggen var inte bra nog för att kunna pricka in rätt sten. Jag behövde ju en felmarginal på sådär mindre än 2 meter för att kunna se kameran. Mission Impossible med andra ord, och jag fick acceptera att jag har lämnat skräp bakom mig. Jag som brukar tycka illa när jag ser ett godispapper eller snusprilla i naturen.

Men jag hade i varje fall försökt, och nu kunde jag lägga hela saken bakom mig och gå vidare. Tvärvigeln blev en trevlig bekantskap, inte så mycket för att toppen i sig var speciell, utan jag helt enkelt gillar hela Vigelmassivet. Och sjön Bolagen nedanför fjällmassivet är ett kapitel i sig, värt ett besök bara den. Därför gick jag en omväg på väg tillbaka också, för att se sjön från den östra sidan. Otroligt fint!

Bolagen

Den vackra sjön Bolagen nedanför Vigel-massivet

Mellanakt

Efter Tvärvigeln ägnade jag mig åt ett annat projekt - highpointing. Det går ut på att besöka den högsta punkten i varje landskap. Det betyder i sin tur att jag blev tvungen att bestiga Kebnekaise, nånting som jag inte ens hade funderat på innan. Och det var samma sak som med Helags tidigare - om jag inte vågar göra det ensam, gör jag det inte alls. Så det var bara att samla mod och göra det. Och det gjorde jag! Det var inte alls så svårt som jag trodde, det finns ingenting på Kebnekaise som jag inte redan upplevt, det är bara mer av allt och allt är större. Jag säger det inte för att skryta, utan bara konstaterar att Kebnekaise var ett definitivt kvitto på hur mycket jag har lärt mig under åren! Uttrycket "att växa med uppgiften" har fått ett väldigt konkret innebörd för mig genom dessa projekt.

44/50 - Sjnjuhtie 1145 möh (2018-07-23)

Nytt för året var att jag hade skaffat mig en elcykel. De är dyra, men värt varenda öre - en elcykel öppnar upp nya möjligheter att planera turer. Till exempel när jag skulle bestiga Sjnjuhtie och Jorpetjahke. Nu kunde jag cykla den bommade vägen från Urgnäset till Fjällsätern, och sedan när jag upptäckte att det går ett fyrhjulingsspår från Fjällsätern vidare mot ett sameviste, ja det var bara att fortsätta cykla. Till slut hade jag bara 2,5 km att gå till toppen!

Elcykelns vara eller inte vara i fjällmiljön har diskuterats mycket, och jag förstår det. Men nu följde jag ett hårt trafikerat fyrhjulingsspår, och det kändes verkligen inte som att mina cykelhjul gjorde ett större intryck på marken än fyrhjulingarna innan.

Utsikt mot Rogen

Utsikt mot Rogen med Brattriet till vänster och Skedbrofjället till höger, med Kattriet mellan dem (som dock knappt går att uppfatta som en topp härifrån)

45/60 - Jorpetjahke 1203 möh (2018-07-23)

Det är bara 1,5 km fågelvägen från Sjnjuhties topp till Jorpetjahktes topp, så det är lätt att göra både på samma tur. Med cyklingen som jag gjorde i början blev det absolut den enklaste dubbel-topp turen som jag gjort, även om jag lyckades att trassla till det genom att välja en dum väg tillbaka. Men det liksom hör till...

Fjällbjörk

Älskar fjällbjörkar. Här en riktigt konstig individ med Storvålen i bakgrunden på vänster.

46/50 - Gruvsjöklumpen 1023 möh (2018-07-26)

Jag verkligen älskar att studera kartor och planera turer. Det går inte att räkna hur många timmar jag studerat kartor och satellitbilder för att hitta det bästa alternativet för mina turer. Jag önskar verkligen att jag skulle också ibland titta på kartan när jag väl står på en topp, för det skulle spara mig så mycket tid och energi. Som till exempel när jag stod på Kvitmannens topp i juni och trodde att det var Gruvsjöklumpen. Jag upptäckte inte misstaget tills jag var hemma och kollade GPS-loggen. Jag blev så sur på mig själv att jag svor att jag skulle göra Gruvsjöklumpen sist av alla. Men man ska aldrig svära, så tillbaka till Kvitmannen gick jag, och förbi, tills jag stod på Gruvsjöklumpens topp. På riktigt! (Kollade GPS:n flera gånger...)

47/60 - Vigelstöten 1342 möh (2018-07-30)

Bara det att det finns en höjdmarkering på kartan betyder inte att det är en topp. Precis så är Vigelstöten, 1342 står det på kartan, men en fjälltopp är den inte. Så det är en till egendomlighet bland 60 toppar, men göras ska det likväl. Och jag måste säga att turen långt överträffade alla förväntningar! Jag blir mer och mer kär i Vigelmassivet efter varje besök.

Jag cyklade från Feragen till Ljøsnavollen och tog stigen mot Fjällnäs. Stigen följer en å som ringlar i en liten ravin på kalfjället, och bara den här ravinen fick mig att gilla stället. Strax innan stigen vänder norrut, gick jag österut i stället, vilket gav mig en fantastisk vy över fjällheden. Verkligen inspirerande, hit vill jag komma igen!

Vigelstöten

Vigelstöten

Men toppen då, jag det kan diskuteras. Jag stod där och undrade var "toppen" var, kollade GPS:n som pekade till en punkt nedanför. Det finns ett stort stenröse där, vad det har för betydelse vet jag inte. Någon topp är det inte ens med den mest generösa tolkningen av ordet.

Men hela turen alltså, wow!

Fantastiskt landskap

Fantastiskt landskap på väg till Vigelstöten

48/60 - Vigelpiken 1361 möh (2018-08-04)

Det var bara att fortsätta beta av Vigel-topparna, och det var dags för en 2-för-1 tur igen. Vigelpiken är speciell, den ser ut som en vulkan när man ser den från Sveriges sida. Toppturen gjorde jag dock från den västra sidan med start i Øvre Botnvollen, och jag kunde knappt känna igen fjället. Ingen "pik" överhuvudtaget! Men turen upp är populär, det var många norrmän på gång också.

Vigelmassivet sett från Vigelpiken

Vigelmassivet sett från Vigelpikens topp. Vigeltjärnshöjden till höger.

49/60 - Vigeltjärnshöjden 1381 möh (2018-08-04)

Så fort jag lämnade Vigelpikens topp för att gå mot Vigeltjärnshöjden, var jag ensam igen. Även om både topparna är hyfsat höga med Funäsfjällen mått mätt, är höjdskillnaden mellan dessa två ganska blygsam, vilket gör att det är lätt att göra dem ihop. Men topparna har helt olika karaktär, Vigelpikens topp är spetsig och på Vigeltjärnshöjden fick jag kolla höjdmätaren för att vara säker. Det fanns två små topprösen, så andra besökare har tydligen varit lika osäkra som jag.

Fjällväder

Fjällväder

50/60 - Skarsfjället S:a 1488 möh (2018-08-07)

Jag har varit så inställt på att göra 60-toppar hela sommaren att jag helt försummat annan slags vandring. Det vore ju kul att vandra lite på tvären också! Så jag bestämde mig att den 50:e toppen blir årets sista, de kvarstående 10 tar jag 2019.

Och det går knappast att avsluta på ett bättre sätt än turen till Skarsfjället S:a. En lång tur, visst, men jag gjorde ju Skarsfjället N:a som en dagstur också, då med tunga kängor på fötterna. Nu var jag inte alls orolig för att råka ut för likadan kollaps som hände efter N:a, jag har lärt mig mycket och orkar mer.

Tjärnen i grytan

Tjärnen sett från Skarsfjället S:a

Tjärnen i grytan var ett kärt återseende, och man får en fantastisk utsikt över tjärnen från den västra kammen. Jag gillade tjärnen så mycket att jag ville se den från det andra hållet också, så på tillbakavägen gick jag över Serviesgealta och fick en ny vinkel över tjärnen och mot den södra toppens tvärbranta vägg.

Samma tjärn

Samma tjärn, sett från Serviesgealta med Skarsfjället S:a som speglar sig i vattnet

Och som sagt, det blev ingen kollaps den här gången. En lång och tuff tur, men med lätta skor på fötterna finns det ork kvar i slutet!

Tidigare inlägg i serien:

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2019-06-25 15:10   jimisola
Kul artikelserie att följa! Ser fram emot den sista (?) delen! Hoppas du får ett lyckat 2019
 
Svar 2019-06-26 11:14   Minna Kinnunen
Tack! :) Ja jag verkligen hoppas att det blir del 51-60 senast i september! Sju har jag kvar i skrivande stund, inklusive de två största utmaningarna av alla. ;)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!