Akka for dummies

Vinterbestigning med skidor av Akka, 2015 m:
Enligt tidigare beskrivningar på bl.a. Utsidan är det enkelt att hitta en väg upp mot berget och även mot toppen. Jag försöker dock underlätta för kommande turer att gå i några tidsödande fallgropar.

Snömängden påsken 2004 var relativt liten. Lavinfaran kändes inte stor, men östsluttningen väster om Njiramjåkkå kan vara lurig eftersom den är relativt brant på sina ställen. En tysk grupp gjorde turer i området dagarna före oss, annars var vi helt ensamma på berget under hela påskveckan (vi hade fem skiddagar vid Akka). Första turen försökte vi gena i en rak linje genom skogen mot dalen in mot Akka. Detta var lite struligt. Skogen är mycket tätare åt väster än närmare Njiramjåkkå. Gå därför så mycket som möjligt på sjön, om det är möjligt (fråga stugvärden – när vi gick var det inga problem med isen).

Ungefär vid stigens början på fjällkartan, gå rakt genom skogen svagt uppför och håll i stråk där skogen är som glesast. Har man tur kommer man upp i ett par mycket flacka rännor in i skogen där man kan få fina svängar på nervägen.

Ovanför trädgränsen, stig nu uppför mer än du tror. Sök dig upp på ryggen av sluttningen närmast Njiramjåkkå och gå uppför den relativt branta sluttningen. Detta för att undvika stupet ner mot Njiramjåkkå och flera branta och steniga rännor längs ån. Skråa nu in mot dalen över stora snöfält (kan vara lavinfarliga). Håll mot den stora stenen i mitten av dalen (lämplig fikaplats, ca. 1000 m.ö.h.). Alternativet mot skråandet är att söka sig ner mot Njiramjåkkå men eftersom jåkken mest är omgiven av stup är det svårt att hitta nerfarten. Det finns en nerfart, men den är brant och mer lämplig att ta på vägen hem.

Väl efter stora stenen, fortsätt i den vackra dalen upp mot hyllglaciären (den under stortoppen). Här är det brant upp mot glaciären men inte för brant utan man kan välja väg – antingen upp mot en av sjöarna på kartan eller längs hela dalen. Vid insteget på glaciären knöt vi in oss, men den kändes bombsäker. Repet kan dock behövas på vägen mot toppen och är inte fel att ha. Stortoppen är den västra delen av berget (till höger om det stora ”haket” när du går på glaciären). Berget ser mäktigt ut, men det gör bestigningen roligare. Gå längs hela glaciären. Vid passet mellan stortoppen och borgtoppen är det brant. Här ställs skidorna av och ev. stegjärn + yxa tas på.

När vi gick upp var det inte isigt, men det vet man inte i förväg. Det är mycket brant upp mot ”passet”, men det var bra snö att gå i och ramlar man hamnar man bara på glaciären…

I passet är det en underbar utsikt mot Sarek, en försmak av vad som kommer på toppen. I början är det mycket brett och blomkålsnö, inte så brant. Det ser dock skräckinjagande ut mot toppen, men håll vänster. Nu gick vi inknutna. Bitvis brant, men för det mesta snövandring och bra snö. Mot toppen planar det ut och är smalt, men aldrig osäkert. Toppen är bred men se upp för ev. hängdriva mot söder (höger i färdriktningen). Härlig utsikt mot Sarektjåkkå och Kebnekaise! För att komma över till den mindre 2000 m-toppen över haket krävs mer avancerad klyvning/klättring, men det är säkert en fin travers (som vi lät bli).

Ner samma väg. Åkningen på glaciären helt ok, men den kan vara hårdpackad med vinddrivor vid lite snö. Fint ner mot stora stenen i dalen. Fortsätt ner mot Njiramjåkkå och in bland de otroligt vackra stupen och snöformationerna. Åk så länge som möjligt tills du skråar uppför vid tidigare nämnda passage av branterna. Brant ner mot jåkken, traversera snett uppåt. Vi åkte aldrig vidare i jåkken så jag vet inte om den går att följa hela vägen.

Vi tog god tid på oss. Startade 9.00 från stugan och var uppe kl. 17.00 på toppen. Kl. 19.00 anlände vi vid stugan. En fantastisk tur med en mycket vacker utsikt.

Utrustning: Telemarkskidor, rep, sele, yxa, stegjärn.