Om man paddlar eller på annat sätt vistas i skärgården utanför Nyköping så tycker jag att Ledskärs fyr är väl värt ett besök. Det är en karg, vindpinad liten ö som inte är mycket mer än några klippor. Däremot är ön ett stycke kulturhistoria och jag besöker den för att drömma mig bort minst en gång varje sommar. 

Härom dagen var jag där på en liten utflykt ihop med min fru, vi fick lite barnpassning då våra ungar stannade på Enbeten hos mina föräldrar. Jag är uppvuxen på Enbeten sommartid och känner skärgården där som mina hemtrakter. På Rensholmen fanns en jämngammal kompis och hans lillebröder, tillsammans har vi hittat på allehanda hyss runt öarna i skärgården. 

Ledskär finns med på de första kartorna som som ritades över arkipelagen i slutet av 1600-talet. Namnet på ön tror man refererar till den inre farleden som kan härledas ända tillbaka till Kung Valdemars jordebok. Valdemar II Sejr erövrade bland annat Estland och man tror att denna dokumenterade segelled skulle göra livet lättare för de danska skeppen när de rörde färdades på Östersjön på 1200-talet. (www.valdemar.org)

I modern tid är ön mer känd för fyren. Den var bemannad mellan 1867 och 1903, och när man stiger iland så förstår man knappt hur det har gått till att bo där. Det finns fortfarande spår kvar av husgrunder där det stora huset ska ha utgjort 30kvm.

Anders Petter Andersson hette den förste fyrvaktaren, han bodde där och arbetade i åtta år. Efter honom, 1875, flyttade Johan Hägg ut och tog över. Han omkom vid Idklubbarna där jag har fiskat gädda under varma sommardagar då fisken drar sig mer utomskärs. Det var vintertid och Hägg ska ha tagit sig med båt fram till Idklubben. Intentionen var förmodligen att ta sig till fots över isen till Oxelösund, min hemstad, och fyren vid Femöre huvud. Man hittade honom ihjälfrusen vid Idklubben flera dagar senare, kvar på Ledskär blev hans fru med deras tre barn.

Den siste att bemanna fyren var Gustav Alfred Sjögren. Han flyttade ut med sin fru Emma Karolina 1879. De hade då fem barn och lyckades skaffa åtta till på ön... åtta! När man står och betraktar ön, och försöker begripa hur livet måste ha varit, så är det väldigt svårt att föreställa sig. Hur gjorde man för att inte gå varandra på nerverna? Obegripligt. 

Det var mycket bistra förhållanden på den tiden, ibland med långa isoleringar på ön, den längsta varade i hela fem veckor. Det är ju en lurig brytperiod där isarna inte växer sig tillräckligt starka på ett tag. Även stormar gjorde att det inte gick att ta sig iland och beskrivningar finns hur familjen fick suga på en kaffedoppad linneduk och  några skorpsmulor. 

Ledskär ligger en bit ut i skärgården. Jag har svårt att tro att isen tog sig så långt varje vinter, det är ganska långt ifrån att den gör det nu om vintrarna i alla fall. Så det lär varit med båt en bit om man skulle iland. Frågan är var man gjorde av alla barn? Var de kvar? Vad gjorde dem på ön i så fall? Det blåser friskt dessutom, man kan se järnstängerna på fotografiet ovan, där har det suttit en vajer som man kunde hålla sig i när det ven om öronen. Fyrvaktarstugan finns bevarad, den står på Lilla Äspskär utanför Oxelösund. Själv har jag inte besökt den men tänker göra det framöver. (Fakta från Länsstyrelsens skylt på ön)

Har du vägarna förbi, besök gärna Ledskär vettja!

På återseende! /Peter