Bloggar > Mina äventyr > Fjällvandring från Abisko ...

Mina äventyr

Mina äventyr, fjällvandring mm

Fjällvandring från Abisko till Nikkaluokta 2017

Jag har haft mina anteckningar i datorn hela tiden, men har inte publicerat det här förrän nu. Bättre sent än aldrig.

Jag har kommit igång med nya planer på fjällvandring till denna sommaren.

Den 11 juli ska jag börja i Vakkotavare och vandra till Nikkaluokta. Jag tänker även denna gång försöka bestiga Sydtoppen, via Durlingsled, men denna gången ska jag tälta nere i dalen. Så det ska bli spännande.

Men nu om förra årets fjällvandring.

Daganteckningar från Kungsleden-vandringen

11/7 Resdag

På tåget träffade jag tre stycken personer, en kille och två tjejer som var unga, som också skulle tälta. Men de skulle börja från Nikkaluokta och vandra till Abisko.

12/7 Abisko

Jag kom fram och det duggregnade hela vägen upp för Kieronberget. Det var mycket stenigt. Strax efter meditationsplatsen tältade jag och jag hade mycket vacker utsikt mot Abiskojaure och två andra jokkar.

13/7 Mot Alesjaure

Jag gick upp tidigt och var på bra humör. Packade ihop och drog iväg. Snart så började det att duggregna och det blev värre och värre. Till slut så ösregnade det och jag blev rejält blöt och kall. Vid båtplatsen stannade jag en stund. Åt lite och bytte underställ. Jag kände mig nedkyld. Plötsligt så slutade det att regna.

Jag träffade en tjej som jag gick med ett tag. Plötsligt stod vi vid en stor jokk där vi inte visste hur vi skulle gå över. Efter ett tag kom tjejens bror (tror jag),  som visste hur man tog sig över. Vi fick vada. Vattnet nådde till över knäna. Alesjaure kändes som ett köldhål, men vackert. I Alesjaure tog jag en bastu på kvällen.

14/7

Direkt på morgonen tänkte jag först att packa ihop och dra iväg, men det hann jag inte innan det började att regna igen.  Det regnade hela vägen till Tjäktja och jag fick vada på några ställen. Så det slutade med att jag fick ta in på Tjäktjastugan för att torka mina kläder. Tjäktja ser ut som en liten utpost med en stor bro till ett annat berg. När man skulle vidare så fick man gå över igen.  Just nu har jag det varmt och gott framför kaminen.

15/7

Hela dagen var det ganska så fint väder med en del solsken. Upp till Tjäcktjapasset var det en massa massa snö. Sedan var det utför. En ganska skön och behaglig vandring när det är skapligt väder. Det är verkligen vackert att få uppleva snösmältningen här. Våren var så sen det här året här.

Jag fortsatte förbi Sälka och stannade vid rasthuset mellan Singi och Sälka. Längs hela vägen såg jag folk som sprang. Efteråt fick jag förklarat att det var en tävling där, som heter Team Nordic Trail, där de sprang på Kungsleden. Mer information om det senare.

Under dagen träffade jag några gånger en nord-britt som skulle vandra med tält hela Kungsleden får Abisko till Hemavan på 3 veckor. Han hade startat tidigt kl 4 på morgonen med att tända köket i Alesjaure.

Tanken är att jag ska upp tidigt och gå via Kaffedalen upp till Sydtoppen följande morgon.

16/7

Jag hade svårt att sova och vaknade ofta. Vid 2 på natten beslutade jag mig för att gå Durlings leden. Det var bara en massa klipp och stenblock hela Kaffedalen upp. Eller så var det snö som var för klen att gå på. Ganska så tungt med all packning. Det kom en tjej med mindre packning som gick förbi mig upp bland stenblocken. Hon vinkade och jag vinkade tillbaka. Jag fick gå högre upp än leden pga snösmältningen. Ganska så riskfyllt. Längre upp i dalen upp till kammen pulsade jag upp i snö, men det blev isigt och jag valde stenblocken vid sidan istället.

När jag var uppe så fortsatte jag halvvägs upp till kammen när jag kände trötthet i mig. Jag såg den där tjejen som klättrade neråt och vi hejade igen. Hon valde att gå nerför stenbocken och Kaffedalen igen. Jag valde att avbryta. Så ner och sedan uppför Vierrenvarri och jag drabbades lite av svindel och det blåste. När jag gick ner igen nedför Västra leden kom blåsten och regnet igen.

Jag tappade bort min mobiltelefon och trodde att jag aldrig skulle få se den igen. Sedan blev jag mer och mer utmattad. Fick ont i fötterna höfterna och högra lår muskeln. Jag tältade precis nere i dalen. Det blev en besvärlig natt.

16/7

Fortfarande ont i kroppen. Kom till Kebnekaise fjällstation och valde att stanna och hyra en bädd. Jag frågade efter min mobiltelefon som jag tappade under gårdagen och den hade precis kommit in. Vad jag blev glad. Efteråt fick jag prata med tjejen som hittade den. Hon och en kille hittade den ovanför stentrappan i Kitteldalen.

Nu sitter jag och återhämtar mig ganska så bra. Det börjar att kännas bättre nu. Ungefär som en kraftig träningsvärk i låret känns det som nu. Nu väntar jag på att bastun ska bli varm.

18/7

Idag är det hemresa. Jag är uppe tidigt och i servicehuset satt två barn och en kvinna. Kvinnan hade jag sett springa på Kungsleden innan för några dagar sedan. Hon sa att det var jobbigt att springa på lederna. Benen kändes som stockar sa hon. De hade haft någon tävling ute på lederna.

Så jag vandrade till Nikkaluokta började redan kl 4 på morgonen och avverkade ca 19 km på 6 timmar. Jag var framme lite efter kl 10.

Bussen in till Kiruna var smockfull så det kom en buss till. Jag fick den sista platsen i den första bussen. Så jag tryckte in väskan i bagaget. Den fick knappt plats. Bussen stannade först vid busstationen och sedan järnvägsstationen. Så klart att min väska hade lämnats kvar vid busstationen så jag fick följa med tillbaka. Jag fick ta shuttlebussen sedan. Men jag valde att äta en kebabtallrik på stan och navigerar mig till fots till den gamla stationen. De har ju flyttat hela stan. Ja, det var en chansning. Så jag gick vidare och det var tomt på människor överallt. Så jag bara gick in på Malmbanans kontor. Där var det tomt med, men hittade någon snäll farbror som hjälpte mig. Jag hade nu bara 10 min kvar innan avgång. Stationen var en km bort. Så han skjutsade mig dit. Vilken tur jag hade.

Motorn på tåget som skulle ta mig till Boden hade havererat, så det kom en ersättningsbuss istället. Så vi blev försenade till tågen, men tåget väntade in oss. Det var ganska många som också kom med ersättningsbussar.

Sammantaget tycker jag att hela resan och vandringen var äventyrlig och bra.

Man fick vada över många jokkar, uppleva snösmältningen och vacker natur. Det var många ansikten som man fick se flera gånger under hela vandringen och resan.

Lite självkritik kan man också lägga till.

  • Det var tungt med tältet med. Speciellt tungt var det uppför Kaffedalen och uppför bergen.
  • Trånga kängor speciellt när de hade torkat till sig
  • För lite pengar.
  • Jag skulle ha haft ett riktigt regnskydd för ryggsäcken.
  • Hade inga clips till matpåsarna.
  • Udda mat

Inlagt 2018-06-12 12:20 | Läst 1966 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2018-06-12 20:57   eribur
Det var roligt att läsa om din upplevelse!
 
Svar 2018-06-13 12:55   Chrille74
Tack för din kommentar, det värmde :-)
 
2018-06-19 09:32   Swift
Bra skrivet, lagom mycket text. Du verkar ha haft en del motgångar, både med väder och utrustning, men du beskriver dessa utan förskönande omskrivningar. Roligt att du nu planerar för en ny tur, där allt blir lite bättre! Vart ska du ta vägen?

Din lista över sånt som måste förbättras är viktig. Den bästa packlistan gör man nämligen när man just kommit hem och vet vad som fallerade på turen.

Önskar dig en fin fjälltur i sommar!
 
Svar 2018-06-19 11:40   Chrille74
Tack för din kommentar!
Nästa tur blir från Vakkotavare till Nikkaluokta. Jag tänker även denna gång försöka bestiga Sydtoppen, via Durlingsled, men denna gången ska jag tälta nere i dalen. Jag åker om 3 veckor. Så det ska bli spännande.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in