Vi skriver den 1 juli 2015 och platsen är Kebnekaise fjällstation. Jag jobbar här, i bageriet. Det är ett äventyr bara det och det är mina äventyr som jag vill dela med med mej av. Att starta en Blogg! det är för övrigt också nytt och spännande för mej......men idag, gott folk, har jag deltagit i första dagen av en grundkurs i klippklättring. Jag lovar att ett tag under denna dag funderade jag hårt och intensivt på varför jag gett mej in i detta men så här i kvällningen och efter en dusch ser jag med tillförsikt fram emot morgondagen, ja, det är en 2-dagars. Jag är höjdrädd, har ont lite var stans i kroppen , skulle inte säja vältränad och är med mina 55 år inte den yngsta på stationen men detta till trots gick det ju över förväntan jättebra. Blev till och med lite kaxig en stund där mitt på dagen. Så kaxig faktiskt att jag i slutet erbjöd mej att ta ner ankarna som guiden satt upp och som vi firade oss ner i och sedan klättrade upp på. Att göra det, alltså hämta ankarna, var i läskigaste laget. Via Ferrata, man har sele på sej, två lagom elastiska band (hållbara, fäst i selen) och i änden av dessa två karbinhakar som sätts fast på en vajer som i sin tur löper utmed bergssidan. Där gick jag och där satt ankaret! Och det var högt!!Tycker jag... Det gick ju också jättebra och i skrivandets stund sitter jag här och är supernöjd.
Min ide om att dela med mej av mina äventyr fick jag när jag för 14 dagar sedan tog mej upp på Sveriges högsta berg, Kebnekaises sydtopp och det ska jag skriva om för det var något alldeles extra men ett steg, som sagt, i taget. I morgon blir det åter klättring men kära nån, kan ingen göra bekväma klätterskor 
P.S Har inte lärt mej att lägga in bilder än men långsamt, långsamt, det kommer. D.S
