Artiklar > Äventyrliga dagen - sjunde äventyret

Äventyrliga dagen - sjunde äventyret

Sjunde deltagaren till Äventyrliga dagen blev Nathalie, 18 år från Timrå som kämpat mot utbrändhet och depression, vilket resulterat i ett antal självmordsförsök och självskadebeteende.

Äventyrsberättelse:

Äventyrliga Dagen med Nathalie blev väldigt händelserik och lärorik, men även en behagligt rofylld och lugn dag. Efter att ha börjat dagen hemma hos Nathalie begav vi oss iväg till Gränsfors bruk och möttes där av Emma och Thomas.
Vid Gränsfors bruk smids, slipas, härdas och skaftas handgjorda yxor för alla användningsområden och de har gjort så i mer än hundra år. I deltagarens startpaket för Friluftsliv ingår deras vildmarksyxa. Vi träffade en av deras mästersmeder Simon som tog med oss till smedjan och snart låg järnet i ässjan för att järnet skulle få sin gulröda färg för bearbetning någonstans mellan 800 - 1300 grader. Nathalie valde att göra ett smycke och jag passade på att smida en ny krok till min schäfer Daxas koppel. Det var helt fascinerande att se hur man med hammare och städ kunde transformera ett stycke järn till i princip vilken form man önskade. Om man tvinnade järnet kunde man få till fantastiskt vackra vågor och mönster. Simon som ursprungligen kom från Schweiz berättade att för att bli mästersmed måste man först gå i lära hos en annan mästersmed och när han ansåg att han inte hade mer att lära ut så begav man sig ut på en vandring som var 1 år och 1 dag lång, färdande mellan olika smedjor för att arbeta där i utbyte mot mat och husrum. Simon hade en dag kommit till Gränsfors bruk i detta ärende och sedan efter att ha återvänt till sin mästersmed och avlagt slutexamen beslutat att dra flyttlasset till Sverige och till Gränsfors bruk. Tror att även kärleken hade ett finger med i spelet…




Konsten i att klyva ved och att testa olika yxors egenskaper stod näst på tur. Själv tillbringar jag två månader om året framför huggkubben, men för Nathalie var det nog en helt ny företeelse. Jag fick chansen att förevisa min 360 graders sving som gör att man slipper höja yxan inför varje hugg, men främst lärde jag flera bra tips på hur jag kan utföra mitt klyvande med högre säkerhet. Nathalies hugg blev bara mer träffsäkra och med mer kraft desto fler hugg hon utdelade.

Med ny kunskap om olika yxor och vedklyvning begav vi oss så till yxkastningen och där svingades det yxor kors och tvärs. Det som såg så lätt ut visade sig vara mycket svårt. Allting visade sig som vanligt att ha att göra med tekniken och att ta i för mycket var katastrofalt. Nathalie lyckades sätta sin yxa i huggkubben långt före mig och jag var sist med att få in en bra träff.


Vi tog farväl av Emma och Thomas och begav oss iväg till en närbelägen sjö. Eftersom jag hade med mig en Ally kanot vilket så enkelt och lätt ger en tillträde till alla sjöar och vattendrag tog det inte lång tid innan vi var ute på vattnet.



Nathalie älskar att fiska och därmed släpade vi två stora flytwobblers efter kanoten i hopp om att fånga årets första gädda. Under några timmar utforskade vi hela sjön och gled magiskt vackert fram längs med strandkanten där bäverns framfart lämnat tydliga spår. Plötsligt viker sig Nathalies spö och det märks att det är en riktigt stor gädda på, men spänningen varar inte så länge då vi strax tappar den och spöet återfår sin normala form. Inte långt senare får jag napp på mitt spö som jag räcker över till Nathalie och vi får upp en liten gädda. Den återbördar vi dock till sjön så den får växa på sig en aning.



Nöjda med fiskafänget beger vi oss upp på en höjd med utsikt över sjön. Vi hör snart ljud i skogen och får sällskap av Christer och Matilda från Friluftsfrämjandet i Timrås lokalavdelning.

Christer är vice ordförande i regionstyrelsen och har en livslång bakgrund i Friluftsfrämjandet. Matilda är en av fyra unga tjejer som beskrivs som eldsjälar och de fyra musketörerna i Friluftsfrämjandet. Med dem blir det många och långa berättelser om Friluftsfrämjandet och vad den inneburit för oss. Jag tror att Nathalie fick en rätt så heltäckande information om vilken fantastisk ideell kraft Friluftsfrämjandet faktiskt är. Vidare informerade vi Nathalie om att hon får möjligheten att delta i Friluftsfrämjandets satsning för Unga Ledare i projektet ”Let's get Out”. En satsning där man under en hel vecka som ung får utbildning i både ledarskap och friluftsliv.




Solen begav sig till slut ner bakom horisonten och efter sen middag blåste vi upp våra liggunderlag och kröp ner i våra sovsäckar för att sova under bar himmel. Ett kort regn gjorde att vi vaknade under natten av vattendroppar i ansiktet vilket resulterade i en lång sovmorgon. Efter frukost paddlade vi tillbaka mot vardagslivet och det känns alltid lika vemodigt att avsluta en Äventyrlig Dag.


Nathalies upplevelser från dagen:
Äventyrliga Dagen för mig var en otrolig och helt ny upplevelse för mig trots att jag haft mycket kontakt med naturen under hela mitt liv. Allt vi gjorde under detta dygn hade jag dock aldrig testat på vilket var en rolig och intressant erfarenhet.

På Gränsfors bruk fick vi gå in i maskinrummet där det fanns maskiner i olika storlekar och åldrar som hjälpmedel till att smida yxor vilket jag tyckte var väldigt fascinerande att se. Många av maskinerna var väldigt gamla, kanske uppåt 100 år, och det är otroligt att de fortfarande fungerar.

Väl i smedjan fick vi prova på att smida för första gången vilket det, likaså, var väldigt intressant, plus att det vi smidde för alltid kommer att vara ett minne av denna fantastiska dag.
Att hugga ved kanske inte var något nytt för mig då sådant krävs i min familjs båda stugor så jag hade testat på det förut, dock då jag var mycket yngre så jag har enbart ett vagt minne av det. Då testade jag bara några slag eftersom att jag var så ung och det vi gjorde på Gränsfors bruk var långt ifrån några ynka slagförsök utan där fick vi mycket information om olika slags yxor, vad de är bra till, hur och varför med mera.

Efter att ha huggit ved fick jag testa på ännu något nytt, att kasta yxa, vilket jag tyckte var förvånansvärt roligt trots att jag fick lite träningsvärk i mage samt rygg dagen efter, för som Sören nämnde så krävdes mycket teknik, det var inte bara att ta i med armmusklerna så hårt man kunde utan här krävdes mer styrka med mage samt rygg och inte lika mycket med armarna som man skulle kunna tro.

Stunden på sjön i kanoten efteråt var härlig, det var otroligt lugnt och tyst, även om man hade önskat lite mer action av fiskarna. Pratstunden med Matilda och Christer på kvällen var väldigt trevlig och jag fick mycket information om Friluftsfrämjandet.
Att sova under bar himmel och också något som jag aldrig gjort förut och det var väldigt spännande. Man skulle kunna tro att det var kallt att sova ute sådär, utan tält och värme från någon eld. Många i min familj samt umgängeskrets frågade mycket om det åtminstone. Men det var inte alls kallt. Vi hade väldigt bra utrustning och Sören gav många tips samt information om utrustningen som exempelvis vad allt hade för funktioner och egenskaper. Det var heller inte så obekvämt som man skulle kunna tänka sig utan fann det faktiskt ganska bekvämt trots att jag annars sover ganska dåligt på uppblåsbara madrasser hemma hos andra.
Så den här Äventyrliga Dagen har gett mig många nya erfarenheter och mycket annat användbart vilket jag är otroligt tacksam över. Det har varit en annorlunda samt spännande upplevelse för mig och mycket kommer jag att bära med mig under resten livet och få mycket användning för, av både utrustning och erfarenheter. Jag skulle absolut rekommendera Äventyrliga Dagen till alla. Att delta, uppleva detta samt vara i naturen är otroligt nyttigt på så många olika sätt, alla borde testa. Jag är väldigt tacksam över att jag fick göra detta.

Mvh Nathalie




När man läser hennes motivering så känner man att det var för att kunna få förmånen att hjälpa personer som henne Äventyrliga Dagen skapades och all den tid och arbete som lagts på detta känns så meningsfullt!

Motivering:

Jag antar att jag alltid tyckt om naturen och jag har i stort sett nästan växt upp med naturlivet då familjen äger två sommarstugor nära vattnet samt med närhet till skog, en på min pappas sida och den andra på mammas.
Att lägga nät, gå på dass, inte ha tillgång till rent vatten, fiske, båtturer och mycket annat har varit en stor del av min barndom vilket även fortsätter än idag.
På grund av att min barndom var tiden då samhället började gå in I en ny, modernare era där mycket annat än djur och natur lockade, så kände jag mig ofta annorlunda. Mina vänner samt de jämnåriga jag kände hade inget som helst intresse för naturen, bara ytterst få. Jag kunde aldrig fråga om de ville följa med ut och fiska, åka båt, ta en promenad I skogen eller följa med till stugan, sånt som jag ville göra, för att de tyckte att naturen var äcklig samt jobbig med alla insekter speciellt.

Men varför jag ansökt till Äventyrliga Dagen handlar om något helt annat, nämligen min utbrändhet och depression framförallt.
Jag är osäker på när allt började, dock har jag en misstanke om att det kan ha varit omkring tiden då jag gick i 5.an vilket också var den tid då jag kom in i puberteten och det ledde förstås till många förändringar kring min kropp.
Redan blyg och osäker som jag var så sjönk min självkänsla samt självförtroende, och det hjälpte knappast att jag var en av de första i min klass som började utvecklas.
Det kändes som att blickarna från klasskamraterna brände in i mig och jag gick ofta med huvudet nedsänkt för att jag inte ville synas, jag som avskydde att vara i centrum.
Hur som helst så utvecklade jag ett självskadebeteende för att jag tyckte väldigt illa om min kropp. Trots hettande sol och sommar så gick jag alltid i mjukisbyxor samt munkjacka utanpå en t-shirt även fast jag ofta svettades, men jag ville inte ha några tajtare kläder för att min kropp mer skulle synas då.

Under denna tidsperiod hade jag endast en vän och hon var också min bästa vän. Vi möttes på dagis och höll ihop ända från 6-års till 6:an trots att vi hamnade i olika klasser.
När vi då skulle byta skola för att börja i 7:an så hamnade vi äntligen tillsammans, men i en helt ny klass med många okända ansikten. Jag mådde fortfarande inte bra men jag höll det för mig själv och det värsta var nästan att jag inte visste varför jag mådde dåligt, jag hade ju allt. Trots att jag regelbundet gick till en kurator så visste ingen om hur det låg till och jag antar att det var då som min vän började umgås med ett par andra tjejer i klassen medan jag var borta vilket ledde till att vi blev en kompisgrupp på fem istället för två. Några av dem tog mycket plats och eftersom att de var mer intressant än vad jag var så blev jag som ett femte hjul då min bästa vän inte brydde sig så mycket om mig.

Mitt tillstånd blev bara värre, alla sa att det var hormonerna som spökar och att det går över men så var inte fallet. I bakgrunden av gruppen som levde sina egna liv satt jag fast i mina tankar, som i en dimma och lade nästan inte märke till någonting.
De andra brydde sig inte och jag klandrar dem inte för att jag förstår varför, en konstig tjej som sällan säger någonting och som skadar sig själv då och då med närmaste vassa ting hon kan hitta.
Jag kände mig dock otroligt utanför och ensam så jag bestämde mig för att försöka prata med min bästa vän. Jag frågade om hon kanske kunde hjälpa till att få med mig i deras diskussioner då de några gånger hittat på saker tillsammans utan att jag visste något, men tydligen så påstod min vän att de hade pratat om det flera gånger då jag var med.
Skrivandet har alltid varit lättare för mig så jag försökte berätta om min situation för henne trots att det tog emot och var oerhört skrämmande, hon var den första människa jag frivilligt försökt prata med. Svaret jag fick kom mot mig som en stenhård våg och nästan kvävde mig. Jag fick nämligen till svar att det är mitt ansvar att ta hand om mina problem, vill du vara med så får du jobba mer, det vill säga prata och delta i diskussionen mer. Jag kunde inte begära av henne att hon skulle dra med mig i diskussionerna hela tiden, även om jag vet att hon försökte ibland men det var alltid tomt i mitt huvud och ibland svävade jag iväg in i mina egna mörka tankar. Fånig och självisk blev jag kallad av min enda och bästa vän. Jag var fånig för att jag mådde dåligt och inte visste varför samt självisk för att jag berättade om det för henne då jag egentligen skulle hålla mina egna problem för mig själv, det var enbart upp till mig att lösa dem, själv. Ingen annan skulle behöva göra det åt mig.

Det tog hårt på mig och jag tror det var droppen för att jag for till botten som en tio ton tung sten. Jag blev förkrossad, det gjorde ont i hjärtat, ont i hela mig och min redan dåliga självkänsla samt självförtroende kraschade i botten tillsammans med mig. Det var den värsta tiden i mitt liv och jag hade ett sådant oerhört starkt självförakt så att mina tankar mörknade och skadebeteendet blev värre, jag till och med, hur hemskt det än låter, njöt av att skada mig själv. Jag har försökt begå självmord ett antal gånger, blivit inlagd och gått på BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin).

Efter att ha gått på BUP ett par år och försökt jobba jobba mig upp till toppen igen så har jag nu, sedan en tid tillbaka, fått antidepressiva som ska hjälpa mig.
Trots det, för snart ett år sedan, så blev jag utbränd. Kunde inte jobba, koncentrera mig eller göra någonting i princip. All min energi hade tagit slut då jag som högpresterande lagt mycket energi på skolan. Från att ha varit trött men ändå motionerat och haft koll samt ordning på allt så blev det plötsligt så att min kropp lade av. Jag orkade inte göra någonting, jag kunde inte jobba för att mitt huvud var blankt, inga ord kom upp då jag skulle skriva vilket ledde till stor frustration då jag hade stora, långa samt komplicerade uppgifter jag skulle lämna in, innan deadline.

Jag blev tvungen att skära ner på skolan rejält så att jag skulle få vila och kunna få energin tillbaka. Min psykolog sa åt mig att lägga fokus på träning samt att ha roligt och därför tror jag att Äventyrliga Dagen skulle kunna vara bra för mig och min resa tillbaka från utbrändhet samt depression.

Tack så mycket!

Med vänliga hälsningar
// Nathalie


Åtgärder vid självskadebeteende och självmord:
Mind som är en oberoende ideell förening, sprider kunskap om psykisk ohälsa och självmord. De anordnar seminarier, konferenser och sprider information om psykisk ohälsa och självmord. Mind driver även Vi driver självmordslinjen, på telefon 90101 och chatt dygnet runt, för personer som inte längre orkar leva, eller närstående.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-06-23 23:28   lorentzdotter
Jag har varit i samma båt som du även om det skiljer massor i ålder mellan oss är det samma som sker inom oss. Efter tio år kunde jag sluta med Xanor och komma tillbaka så sakta till ett normalt liv igen...normalt vad är det...menar jag kan göra mycket av det som inte gick under rehab tiden...det gäller aldrig stressa utan försöka ta dagen som den kommer men det är inte så lätt som det låter...jag önskar dig allt gott som finns just nu för dig ...samt att du en dag kommer ut i ljuset igen...det gör du skall du se...vara i naturen ger mycket ro..även om du har en trädgård är det något som ger styrka i själen...ha nu en mysig midsommarhelg så som just du orkar ha den. Massor kramisar Gun-Inger
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Äventyrliga dagen!
Bergans of Norways välgörenhetssatsning för ungdomar, som på något sätt har eller haft en tuff och kämpig vardag, och behöver en andningspaus och inkörsport för att själva komma igång med sitt eget friluftsliv.

Ansök till Äventyrliga dagen här!

Kartan >Position

Fler artiklar i samma kategorier