Jag stannar till vid familjen Nilssons nuvarande bostad. Känner mig en aning påträngande när jag står där med kameran och filmar. Om jag ändå haft en blombukett med mig! Kändes inte som jag bara kunde "klampa in" där utan nånting. Beslöt mig för att ta kontakten vid nästa besök om ett år. Då kanske sorgen och saknaden gått över i kära minnen. Det blir bättre så!