Bloggar > Var dags äventyr

Var dags äventyr

Tänk om varje dag kunde ses som ett äventyr. Jag är övertygad om att det kan vara så om man bara kan se äventyret i det lilla. Äventyr måste inte betyda prestation för att räknas...

Pappavandring 2021 Placerad på karta

Först av allt vill jag bara skriva att jag älskar min man, denna underbara karl och fantastiska pappa! Kanske älskar jag honom ännu mer för att vi inte har samma intressen. Jag är fjällfrälst, han är det inte. Han följer med för att vara snäll, drömmer inte om fjällvandringar så som jag gör. Här hemma skojar vi lite om att det helst bör finnas el, porslinstoalett och lakansbäddad säng för att pappa ska följa med…

Jag hade många olika vandringsplaner för sommaren 2021 men världen ville liksom annorlunda. Hamnade på ”tältsemester” i Sahara istället, friluftsliv men inte fjälliv…


…men det är en annan historia.

Väl hemma var det nästan september men än fanns tid att dra till fjälls. Eftersom vi inte haft sommaren tillsammans så bestämde vi snabbt att alla skulle med, även den motsträvige fadern. Hmm..gärna bilavstånd, norgegräns stängd, el och helst toalett… Efter lite funderade och stöd från forumet (tack!) så blev det Åre. Och hotellboende. Men med möjlighet till vandring! Väderprognoserna var inte direkt uppmuntrande men nu var vi i alla fall i fjällen!



Första dagen bestämde vi oss för en kort tur i Ullådalen. Dottern hade lyckats skära sig på hälen i hotellets pool, kängorna gjorde ont och det var bara gympaskorna som fick sättas på. Efter nästan en veckas regnande var det tämligen blött överallt men skam den som ger sig. Här ska det fjällvandras om så dottern ska bäras förbi de lerigaste vattenhålen!


Väl uppe på torrare mark infann sig snart fjällkänslan och vi kunde konstatera att hösten var på väg. Barnen noterade att det plötsligt fanns färger i fjällen där det vanligtvis bara brukar vara grönt, grått och svart.

Efter en stunds vandring drog vi oss tillbaka ner mot Ullån - vatten har en särskild dragningskraft på mina barn, kanske på oss alla.

Som tur är har de blivit så pass mycket äldre och riskmedvetna att de sällan faller i numera…


…vilket gör att man kan fixa fika i viss lugn och ro.

Dagen efter var grå, regnig och blåsig. Ett sådant väder som man knappt vill gå ut med hunden i. Vi passade på att upptäcka Åre, gå på café och hitta roliga inomhusaktiviteter. Åt till och med på restaurang. Pappan myste…

…men hos mig kröp det…vi skulle ju fjällvandra… Så planen för dagen efter blev att ta oss upp på Åreskutan! ”Vi tar väl kabinbanan?” sa pappan vid frukosten. ”Jaaa!” skrek barnen som aldrig åkt kabinbana förr. ”Mhm…” muttrade mamman…


Ju högre upp vi kom, desto sämre blev sikten. Till slut kunde vi konstatera att vi faktiskt var inne i molnen…


Det skulle nog inte skulle bli så mycket till utsikt. Med regelbundna chokladbitar tog vi oss fram till toppstugan för fika. Planen hade varit att ta sig från toppen och vidare till Blåstenen men det lockade inte så mycket i det grå vädret. När det föreslogs att vi skulle gå tillbaka till liften för att åka ner, inleddes operation övertalning. ”Vad ska ni ha för att i alla fall gå ner till första stolsliften?” Det kom lite orimliga krav innan det landade i två påsar Doritos, ett gosedjur och middag på ”köttrestaurang”. Taget! Här skulle det få vandras en liten stund till! Lite spännande var det faktiskt att vandra utan att se särskilt långt. Och kan man inte titta på utsikten så kan man i alla fall bygga vidare på rösen. 

Till slut kom vi ner under molnen och fjällen visade sig från sin fina sida. Årets vandring blev inte som planerat, varken plan A eller B. Men det blev en vandring som alla kunde känna sig tillräckligt nöjda med. Jag hade fått vara i fjällen, maken hade fått sova inomhus och barnen pratar då och då fortfarande om ”de dimhöljda bergens nedförsvandrare”…

Postat 2022-07-29 20:33 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook