Efter en ganska brant uppförsbacke kom jag fram till det ställe där Josefin tillbringade sina sista dagar tillsammans med sin syster Marie. Filmade lite i omgivningarna och satte mig sedan på en enkel träbänk tillverkad av en halv stock. Den första känsla som "flög" i mig var tanken att Josefin tillsammans med Marie suttit här i småprat, tankar och skoj, njutit av utsikten och tillvaron. En väldigt påtaglig och nästan genant känsla av att "tränga sig på". Plötsligt kom den där starka känslan av närvaro precis som om man var mitt i händelsernas centrum och satt där bredvid och lyssnade på dem. Snart kom tårarna och det blev ännu en stark upplevelse att minnas!