En vandrares själ

Ryggsäcken packas med mat, kök, bränsle, ombyte, varma kläder, 1:a förband, div. utrustning. Allt i färgglada påsar med blå färg för middagsmaten för dagen, grön färg för fikat med kaffe, att äta ur i röd påse, svart påse med kläder, osv. Kängorna står infettade och klara i hallen och väntar medan ryggsäcken packas. En sista genomgång av packningen inför dagens utflykt, allt är redo. Frugan och ungarna tar på sig och jag passar på att gå ut innan jag svettas ihjäl.

Äntligen är allt i bilen och vi sitter och småpratar tillsammans. Solen lyser in genom vindrutan och jag längtar efter att komma fram. Äntligen! Alla kliver ur bilen och tar sin utrustning. Frugan och ungarna har var sin midjeväska packad med uppblåsbart sittunderlag, värmetröja, regnställ och vattenflaska. Pojkarna bär på varsin kniv och har stoppat ner alla möjliga bra-att-ha-saker. "Kommer du älskling" ropar frugan medan jag tar på mig ryggsäcken.

Drar åt midjebältet först, sedan axelremmarna och tills sist bröstremmen. Puh, det väger lite men det får det göra när vi bara skall ut en dag! Middagen ser jag fram emot och i den blå påsen i ryggan finns det strimlad kycklingfilé, cocosmjölk, div. kryddor, grönsaker, äggnudlar. Det skall bli fest i skogen!

Sätter ner foten på stigen som breder ut sig mellan träden. Löven glittrar i solen och det ångar från marken efter nattens regn. Jag gillar inte molnen vid horisonten men glömmer snart bort det och faller in i lunken. Ungarna leker och frugan försöker småprata med mig. Ibland måste man svara "hmm" eller "ja" eller kanske "tror du det". Snart förstår hon att gubben är borta i tankarna. Jag tömmer mitt sinne medan vi lunkar på, ett steg i taget, framåt, uppåt, ner, slingrig och krokig går stigen.

Ännu ett tillfälle för en vandrare att njuta av livet på en dag som känns som en gåva att ta tillvara. Själen breder ut sig och jag känner rymden och får utrymme att kunna andas djupa andetag av välbehag. Friden är en gåva som getts till oss på en dag som är som skapad ur en vacker tanke. Skönheten som vi ser i naturen skulle kännas bortslösad om inte vi fick vara där just denna dag och, så länge vi lever, få minnas intrycken i tacksamhet och förundran.