I en tråd på FB var det en gång en kvinna som skrev ”Jag trodde inte det gick att vandra på gotland”
Min fråga blev då: Finns det någonstans det inte går att vandra?
Vi har säkert alla en bild av vad vi tycker är att vandra, hur en vandring ser ut och i vilken miljö det ska vara.
För mig är vandring kort och gott en tur med ryggsäck vart som helst. Även om jag själv vill ha minst en hel dagstur om jag själv ska få känslan av vandring. Och ska jag vara riktigt petig vill jag nog att det ska vara minst en tältnatt.
Jag bor på gotland, alltså blir det här som jag i största utsträckning vandrar. Jag och min sambo, i bland även hunden Sune.
Vi håller på med gotlandrunt. Vi går i en,-två,- eller tredagarsetapper. Det är lätt vandring på så vis att ingen karta behövs för att inte komma vilse men det är ändå ganska skönt att ha kartan för att kunna planera lite, veta vart på ön man är, hur långt man gått o.s.v Det blir skönt avslappnat just när man inte behöver vara uppmärksam för att slippa komma vilse.
Det är få ställen man inte kan komma fram längsmed kusten och måste bryta in mot land. Ajnenäs – Lergrav på nordöstra delen av ön är ett sånt ställe, om man inte vill leka djungeläventyrare ;)
Vatten, på gotland kan man inte räkna med att det finns vatten längsmed turen man valt ut. Har man ett reningssystem finns det små sjöar på enstaka ställen man kan fylla vatten på, men det absolut bästa är att bära med sig det som behövs och inte lita på turen, turen är sällan med i krissituationer. De bäckar och diken som syns på kartan är i regel torra, gotland är och förblir en torr ö.
Det är en häftig känsla att vända sig om och se tillbaka på den kuststräcka man lagt bakom sig, man ser långt tillbaka och fylls av glädje över att ”där borta i det vackra var jag för en stund sedan, nu är jag här mitt i det vackra här”
Att ha havet som närmsta granne hela dagarna och somna till havets vaggvisa varje kväll, att vakna till havets morgonsång varje morgon fyller en med energi, glädje och ett lugn som känns ända in i hjärtat och lägger sig som bomull i magen.
JAG ÄLSKAR ATT VANDRA PÅ MIN Ö.
