Längre fram fanns en gammal träbänk gjord av en gammal planka som var infäst i en "vind-pinad" tall. Tankarna började snurra i mitt huvud igen och jag kunde se Marie, Josefin och hennes hund Trejo sittandes där bland träden framför mig. Jag stod blickstilla och stirrade på en tom bänk när ett yngre par gick förbi med sin hund. De såg lite undrande ut när de passerade mig. Dom trodde väl antagligen att jag kommit vilse. Satte mig ned en stund för att känna atmosfären. Man kände sig trygg och inbäddad där man satt!