Det är maj 2008 och jag är sjukskriven sedan en tid tillbaka. Det blev för mycket stress som jag inte klarade av att hantera. Nu är jag på väg att ta mig upp. Det tar tid. Jag drömmer mig tillbaka till en tid då jag hade  mycket kraft och glädje och tänker att jag snart ska vara där igen. Så detta blir en tillbaka blick.

 I Juli 2005 bar det av från Sävast i Boden mot Abisko. Jag och min cykel och en hel del packning längst 97:an. Därefter vandring från Abisko till Kebnekaise. Vad det var som fick mig att ta mig ut på detta äventyr var jag inte helt säker på när jag började men jag hade fått ideen och ville genomföra den. Min sambo gick en kurs i Kebnekaise den sommaren så jag såg framemot att komma fram och träffa mitt fjälltroll.

Cykelstoppen gjorde jag på campingplatser.

Dag 1: Sävast-Harads 6 mil

Dag 2: Harads-Jokkmokk 8,5 mil

Dag 3: Jokkmokk-Porjus 5 mil, Porjus-Malmberget 5 mil

Dag 4: Malmberget-Kiruna 12 mil

Dag 5: Kiruna-Abisko 11 mil

Det finns inte så jätte mycket att se längst 97:an. För min aningen oroade mammas skulle började jag räkna bilar och höll mig koncentrerad på trafiken, det slutade jag med efter Vittjärv och 14 bilar. "Hur har din semester varit?" "jo, bra jag blev omkörd av 311 bilar 97:an". Jag började räkna studdsmattor istället. Värsta trenden det här med studdsmattor. Förrutom att räkna saker träffade jag många härliga människor. I svartlå fick jag en egen odlad gurka av en man som drev ett kafe/hantverksbutik längst vägen. Han trodde jag hade gjort en vadslagning och därav den långa cykelturen och vandringen. I Porjus träffade jag två pratglade karlar som prompt ville skicka med mig en renfäll så jag skulle sova gott. Jag försökte förklara att jag hade ett Thermarest som jag var aldeles nöjd med och att jag inte trodde att jag skulle orka bära fällen. Dom propsa på men det slutade ändå med att jag lämnade fällen. Istället fick jag med mig ett mycket gått torkat renhjärta.

Trots ett antal mil av träning på cykeln innan jag begav mig hade jag svårt att komma ihåg att mina fötter satt fast på pedalerna. Vid inbromsning trillade jag lite då och då. Därför började jag så småningom skrika "Sko"så fort jag rörde på bromsarna. Det funkade rätt bra faktiskt, fast jag fick en och annan förvånad blick från dom jag passesrade.

Min cykel är av Cresent mountainbikemodell. Inte en enda punktering inträffade under färden:) Tältet är ett Jack Wolfskin Tundra II. Tältet fick lagas efter halva tiden eftersom en ekorre gnagde sig in genom innertältet. Jag hade lagt mat som luktade gott för nära tältduken. Det blev att laga med skavsårstejp vilket var det enda jag hade. Det höll inte så bra och blev  rätt dragit och kallt. Jag lärde mig att silvertejp är bra att ha med sig! En annan sak jag lärde mig var att när man cyklar mycket kan man tappa känseln och förmågan att hålla emot på vissa viktiga delar av kroppen. Min entre i Kiruna var en höjdare; plötsligt upptäckte jag att jag var väldigt kissnödig. Det gick inte att hålla sig och någon toalett fanns inte i sikte. Skylten "Förbjudet att rasta hundar" säger inget om människor, va?! Pinsamt, men jag tror ingen såg mig :)

Efter 12 studsmattor och en sista dag i motvind från början till slut var jag framme i Abisko. Jag var  lite närmare svaret på varför jag gett mig ut på detta äventyr, för att känna in vad som är viktigt i livet. Jag hade kommit fram till följande, kanske inte revolutionerande saker men ändock viktiga saker för mig; Jag vill säga ja till följande saker i mitt liv; kärleken, att älska, att äta och att sova. Jag vill säga nej till; att stressa, "pleasa" andra och att vara duktig. 

Efter cykelturen började jag min vandring;

Abisko-Abiskojaure

Abiskojaure-Alesjaure

Alesjaure-Vistas

Vistas-Nallo

Nallo-Sälka

Sälka-via Guobirvagge till Tarfala och vidare till Kebnekaise

Under vandringen ville jag ta det lugnt. Överraskande nog så var det just då Fjällräven Extreme och jätte mycket folk på kungsleden. Detta fick mig att välja andra leder för att komma undan från den värsta strömmen av människor.

Vädret var både upp och ned under mitt 10 dagars äventyr. Men sista dagen vid Tarfala sjön fick jag en underbart solig stund. Jag lagade våfflor med varma koppen-sylt (en skvätt vatten i en jordgubbs varma koppen) och njöt i solen. Jag gjorde detta äventyr för att känna efter vad som är vitkigt för mig och för att utmana mig själv fysiskt. Det blev ett bra äventyr som jag är jätte nöjd med! Skulle jag göra om det skulle jag gärna vilja ha sällskap.