11 Juli (Mosquito Creek – Jonas Creek)

11 Juli (Mosquito Creek – Jonas Creek)
Vi går upp i gryningen och beger oss återigen ner i deltat. Vi sprider ut oss lite och det finns mycket motiv att hitta när vi följer älven till höger en bit uppströms. Morgonen är perfekt och det blir en fin naturupplevelse när solen sakta går upp. Vid niotiden lämnar vi campingen och kör norrut. Vi gör en avstickare mot den obligatoriska Peyto Lake med sitt turkosfärgade vatten. Tyvärr är det väldigt gott om turister, det känns svårt att trängas och vi lämnar stället kvickt.

I Sasktechewan Crossing fyller vi bensin och tömmer bilens diskvattentank.

På väg ut ur Banff National Park stiger vägen uppåt och över passet vid Athabasca Glacier. På väg ner genom passet så ser vi bergsfår (Bighorn Sheep) som står precis intill vägen. Tyvärr har vi inte möjlighet att stanna då det är mycket trafik på vägen. Vägen planar snabbt ut efter passet och vi kör precis intill älven, men nu rinner älven på det andra hållet än den gjorde på andra sidan passet. Efter någon mil och vid tretiden kommer vi fram till campingen Jonas Creek som ligger precis intill vattendraget Jonas Creek. Campingen är liten men håller hög standard.

Vid sextiden börjar vi patrullera vägen upp mot Jasper. Efter ett par kilometrar ser vi en älgko som snabbt försvinner in i grönskan. Efter ytterligare någon mil och strax söder om vägen in till Athabasca Falls stöter vi på vår första björn. På avstånd ser vi att en massa bilar stannat och först ser vi inte vad alla tittar men helst plötsligt inser alla att det är en svartbjörn vi har på andra sidan vägen - alla formligen sliter upp kamerorna fastän björnen knappt syns i videsnåren – ibland syns ryggen, ibland kan man skymta ett öra… Vi knäpper en massa bilder samtidigt som vi förundras över andra människors oförsiktighet när de går ut ur bilarna och står mycket nära björnen med sina kompaktkameror. I broschyrerna står det att kommer man inte tillräckligt nära när man sitter i bilen så skall man skaffa tele. Fast det är knappt att våra långa telen heller räcker. Bästa utsiktplatsen är husbilstaket. 

Efter att björnen försvunnit svänger vi in parallellvägen (93A, Athabasca Parkway) till Jasper. Denna väg verkar mycket lovande med lite trafik och fin skog. Precis när vi skall tillbaka till Jonas Creek, vid vägen upp till Mount Edith Cavell, kommer svartbjörn nummer två ut ur skogen alldeles framför bilen. Björnen verkar vara ung och rör sig snabbt bland videsnåren bort från bilen. Efter ca 30 m korsar björnen väg 93A framför bilen och ner i skogen mot den lilla älven Astoria River som finns där. Ytterligare två bilar har stannat och står uppe på bron över älven. 

Vi står nu utanför vår bil strax innan bron och ser inte björnen längre. Plötsligt börjar personerna som står på bron att peka och vinka frenetiskt till oss och vi uppfattar det som om björnen är på väg över älven nere i ravinen under bron. Vi springer fram till mitten av bron och tittar ner och ser då att björnen inte alls tänker simma utan är på väg upp till brofästet igen. Jag skall precis springa tillbaka och hämta bilen när någon ropar ”he is coming up again” så jag hinner aldrig bort till bilen utan björnen dyker upp ur buskaget och beger sig till vår förfäran ut på bron. Vi är nu avskurna från bilen och vi blir väldigt stressade! Vi springer över bron och när jag vänder mig om är björnen på väg efter oss. När jag ser honom så ger han ett mest intresserat intryck (men vad vet jag vad han tänker på). Vi springer ner på högersidan av bron, under bron och upp på vänstersidan. När vi kommer upp så har björnen fortsatt rakt fram in i skogen på andra sidan.  Oerhört spännande – pulsen var säkert uppe i 160… Tillbaka vid bilen är vi väldigt uppspelta och generade över vår dumhet, men vi blev faktiskt ’lurade’ av de andra personerna på bron att springa dit.