Efter frukosten ville jag göra en liten trappa upp från stranden för att man lättare skulle ta sig upp till naturlägerplatsen vid stranden. När jag slitigt ett tag med att hämta tunga stenblock från stranden längre bort och börjat bygga upp dem som steg så började tankarna och känslorna sakta komma smygandes igen. Denna trappa var ju till Josefin (Josa) som hon skulle använda när hon kom hem till Gotland. Tårarna började sakta rinna samtidigt som jag fortsatte att forma trappan. När jag var klar med den så letade jag febrilt efter en fin sten att sätta som ett fint minnesmärke. Jag var helt plötsligt besatt av att det skulle bli så fint och välordnat som möjligt till kära Josa!